Faschings eskapader

Några bilder från Årets Kock

2012-01-26T18:51:00.000+01:00

Precis som jag hade hoppats så vann Klas Lindberg Årets Kock 2012. Trots att han bara hade 13 köttbitar och 14 tallrikar samt att såsen tydligen "spruckit" precis före serveringen så gick det vägen ändå. Nu vet ju både ni och jag att det var det rökta märgsmöret som gjorde det. Han hade kunnat servera bara smöret och ändå vunnit.

Och så här härligt twittrade han sent på kvällen när han spejade ut över Stadshuset och troligtvis försökte begripa vad han ställt till med.

Vilken känsla det där måste varit.

Så här ser han för övrigt ut när han röker smör, eller nåt.

Själv gick jag mest runt och försökte äta mig mätt på de små smakproven som delades ut i montrarna. Jag började med glass, för serverar man glass med smak av brynt smör så får man garanterat ett besök av mig. Faktum är att det till och med kan vara ganska svårt att bli av med mig så länge det finns glass kvar i montern.

Det fortsatte sedan ännu bättre med en kopp Faux Pho i Scans monter. Faux Pho som jag komiskt nog skrev ett inlägg om för bara någon vecka sedan, vilket gjorde att jag kunde känna mig både mallig och trendig hela dagen.

Stärkt av denna framgång frågade jag de här båda herrarna i juryn om de var intresserade av att öppna en kedja med Faux Pho restauranger tillsammans med mig, men då såg de ut så här.

Jag tycker att man ser rätt tydligt vad de tänker, eller hur? Att de tycker det var en briljant idé, men att de tänker starta en sån där utan mig. Blåsa mig liksom, visst? Men då jävlar blir det hårda tag. Stefano borde jag kunna brotta ned med lite vilja och jävlar anamma, problemet blir ju Mathias. Han måste jag ju skjuta med bedövningspil innan jag vågar ge mig på honom. Men jag har ju ingen bedövningspil.

Får fundera på det under helgen.

Slutligen vill jag tacka för en award jag fick av Bina. Det fanns en massa regler kring det där men det är jag för korkad för att begripa, men ett tack ska du ha!

Och så har jag fått en kommentar från Elin. Det var kul! Hon räddade faktiskt den här bloggen en gång.

Om en massa saker

2012-01-23T20:10:00.000+01:00

Jag har fått en sifon!

Med en sån här mackapär kan man göra en massa roliga grejor i köket. Man kan till exempel bara låta den stå framme, vilket ofta leder till wow-reaktioner hos lättimpade kock-wannabier. Men man kan också ge sig på att göra D.O.C's ammisar i sitt eget hem, det gjorde jag.

Vad man ska tänka på när man gör D.O.C ammisar (vars recept är superhemligt, så det kan jag inte gå in på här (vilket ju innebär att ni inte kan göra det hemma (vilket leder till att hela det här "att tänka på"-stycket blir rätt meningslöst))) är att se till att smeten inte blir för varm. För smeten innehåller ägg, och ägg koagulerar vid för hög temperatur, visade det sig. Och försök att passera en omelett genom en sifon. Det var inte så lätt det.

Så här såg det dock ut när det var klart.

Och eftersom vi täckte den inte helt lyckade smeten med massor av tillbehör så tycker jag nog att den blev rätt fin ändå. Och smakade bra gjorde den faktiskt också.

Blomkålscréme gav vi oss också på, även den från D.O.C och även det receptet är hemligt. Men en ledtråd ska ni få, se åtminstone till att ha en skål sånt här innan ni börjar.

Slutresultatet blev fantastiskt gott, men idén (min tyvärr) att presentera blomkålskrämen i ett slags Yin and Yang mönster på tallriken funkade inget vidare och blev så förskräckligt fult att jag vägrar visa någon bild.

Apropå årets kock, det får ni ju inte missa! Går av stapeln på onsdag på Stockholm Waterfront och jag är där och hejar på min favorit Klas Lindberg. Så här ser hans förhoppningsvis vinnande rätt ut.

Bild från aretskock.se

Skälet till att just Klas är min favorit ser man uppe till höger på bilden. Rökt märgsmör, serverad på en Morakniv. Märgsmör. Smaka på det ordet. Rökt dessutom, och serverad á part på Morakniv. Fullständigt briljant. När jag blir stor (och tagit reda på var man får tag på märg någonstans OCH hur man röker saker) så ska jag ta det där ett steg till och servera ett halvt kilo av det där smöret, på en fogsvans. Hoppas verkligen han vinner.

Detta om mat. Supertrevlig kväll, tack alla gäster och speciellt tack för sifonen!

Till mat kan man dricka öl, och dricker man öl ofta så snubblar man förr eller senare över en öl från det skotska bryggeriet Brewdog. Och gör man det är det inte osannolikt att man blir så himla förtjust i dessa öl att man önskar sig aktier i bolaget i julklapp. Är man dessutom snäll som jag så slår önskningen in och tack vare en omtänksam fru och en handlingskraftig svägerska är jag nu delägare i bryggeriet Brewdog.

Ägarandelen är väl inte sådär jättestor och rik lär jag ju knappast bli, men "det är inte pengarna Månsson, det är principen" som den där elaka Hasse&Tage gubben sa till en stackars bonde i en film jag såg i julas.

Så nu ser ni till att styra över era ölaffärer till det där bryggeriet framöver. Bra.

Och med detta inlägg om öl och mat så tror jag att vi har täckt in mina intressen ganska väl, så då rundar vi väl av här.

Om två år som gått

2012-01-17T20:48:00.000+01:00

De senaste två åren har jag läst Malin Säfstams "När livet stannar" flera gånger. Hon förlorade man och två barn i tsunamin och i sin bok beskriver hon sin och sin sons väg tillbaka till livet. Ett annat liv, men ett liv.

Jag minns att jag inte riktigt kunde förstå hennes beskrivning av livet två år efter händelsen, där hon bland annat skriver att hennes möten med psykologen Louise nu skedde lite mer oplanerat och på språng mellan jobbet och hemmet. Jag kunde då, några månader efter att jag drabbats, inte begripa hur det var möjligt. Trots att jag förstod att det faktiskt var så, att hon naturligtvis inte ljög i sin bok, så var det fullständigt omöjligt att ta till sig att jag kanske också skulle ha det så om två år. Jobba som vanligt, leva ett drägligt liv och planera mina möten med Louise efter hur jobbet såg ut och inte "minst en gång i veckan annars dör jag."

Men så blev det naturligtvis. Jag träffar Louise bara sporadiskt numera. Jag kände själv för ett tag sedan att det började bli dags att trappa ned på samtalen och vi kom överens om att jag nog var "klar", åtminstone med den mest akuta fasen. Det var ett ganska självklart beslut men verkligen inte lätt. Att gå ut genom hennes dörr den där dagen och rakt ut i det riktiga livet var läskigt på riktigt. Men det gick ju det också.

Utan Louise hade jag inte levt idag. Jag hade kanske existerat, men jag hade inte levt ett liv. Så viktigt är det att få professionell hjälp efter en sådan här händelse, åtminstone var det så för mig. Så tack Louise, än så länge går det bra!

Jag behöver givetvis stöd även idag, men det stödet hämtar jag nu nästan uteslutande från mina vänner som funnits där med sina stora hjärtan och övernaturliga tålamod från dag ett. Skulle dom försvinna så skulle jag omedelbart störtdyka rakt ned i mörkret och sitta som ett vrak hos Louise igen. I bästa fall. Men så blir det naturligtvis inte, för mina vänner är de allra bästa.

Saknaden efter Linus är fortfarande obeskrivlig och hela situationen är fortfarande lika overklig som telefonsamtalet med den där polisen som tog över telefonen på Linus skola när jag ringde för att kolla att han kommit fram. Men det går att hantera nu, det är långtifrån lätt men det går. Med vissa undantag kan jag jobba, resa och umgås precis som förut.

Däremot verkar det ta tid att bli av med känslan av att det mesta känns rätt meningslöst, och jag är ofta nedstämd och utan ork. Visst kan jag må bra och ha kul när jag umgås med vänner eller står och misslyckas med ammisar på Divino, men vad spelar det egentligen för roll? Visst är det bättre att må bra än dåligt, men ändå, what's the point liksom? Fast sådär har jag tänkt förut också, och eftersom jag inte kommer på något bra svar så kan jag ju lika gärna försöka ha roligt istället, och stå där och fylla profiteroler med en mascarpone/tryffelblandning och ha ett sånt där belåtet flin i ansiktet som man bara har när man mår bra.

Så jag lever fortfarande efter devisen att ha så kul man kan och det så fort som möjligt, för man vet fan aldrig vad som kommer att hända. Således kommer jag att ha min megavinprovning, när jag tömmer hela vinkällaren, redan i år och inte som planerat på min 50 årsdag av den enkla anledningen att jag inte kunde svara på frågan "varför inte?". Det är också därför jag kommer att göra allt jag kan för att i framtiden kunna jobba i restaurangbranschen men ändå kunna behålla både bil och hus. Och fru. Vi får se hur det går med det.

Så tack alla vänner, IRL och digitala, för att jag kan le igen. Skevt och lite ovant, men dock.

Faux Pho

2012-01-12T13:37:00.011+01:00

Bara ett matinlägg till, sen lovar jag att skriva om något annat. Typ whisky.

Faux Pho är vietnamesiska och betyder "Jobbig matbloggare" alternativt "Nudelsoppa med kött". Soppan är en enkel buljongsoppa men där oxbuljongen får smaker från ingefära, vitlök och kanel, ungefär som glögg fast utan vitlök och ingefära. Och oxbuljong.

Och nu ska vi gå igenom exakt hur man gör en lyckad Faux Pho.

Ingredienser för fyra pers:

500g utmärkt ryggbiff
4 dl roliga svampar
1/2 kanelstång
1/2 bit ingefära
1 vitlöksklyfta
1/2 gul lök
1 stjärnanis
2 dl vatten
1 liter oxbuljong
Äggnudlar
Basilika
Böngroddar

1. Sätt på dig ditt finaste köksförkläde, typ så här:

2. Mippa! Så här ska det se ut när du är klar. Notera också den hyperexklusiva skalkniven som jag fick i julklapp av en snubbe i Halmstad.

Mippa innebär egentligen att förbereda råvarorna så långt det går och inte bara ställa fram skiten och fota, men det här får duga.

3. Fräs den krossade vitlöken, löken och ingefäran (de sista två face down) i lite olja på medelvärme i cirka 3-4 min tills vitlöken är gyllenbrun. Rör om lite avslappnat emellanåt.

4. Tillsätt buljongen (utspädd buljong alltså, inte en liter Bong's koncentrerad Oxbuljong för då blir det en aning mastigt), stjärnanis och kanelstång. Kanelstången sjönk som en sten och syns inte på bilden.

5. Koka upp och dra sedan ned värmen och låt allt sjuda i 10 minuter.

6. Skiva köttet i tunna munsbitar. Peppra och ställ undan.

7. I med de roliga svamparna (LAGLIGA svampar, inga knarksvampar, men svampar som inte är champinjoner eller kantarell, tex shiitake) och sjud ytterligare 2 min. Och eftersom min lokala livsmedelsbutik är som den är så fick jag som ni ser köra med tråkchampisar lik förbannat.

7,5. Koka upp och låt nudlarna rinna av.

8. När det där är klart så lägger du över de avrunna nudlarna i de fina skålarna du har ställt fram. Ovanpå nudlarna lägger du köttet och häller sedan över buljongen EFTER att du tagit bort löken, kanelen, ingefäran och stjärnanisen med en proffsig kökspincett. Köttet är klart på c.a 30 sekunder.

9. Garnera med böngroddar och basilika.

10. Ät med pinnar och sörpla högt och tydligt i dig buljongen samtidigt som du lyssnar på outhärdlig asiatisk musik.

Drick Hop Yard eller Loka Vattenmelon till.

Ikväll jobbar jag på Divino, härligare fredagkväll än så finns faktiskt inte. Divino har för övrigt bytt namn till D.O.C och vad det betyder är en hemlighet som bara vinkännare känner till.

Ha nu en riktigt trevlig helg!

Saltimbocca

2012-01-09T20:44:00.000+01:00

Bara namnet gör ju att man vill laga det här. Saltimbocca liksom. Det betyder "hoppa in i munnen" på italienska, så gott är det. Och så här gör man:

Börja med att ställa fram allting du behöver så att du kan fota alltsammans för att senare kunna lägga upp ett skrytsamt inlägg på din blogg. Detta kallas "mise en place" men vi proffskockar säger bara mip, för att understryka hur vana vi är vid att laga mat. Och lite för att vi inte är helt säkra på hur "mise en place" uttalas.

Börja alltså med att mippa, vilket i det här fallet innebär att du ställer fram kalvschnitzel, parmaskinka, salvia, smör, vitt vin och kalvbuljong. Salvian ska vara färsk och vinet ska inte vara ICA's alkoholfria matlagningsvin, men nu blev det som det blev eftersom systemet var stängt och sortimentet hos min lokala ICA handlare lämnar en del övrigt att önska. Till exempel färsk salvia.

Fota.

Och om kocken dricker en Hop Yard under matlagningen är det viktigt att ha med den också.

Banka ut köttet med en kötthammare. Eller SWEDISH STYLE med din egen panna. Salta och peppra och lägg parmaskinkan på köttet och fäst den med tandpetare, fast det gjorde inte jag eftersom jag är ganska trygg i mig själv och inte behöver säkra upp saker och ting jämt och ständigt. Lägg på ett par färska salviablad.

Fota.

Stek köttet på hög värme någon minut på varje sida mumlandes något italiensk, tex "molto bene, molto bene". Ta upp köttet och häll i någon deciliter vin, koka ner några minuter och tillsätt ett par matskedar smör i stekpannan. När smöret smält häller du skyn över köttet. Klart! Under förutsättning att du satt fru och ungar på att göra alla tråkiga tillbehör, som sallad och klyftpotatis.

Fota.

Skoja till det lite och sätt dig nu ned och gapa i väntan på att Saltimboccan ska hoppa in i munnen på dig. Inkassera några artiga och överseende skratt av dina gäster och ät upp din mat på vanligt sätt. Bli lite irriterad över att du glömde att ha i några droppar kalvbuljong i skyn. Drick vin till.

Swedish Mealtime, och ett par nya släktingar

2012-01-02T19:03:00.001+01:00

Två bebisar på fyra dagar är rätt bra jobbat. Nu är de visserligen födda av två olika mammor, men ändå.

Först ut var svägerskan i Halmstad som hade planerat det hela in i minsta detalj, så att hennes första barn skulle födas tidigt på året. Men den 27:e (EDIT: 26:e för bövelen!) satt hon antagligen och tänkte på annat och i detta obevakade ögonblick valde Rasmus att kliva ut. Så kan det gå. Men eftersom han var så söt, så förläts han omgående.

Rasmus ser ut så här och har fått sin pigga stil av sin far. Och imorgon kommer mormor och alla mostrar på besök för att säga NAAAAW ända tills de pyttesmå öronen blir alldeles röda. Så sov ut ordentligt i natt Rasmus för det där kommer att bli ett litet elände det, jag lovar. Bilden har jag för övrigt snott av en tjej som heter Anna.

Min systerdotter knep ihop i några dagar till och klarade sig nästan till 2012 men ändå inte. På självaste nyårsafton kunde hon inte vänta längre och födde en efterlängtad Antonio. Så här ser han ut.

På bilden skymtar även gammelmorfar, aka "Farfar". Och som ni ser är han minst lika söt som Rasmus. Antonio alltså.

Grattis till båda mammor och båda pappor!

Det här ska jag fira med att bjuda på något av det bästa jag sett på Youtube någonsin (efter tips från Ajour). Regular Ordinary Swedish Meal Time är ett gäng Umekillar som inspirerade av Macho-salladen från filmen Farsan lagt ut ett antal klipp från deras matlagningssessioner. Det finns ett tiotal klipp och det är svårt underhållande.

I det första klippet gör de en kladdkaka, eller "BAKA KAKA!" Notera speciellt den maskulina metoden för att smälta smör.

I det andra klippet lär vi oss hur vi gör en Superior Smörgåscake och hur man preparerar gravad lax med pannan.

Om ni har undrat vad jag har för typ av humor så vet ni det nu, den ser exakt ut så där.

Gilla dom på Facebook, följ de på Twitter, ladda ner deras appar, läs deras blogg och köp deras prylar!

Det finns ett tiotal klipp på Youtube och jag kan inte vänta tills de lägger upp nästa.

Ingen transplantation

2011-12-30T12:42:00.003+01:00

Tack för omtanken! Det var troligtvis bara en simpel magkatarr. Vilket knappast var värt 350 kr. Ont gör det också så jag planerar att gnälla dygnet runt hela helgen. Enligt expertisen, min fru, bör man undvika kaffe, alkohol och fet mat. Så det blir till att dra ned lite på det där kaffet framöver.

Gott Nytt År!

Hej från akuten

2011-12-29T23:51:00.001+01:00

Efter att ha klagat på magsmärtor i lite för många dagar tvingade frugan mig att åka in till akuten.

Nu direkt på stubben. I mellandagarna liksom.

Jag tror faktiskt att det är fler människor här än i Täby Centrum under rea-rusningen, och friska mäniskor måste definitivt tillhöra minoriteten av medborgarna i Norrort ikväll.

Provtagningarna gick ändå förvånansvärt snabbt, redan efter en timmes väntan fick jag träffa en sköterska som tog puls, temp, blodtryck och en liten skvätt var av alla mina kroppsvätskor utom en. Allting tog ungefär 90 sekunder, vilket onekligen är ett hyfsat tempo.

Att sedan få en läkare att titta på provresultaten skulle däremot ta 6-8 timmar sa hon. Och det var ju inte så snabbt. För det är någon gång imorgon bitti det.

Nu undrar ni säkert om min fru är med mig här under väntetiden. Om hon baddar min panna, viskar lugnande ord i mitt öra och lite småhysteriskt går ut i receptionen var tionde minut och berättar att jag ser blek ut?

Nej, hon skjutsade hit mig, vände direkt och ligger antagligen och käkar julpraliner i soffan vid det här laget. Funderar allvarligt på att rymma och ta en taxi hem så jag åtminstone kan få dö i min egen säng. Problemet är bara att jag fick en nål i armen, som skulle sitta kvar om jag behövde medicin.

Någon som vet hur man tar bort en sån? För den där kan man ju inte gå omkring med. Jag kan inte ladda upp bilder, men den är vit med en grön ratt på liksom. Ser ut som en halv spruta. Och är man jättesjuk när man får en sån där? Har de redan kollat upp proverna och insett att läget är akut och att operationssalen i detta nu håller på att förberedas för en komplicerad magtransplantation? Är det det som tar 6-8 timmar?

Hoppas det, så man åtminstone får lite valuta för patientavgiften på 350 spänn. Och om kirurgen läser det här så vill jag gärna ha en sån där tvättbräda om det är ok, jag har släpat runt på den här tvättstugan tillräckligt länge nu. Tack på förhand.

Men varför klaga tänker ni? Ta en kopp kaffe, köp ett wienerbröd och spela Wordfeud i några timmar? Mm, så tänkte faktiskt jag också tills jag såg en skylt vid kaffeautomaten där det stod att man vare sig fick äta eller dricka om man sökt för magont.

Härligt. Så nu sitter jag här. Och undrar om man möjligen kan skjuta upp en kaffe latte i armvecket med hjälp av den där jävla nålen.

Esperanto

2011-12-28T12:48:00.025+01:00

Visst lovad jag ett blogginlägg om Esperanto? Krogen alltså, inte det där internationella språket som liksom aldrig tog fart. Om jag nu gjorde det så tänkte jag uppfylla det löftet nu ikväll, men det blir mest bilder för jag är fortfarande ganska däst efter att ha ätit alldeles för mycket av min alldeles perfekta risotto som jag gjorde för några dagar sedan.

Tyvärr kommer ni som vill veta allt om alla rätter att bli besvikna, för vi fick inte med oss någon meny hem efter middagen (minus!) och min hjärnkapacitet räcker inte på långa vägar till för att lagra en hel avsmakningsmeny.

Den första av fem (!) ammisar var en tallrik torkat torskskinn. Låter väl sådär, men var riktigt gott att knapra på tillsammans med ett glas champagne. Undrar om det inte var lite friterat också. Konsistensen var liksom samma som de där räkchipsen man får på kinakrogar.

Bra till champagne var också ostronen, som det var något speciellt med men det har jag ju glömt vid det här laget. Ostron kan jag dessutom tycka är lätt överskattat. De är hala och smakar hav, men så mycket mer än så finns inte att säga om ostron. Mer än att de är dyra.

Men det här var riktigt gott, kanske kvällens bästa rätt. Vad det var har jag tyvärr ingen aning om, men jag tror tryffel kan ha varit inblandat. Eller svart trumpetsvamp.

En av ammisarna var torkat blod på en träplatta, fast jag har för mig att de beskrev rätten på ett lite trevligare sätt än så. Mer kul och kreativt än gott.

Kreativt och modigt är också att servera ett grillat och delat kycklinghjärta som en av rätterna i avsmakningsmenyn. Inälvsmat är inte riktigt min grej, men det här var förvånansvärt gott.

Och det här var riktigt jävla gott! Frusen rotselleri kanske inte låter jättesmaskigt, men med grillad musseljuice och störrom är det en himmelsk rätt.

En annan fullträff var Esperantos hyllning av hösten, här i form av morot och svamp. Att få plats med så många smaker på så lite utrymme är en bedrift i sig.

Och när vi ändå är igång och hyllar saker till höger och vänster så passar ju "Torsk homage Sturehof" ganska bra. Skummet var bäst. Jag älskar skum.

Sedan kom notan i en fin liten träask. Skulle man ha trott om man inte har järnkoll som jag. För i lådan ligger det en liten waguybiff och gosar tillsammans med en liten hög torkad mossa som servitrisen tände på innan hon smällde igen locket. Så här såg det ut när hon öppnade igen.

"Kolgrillad svartrot med torkad och rökparfymerad svensk Wagyu" heter rätten och ni förstår nu att jag vid det här laget, halvvägs in i inlägget, äntligen kommit på att man ju kan surfa upp den där menyn på internet.

Nästa rätt var blomkål på många olika vis och till det fick man en havskräfta och lite citron. Rätten heter sålunda "Blomkål på många olika vis med havskräfta och citron". Varför komplicera? Mer än maten?

Ovanstående rätt skulle enligt tidigare resonemang kunnat heta "Lökar på många olika sätt" eller rätt och slätt "Schyssta lökar", men här väljer man istället att använda franska och döper den till "Dégustation d’oignons avec truffes" vilket jag tror är en bättre idé. Ohyggligt gott och kvällens bästa rätt.

Kyckling är för jävla tråkig mat, men den här kommer från Ockelbo och var obegripligt god. Enligt menyn får man höstäpplen till och ingenting mer, men man behöver ju inte ens kisa när man tittar på bilden för att begripa att det finns en massa andra små läckerheter där också. Vad det kan vara är höljt i ett vinpaketsdunkel, men gott var det.

Till efterrätt fick vi rödbetsglass. Det var precis så gott som det låter och för att underlätta förträngningen av denna rätt valde jag att inte fota. Man ska inte göra glass på rödbetor.

Efter lite ost och annat godis är man hyfsat nöjd för att uttrycka sig lite försiktigt. Esperanto är en utmärkt restaurang, men det blir fasligt dyrt. Lite för dyrt för att det ska kännas prisvärt och som vanligt är det vinpaketet som gör att det drar iväg. Och som på nästan alla restauranger på den här nivån är vinpaketet så överprissatt att man faktiskt känner sig lite rånad på vägen hem.

Men annars var det bra!

Så här gör man julskinka

2011-12-23T14:29:00.004+01:00

Egentligen skulle man ju föda upp grisen själv, så man med säkerhet vet om den varit lycklig eller ej, men nu bor jag i en tätort och det skulle bli ett jävla liv på samfälligheten om jag startade en grisfarm på ägorna, den saken är helt säker den.

Så vi köper skinkan, och den köper man ingen annanstans än på Percy's kött i Norrviken. Percy's kött är nämligen den bästa köttbutiken norr om Stockholm, praktiskt belägen nära E4 vilket gör den lätt åtkomlig från hela landet. (Bästa köttaffären söder om Stockholm är för övrigt Trollbäckens Köttbod, så har vi rett ut den saken också.)

Till att börja med, och för att vara väldigt tydlig, så är det alltså en julskinka ni ska köpa. Skälet till att jag påpekar detta till synes självklara faktum är att jag har en kompis som alldeles på riktigt gjorde fel redan här. För några år sedan ringde han mig från ICA strax före jul och undrade hur en julskinka såg ut. Han hade nyligen skiljt sig och i den vevan upptäckt att han kanske hade vissa luckor kring det här med mat och livsmedel. Jag förklarade att julskinkorna ligger i drivor överallt i butiken och att han omöjligt kunde missa dom. Men se det gjorde han, för han slog till på en tvåkilos rökt Bayonneskinka, körde upp den till 80 grader i ugnen och griljerade den. Och fick sig en liten överraskning på julafton.

Nåväl, att ni köper något annat än julskinka är jag inte så orolig för men tillagningen är jag inte helt hundra på att ni kan hantera på ett korrekt sätt. Så följ nu dessa råd och riktlinjer.

Skinkan ska ugnsbakas. Så har man gjort i alla tider och det är ingenting vi ska ändra på. Den enda nymodigheten som möjligen kan accepteras är att använda en digital köttermometer istället för den gamla ingrodda, som ändå inte gick att läsa av.

Spola skinkan i kallt vatten, låt uppbindningen sitta kvar, stoppa in en termometer och slå in rasket i ugnsfolie. In med skinkan, svål upp, i ugnen i 100 grader. En låg temperatur gör nämligen att skinkan blir saftigare och väldigt mycket godare.

När innertemperaturen efter två timmar har gått från 11 grader till 13 grader så inser man att det här ju kommer att ta en evig tid och då ökar man temperaturen till 175 grader, för någon måtta får det ju ändå vara.

Ta ut skinkan när innertemperaturen är 66 grader och låt folien sitta kvar. Nu eftersteker skinkan, och vid 72 grader så öppnar man folien och innertemperaturen stannar då på exakt 73 grader vilket är den perfekta innertemperaturen för en julskinka.

Låt skinkan svalna något och vispa sedan ihop tre äggulor och 1 msk grov senap. Tillsätt sedan lite mer råsocker än vad som kan anses vara försvarligt och rör ihop även det. Ta bort nät och svål, lämna en halv centimeter svål kvar, och pensla sedan guckan länge och väl över skinkan och strö sedan över ströbröd genom en sil.

In i ugnen igen, men nu på en temperatur på 250 grader. Ha nu järnkoll på ugnen och ta ut skinkan efter ca 10 minuter när den fått en ljusbrun trevlig färg.

Skär omedelbart en rejäl skiva och ät den med ett glufsande läte.

Skölj ned med någon av dessa utmärkta öl och ha en riktigt trevlig jul!

En hyllning till alla småbarnsföräldrar

2011-12-13T09:29:00.002+01:00

Eftersom mina barn är vuxna nu så noterade jag inte att det var Lucia förrän jag hörde det på radion i bilen på väg till jobbet imorse. Annat var det när barnen var små, för när det är samling på dagis för luciatåg kl 06.30 är det lite svårt att undgå.

Så jag tänker på er. Och för att hylla alla småbarnsföräldrar (och officiellt inviga min nya header) så ger jag er detta youtubeklipp. Glöm inte att skruva upp volymen ordentligt så att ni inte missar crescendot.

Håll ut kära småbarnsförälder, det finns ett liv efter detta. Bra jävla nice är det också.

Fasching 2.0

2011-12-12T14:26:00.003+01:00

Har ni sett min nya header? Om inte, lyft blicken ett par tre centimeter och kisa med ögonen. Snygg va? Det är Sammy på Boomblixtverk som gjort den till mig. Att han är begåvad förstår ni ju, eftersom det faktiskt är jag på bilden. Och för att få till ett sånt vackert porträtt av mig krävs det onekligen en hel del talang. Och tålamod. Och kraftfulla datorer. Och han har allt den killen.

Tack Sammy!

Herregud, ölprovningen!

2011-12-07T18:27:00.000+01:00

Jag har ju glömt att berätta vem som vann julölsprovningen! Varför har ni inte sagt något?

Brewdog vann konstigt nog inte. Världens häftigaste ölbryggeri kom inte ens nära med sin "There is no Santa", vilket naturligtvis var en jätteskräll. Doft av pepparkaka och blaskig smak utan sting kommer man inte långt med hos den svårflirtade och överdrivet kräsna jury som samlades hemma hos mig för ett par veckor sedan.

För att göra en lång historia kort: Mysingen Midvinterblot från Nynäshamns Bryggeri vann. Exakt hur och varför är som vanligt lite oklart, men god var den. God var också Nils Oscars Kalasjulöl (inte att förväxla med Nils Oscars Julöl) som kom tvåa. Min favorit var St Eriks "God Jul", men den blev nedröstad till en mittenplacering av det löjliga skälet att den inte passade till julmat.

Övriga 10 sorter vet jag inte riktigt hur de placerade sig och det är ju inte så viktigt nu när ni vet vilka som var bäst. Sämst var i alla fall "Nisse" från något bryggeri som jag har förträngt namnet på. Köp inte den. Placeringarna kan med lite god vilja urskiljas på nedanstående foto. Ju längre till höger desto godare julöl.

Ölprovningen avslutades med den i sammanhanget något udda verksamheten "föda kattungar". En av deltagarna blev nämligen hemkallad på småtimmarna eftersom deras katt hade fått värkar, och ingen av oss ville ju missa detta evenemang. Så framåt 2-rycket på natten föddes fem urgulliga kattungar, ivrigt påhejade av fyra berusade män. Hoppas kattmamman repar sig från den upplevelsen för jag tycker fortfarande att hon tittar lite surt på mig när jag hälsar på, och då har det ändå gått två veckor.

Om någon är intresserad av en sjukt gullig kattunge så kan ni kontakta mig så ska jag göra vad jag kan.

Så! Ut och köp rätt julöl nu!

En kock i mitt kök!

2011-12-06T18:16:00.000+01:00

Eller två rättare sagt, för efter att jag praoat fyra gånger på Divino så tycker jag inte det är mer än rätt att jag nu får kalla mig kock. Fast den här kocken var faktiskt på riktigt, och en födelsedagspresent från min fru. Menyn såg ut så här:

Toast med kronärtkockskräm, tryffel och chips av tryffelsalami. Mmm.

Smörstekt Mälargös med risotto på skogschampinjoner. Ahh.

Crème Brûlée med spritade bär. Åhh.

Att få privatlektioner i sitt eget kök av en riktig kock är naturligtvis alldeles vansinnigt roligt. Här står vi till exempel och byxar en gös. I mörker dessutom eftersom min fru av någon anledning inte gillar taklampor.

Och försök nu inte att byxa en gös utan mig eller en riktig kock vid er sida, för det kommer att gå i brallan direkt. Mälargös är inte att leka med.

Lättare och roligare var det däremot att få gå loss på en Crème Brûlée med en sån där brännare som bara Gordon Ramsey har. Bra blev det också, kolla:

Att man dessutom får disken diskad och köket fixat under tiden man sitter bland middagsgästerna och tar precis all credit för hur lyckad maten blev är ju inte heller så obekvämt.

Så vill ni ha en riktig kock i ert eget kök så kan jag varmt rekommendera Björn på World on a Platter. Den perfekta julklappen till mannen som tror sig kunna laga mat, från kvinnan som helst vill slippa. Här är hans hemsida.

Just do it.

Hur man gör ett 63 graders ägg

2011-12-05T10:35:00.006+01:00

I min jakt på nya gastronomiska njutningar kom turen förra helgen till 63 graders ägget. Äggens konung skulle man kunna säga. Eller drottning rättare sagt, ägg ligger ju mer åt det feminina hållet. Om man nu prompt måste könsbestämma saker och ting. Vilket verkar onödigt, speciellt om man har för avsikt att äta upp det inom kort.

Hursomhelst. Ett 63 gradersägg är ett ägg som kokats i 63 gradigt vatten i ca en timme. Ingenjörer, professorer, scouter och annat löst folk utan fantasi invänder redan här och hävdar att det inte går att "koka" något i 63 grader eftersom vattnets kokpunkt inträffar först vid 100 grader och det kan de ju få ha rätt i om de vill, för det är inte det viktiga här.

Det viktiga här är nämligen att ha ett sjuhelvetes tålamod, för det är outhärdligt tråkigt att koka ett ägg i 63 grader i en hel timme. Men utöver tålamod är det enda man behöver en kastrull, en spis, ett eller flera ägg, en digitaltermometer och en bekväm stol.

När man samlat på sig allt det där så gör man så här:

1. Tillsätt ägg, vatten och digitaltermometer i en kastrull, ställ den på spisen och sätt på densamma.

2. Sätt dig på stolen vid spisen och invänta att vattnet når temperaturen 63 grader. Somna inte.

3. När digitaltermometern visar 63 grader drar man kastrullen från plattan med en van rörelse.

4. Sekunden innan vattnet når 62 grader placeras kastrullen på plattan igen. Att kunna förutse exakt när vattentemperaturen går från 63 till 62 grader är inte lätt, och det är det som skiljer kockar från de som valt en annan yrkesbana.

5. Upprepa steg 3 och 4 under en hel timme. Glöm inte att ha jätteroligt.

6. När en timme äntligen har gått häller man av vattnet, spolar ägget i kallt vatten och lovar sig själv att aldrig göra om det här.

7. Knäck ägget försiktigt, håll det så nära tallriken som möjligt för att minska fallhöjden. Resultatet ska se ut så här.

8. Garnera ägget med skivad färsk tryffel, jordärtkockschips, jordärtkockspuré, tryffelskum och krasse och servera till de hänförda gästerna.

När jag lärt mig att skiva tryffel och laga jordärtkockschips, jordärtkockspuré och tryffelskum så ska jag berätta hur man gör det också.

Årets julrim

2011-12-03T12:37:00.002+01:00

Hittar ni här. Och att det handlar om mig gör ju inte saken sämre direkt.

Men va fan

2011-11-29T19:13:00.000+01:00

Minns ni att jag bad om tips på bra restauranger i Göteborg här på bloggen för ett tag sedan? Nej, men det gjorde jag i alla fall och fick hur många tips som helst. Ett handlade om Hello Monkey på Magasingatan, och efter att ha kollat upp deras hemsida så har jag velat gå dit varenda gång jag varit i Göteborg. Då när jag bad om tipsen trodde jag att jag skulle jobba där ett par dagar i veckan och så blev det kanske inte, men jag har säkert övernattat i Göteborg ett tiotal gånger sedan dess.

Samtliga övernattningar har av någon underlig anledning alltid varit natten mellan måndag och tisdag vilket egentligen inte spelar någon större roll, Göteborg är ju lika trevligt oavsett veckodag. Det lilla problemet är bara att Hello Monkey har stängt just på måndagskvällar. Så på tio försök har jag lyckats besöka restaurangen noll gånger, så även denna vecka. I vanlig ordning var mina möten inplanerade till måndag och tisdag och jag lyckades alltså för elfte gången på raken missa att äta på Hello Monkey.

För varje missat besök har förväntningarna på den där stackars restaurangen ökat och vid det här laget är Hello Monkey i mitt huvud världens i särklass bästa restaurang, överöst av Michelinstjärnor och gulddrakar. Jag måste äta där innan jag blir galen.

Så för att trösta mig lite igår bestämde jag mig istället för att gå och se Frölunda spöa skiten ur Färjestad, vilket definitivt skulle fått mig på bättre humör. Men helt i linje med min vanliga tur så visade det sig naturligtvis bli Frölundas sämsta match sedan föreningen bildades. Frölunda har (typ) vunnit samtliga hemmamatcher sedan seriestarten i år, Färjestad har öppnat säsongen på ett historiskt rekorduselt sätt. Så gissa hur det gick när jag satt där.

Ont i ryggen fick jag också.

Så nu är jag sur. Sådär äkta skitsur som bara en femåring kan bli. Eller en medelålders man med kroniskt motflyt.

Men se det går över redan imorgon! För då ska jag stå i vägen i köket på Divino igen! Härliga tider! Så nu skyndar jag mig att sova så den här dagen försvinner och blir onsdag istället.

Dagens lunch

2011-11-24T18:59:00.000+01:00

Imorgon serveras det lammrostbiff med caponata på din nya favoritrestaurang Enoteca. Som är Divinos bakficka. Divino där jag jobbar alltså, det kanske jag har nämnt?

Lammet såg ut så här igår innan det åkte in i kylen för 48 timmars marinering.

Och det är alltså JAG som har gjort allt det där! Så gå dit och ät lunch imorgon och hälsa från mig. Serveringspersonalen kommer inte ha en aning om vem du pratar om, men ändå. Caponata är för övrigt en Siciliansk grönsaksröra baserad på aubergine. Men det där vet serveringspersonalen redan så det kan du inte glänsa med, åtminstone inte där.

Utöver lammet fick jag även förtroendet att skala jordärtskockorna till kvällens á la carte OCH avsmakningsmeny. Det blev många jordärtskockor det och idag är jag lam i min vänstra hand. Men det var det värt, för jordärtskockor är bland det bästa som finns och de ska behandlas med den respekt de förtjänar.

Slutligen fick jag också markera på den varma stationen. Och vad markera är för något orkar jag inte gå igenom för det är för komplicerat att förklara för dom som inte jobbar i restaurangbranschen, som jag gör.

Och vet ni förresten vad det här är?

Det är ett 63 graders-ägg liggandes på en klick jordärtkockspuré, ackompanjerad av skivad tryffel, rostad jordärtskocka och tryffelskum. Inom kort garneras den med örter jag inte kan stava till och bärs sedan ut till den gäst som haft den uppenbart goda smaken att beställa detta mästerverk. Ett sånt där ägg ska jag försöka göra hemma i helgen, minus tryffeln för det får jag inte köpa för min fru.

Helgen ägnas annars åt årets traditionella julölsprovning. Som ni har väntat på den! Tolv sorter ska specialgranskas och resultatet dyker upp i din feed under nästa vecka. Tips: Brewdog vinner.

Din nya kvarterskrog

2011-11-23T12:18:00.002+01:00

Det visste du inte när du gick och lade dig igår! Att du skulle ha en ny favoritkvarterskrog från och med idag.

Jag kan stolt meddela att ditt nya innehak heter Enoteca och ligger på Karlavägen 28.

Grattis, vi ses där.

Om en korsning

2011-11-22T19:50:00.001+01:00

Det här skulle egentligen handla om restaurang Esperanto och deras avsmakningsmeny, men det råkade bli ett inlägg om en gatukorsning istället. Det var ju lite märkligt.

Esperanto ligger nämligen i korsningen Karlavägen-Kungstensgatan, och den korsningen har på något övernaturligt sätt blivit väldigt viktig för mig. Personlig till och med, min alldeles egna lilla korsning liksom. För tre år sedan visste jag inte ens var den låg men nu verkar hela mitt liv kretsa kring det där området. Till viss mån beror det på att det ligger ett antal restauranger där som jag gillar. Bon-Bon, Råkultur och Esperanto till exempel.

Bara 100 meter därifrån, strax före Humlegården, har min terapeut Louise sin mottagning Prästbyrån, där jag satt en dag i veckan i ett och ett halvt år och försökte bli hel igen efter en katastrof. Då fanns det knappast några drömmar om praoplatser i restaurangkök, då fanns det inga drömmar alls.

Och i kyrkan som ligger på höjden har jag tänt oräkneliga ljus och tänkt på Linus, före eller efter samtalen med Louise. Så den där korsningen har varit något slags epicentrum för min sorg.

Men i samma fastighet som Prästbyrån, ligger också Restaurang Divino. Divino är Stockholms bästa och mest exklusiva italienska restaurang och som, kan jag nu avslöja, nyligen fått en ingenjör i sina bästa år som praktikant i köket. Detta tack vare väldigt schyssta polare som äger stället och som ger mig chansen att uppfylla en dröm. Bara det är ju helt overkligt.

Märkligt sammanträffande faktiskt. Där sitter jag alltså hos Louise och har gett upp hoppet om allt, högst ovetandes om att mina kompisar om några månader ska köpa en restaurang 15 meter därifrån som inte helt osannolikt nu kan förändra mitt liv.

Och som om inte det var nog, och här är det dags att sätta på sig foliehattarna, så hände följande en dag i somras, i denna korsning:

Jag står utanför Divino och väntar på min kompis Axel från Helsingborg, han som provar grappa i skoaffärer ni vet. Då kommer min dotter traskandes. Och med tanke på att hon, liksom jag, bor i Täby så var ju det lite överraskande. Fem minuter senare kommer min fru, som är på väg till Louise. Helt ovetandes om att både jag och dottern står där.

Strax efteråt kommer Axel, vilket ju var mindre överraskande eftersom vi stämt träff just där. Men slutligen kommer så hela Linus klass, med lärare och allt, och promenerar förbi. Så något övernaturligt pågår definitivt i korsningen Karlavägen-Kungstensgatan.

Foliehatt av.

Nästa inlägg kan handla om Esperantos avsmakningsmeny. Ha det bra så länge.

A star is born

2011-11-18T07:06:00.000+01:00

Igår inledde jag min prao på en restaurang i stan. Och nu ska jag ägna hela helgen åt att ångra att jag inte valde den yrkesbanan redan från början. Fan i helvete och satan, jag skulle blivit kock. Eller sommelier. Eller precis vad som helst med anknytning till ett restaurangkök. Jag kunde knappt somna i natt, för confiterade grissidor, tryffelskum och parmesankrämer flimrade förbi så fort jag slöt ögonen.

Precis allting var fascinerande. Maten givetvis, men också processen i köket, logistiken, alla förberedelser, och inte minst sekunddramat när fyra olika, högst avancerade, varmrätter måste bli klara exakt samtidigt. Inte som hemma direkt, när man står med en nystekt ryggbiff och inser att det är 14 minuter kvar på risotton.

Jag kommer att praoa på den där restaurangen resten av mitt liv, vare sig de vill eller inte. Det kommer att krävas ett besöksförbud utfärdat av domstol för att jag ska hålla mig borta.

Hardcore matporr

2011-11-14T19:25:00.000+01:00

Trots att min mansförkylning ÄNNU INTE GÅTT ÖVER så besökte jag gourmettemplet Operakällaren i helgen.

Jag har varit på många lyxrestauranger i Stockholm. Eller ja, ganska många. Eller nej, men några i alla fall. Fem stycken tror jag. Och sedan tjugohundranånting har Grands Franska, numera Mathias Dahlgrens Matsal, varit nummer ett strax före Frantzén-Lindeberg.

Men inte längre, för nu ligger nämligen Operakällaren etta på min högst personliga lista över de bästa restaurangerna i Stockholm. Tvärtemot vad dårarna på Guide Michelin anser. Och då åt jag inte ens avsmakningsmenyn med jätteultravinpaketet till, utan den lite mindre "festmåltid för två" som min frus vänner hade den ytterst goda smaken att ge henne i födelsedagspresent. Min fru har förresten också väldigt god smak eftersom hon valde just mig som kavaljer för kvällen. Vill vara väldigt tydlig med det.

Nu visade sig festmåltiden vara rätt omfattande den med, kolla in den här kavalkaden! (Ber om ursäkt för den dåliga bildkvaliteten. Jag fick inte använda blixt för min fru eftersom det är töntigt att fota mat.)

Ankleverbollar med svartvinbärsreduktion.

Fasanconsommé.

Svampsoppa med confiterad potatis, stekt svamp, tryffelpärlor och lökringar.

Kalix löjrom med gubbröra och kavring, blomkålskräm, brynt smör(!), vinägrett med citron samt dillchips.

Fänkålsstekt grissida med svampkorv, broccolikräm, calvadosemulsion och ingefärs-äppelssky.

Ostvagnen. Jag tog en av varje.

Avécvagnen. Hade jag haft råd hade jag tagit en av varje.

Banana Split á la Operakällaren.

Godis. Jag tog två av varje.

Bästa restaurangen so far alltså. Men kanske bara till på lördag, för då ska jag äta på Esperanto. Ännu en present min fru fick när hon fyllde år, och ännu en gång valde hon mig som sällskap. Bra fru det där.

Men gourmethelgen var inte över med besöket på Operakällaren. I söndags fick jag en hemlagad trerätters av döttrarna i Fars dags present! Tipp topp det med, kolla:

Röra på gravad och rökt lax, Creme Fraiche och rödlök.

Hängmörad ryggbiff med rödvinssås, äppelsallad och kantarellrisotto.

Pannacotta på vit choklad och hallon.

Alla i min familj, utom möjligen jag själv, ligger således ruggigt bra till ett tag framöver.

Få se nu

2011-11-09T19:18:00.001+01:00

Var var vi någonstans? Restaurang B.A.R hade vi avhandlat va, och det där med mustascher också. Karibienkryssningen ser också ut att lösa sig, informationsmässigt i alla fall. Fick igår ett tjockt kuvert med massor av info från snälla bekantas bekanta, så nu vet vi åtminstone hur det funkar. Nästa delprojekt blir att ta reda på hur vi ska betala för resan, eller rättare sagt med vad.

Helgen tillbringade jag på Gotland, den största delen av tiden på den där pallen ni ser till vänster i skåpbilen. Där ska tydligen de som inte kör Gotland Grand National sitta när motorcyklar och malliga förare ska transporteras.

Som mekaniker stod jag kanske inte för några avgörande insatser eftersom jag omgående gick vilse i skogen och aldrig hittade till den där depån. Men det gick bra ändå och polarna vinkade till och med till mig i starten, och då kändes det ju lite bättre.

Under festligheterna på kvällen blev jag dessutom uppgraderad till stallchef för mina insatser under helgen, och det är ju inte fy skam. Nu påverkar det kanske inte själva placeringen i skåpbilen, och jag kommer antagligen att få sova på den hårdaste madrassen även nästa år, men vad gör man inte för en tjusig titel?

Jag kom också fram till att man borde tillbringa mer av sin tid på Gotland, trevlig ö det där.

Denna vecka går ut på att försöka hålla humöret uppe vilket inte är så lätt, Alla Helgons är ju ingen mysig helg längre, men en lunch med Ulrika Good igår hjälpte definitivt till, och helgen som kommer är fullknökad med andra trevligheter så det ska nog gå bra.

Det riktigt stora glädjeämnet i helgen var annars att det blev klart med mitt lilla extraknäck, så nästa torsdag börjar jag i restaurangbranschen! En kväll i veckan ska jag praktisera i ett restaurangkök, ett riktigt restaurangkök med riktiga gäster på en mycket välmeriterad krog i Stockholm. Jag kommer inte att berätta vilken krog det gäller eftersom jag misstänker att de inte vill gå ut med att deras senaste tillskott i köket är en 48-årig gymnasieingenjör.

Åtminstone inte än. Men om det blir som jag tror är det ni bevittnar just nu något som kommer att förändra krogscenen i Stockholm för all framtid.

Eller åtminstone mitt lilla liv.

Until then, ha det gott.

I väntan på WSOP

2011-11-03T23:22:00.005+01:00

Sitter och väntar på att de två sista avsnitten av WSOP Main Event ska laddas klart och passar därför på att skriva ett malligt inlägg eftersom jag just upptäckt att jag bara blir kändare och kändare för varje dag som går.

Jag utgår från att ni noterat att jag vann Mustaschkampen. Om inte så läser ni med fördel den här nya bloggposten hos Cancerfonden. Och är ni ändå inte helt övertygade så tycker jag att ni ingående ska granska den här bilden från Expressen.

Men allt det där visste ni ju redan.

Vad ni däremot kan ha missat är att min cheesecake nu gör braksuccé i Norge! Kolla in det här inlägget och läs den första kommentaren långsamt och noggrannt. Man måste elske dette landet.

Och en grej till. Har någon av er varit på kryssning i Karibien? Jag funderar på en sån men har ju ingen aning om det är bra eller inte. Vilket rederi? Vilken båt? Västra, östra eller södra Karibien? Vad kostar det? Är det prisvärt? Hur är maten? Vad ingår? Ska man stanna några dagar i Miami när man ändå är där? Var ska man bo då någonstans då? Vilka restauranger ska man äta på? Har Sicily redan varit där och filmat?

Frågorna är många men om jag känner er rätt så är svaren ännu fler. Tack på förhand.

Och när ni ändå löser världsproblemen föreslår jag att ni hjälper Linda i Uppsala också. För hennes fråga vill jag verkligen ha svar på!

Och en grej till, till. Restaurang B.A.R. är bra, dit ska man gå och äta. Missa inte att beställa in en skål tryffelmajonäs. Passar till allt men funkar också att ätas med sked, som en egen liten rätt.

Hej på er, imorgon är det jag som åker jag till Gotland och tittar på leriga farbröder på motorcyklar.

Press Stop!

2011-11-02T10:06:00.003+01:00

Det enda ni behöver komma ihåg idag är att köpa Expressen för där är jag och min mustasch med.

Och det tycker ju alla är kul, alla utom min äldsta dotter som idag rasar mot Expressen för att de inte creddat henne som fotograf. Nu är det naturligtvis inte Expressens fel, utan mitt eftersom dom ringde dagen innan och jag lovade dom att de fick göra precis vad de ville med de där bilderna, och glömde i upphetsningen att ange fotograf.

Jag gör således en pudel här på bloggen (efter otäcka sms-hot från min dotter) och länkar som någon slags kompensation till hennes bildblogg. Alla foton där är tagna av MALIN WÅÅK och ingen annan. Och vill ni mig väl så klickar ni på den där länken.

Nu är jag möjligen lite partisk, men det är faktiskt riktigt fina bilder det där.

Om helgen

2011-10-31T19:22:00.000+01:00

Mina senaste helger har varit rätt hyfsade faktiskt. Bologna förra veckan, och nu Helsingborg där SM i njutning avgjordes, och tror ni inte på fan att jag vann det också! Nu var det visserligen bara jag som ställde upp, och dessutom var det jag som dömde, men vann gjorde jag likväl.

Helgen började med att min kompis inte kunde hämta mig vid tåget eftersom han satt fast i en grappaprovning, men eftersom grappa aldrig är fel så erbjöd jag mig naturligtvis att komma dit, och följande konversation utspelades:

Kompisen: Ok, gå mot Stadshuset och sedan förbi Systembolaget tills du kommer fram till en skoaffär på höger sida.
Jag: Ok.
Kompis: Gå in i skoaffären.
Jag: Ska jag gå in i skoaffären?
Kompis: Ja.
Jag: Har ni grappaprovningen i en skoaffär?
Kompis: Ja, det finns levande humrar här också.

Helsingborgare är fan inte kloka någonstans. Men trevligt var det naturligtvis. Ja, och sedan fortsatte det ungefär så. Middag på Lagmarks, öl på Bishop och sedan i säng för att ladda för SM.

Helsingborg må vara bra på många sätt, fotboll till exempel. Och skoaffärer. Men middagarna hos mina vänner därnere brukar slå det mesta och det gjorde dom naturligtvis den här gången också. Jag tog massor med bilder eftersom jag tänkte att jag skulle lära er hur man gör en ostronsymfoni, eller en hjortfilé med karamelliserade polkabetor, gräddkokt spetskål med tryffel och en gåsleversås men jag insåg till slut hur tråkigt ett sånt inlägg skulle bli.

Hur kul är det till exempel att se en bild på polkabetor som kokar i en kastrull?

Nä, precis.

Men gott var det. Och vinerna var ännu godare. En Dom Perignon 1998 (5 plus) till ostronsymfonin, följt av Ch Talbot 1985 (5 plus) och Ch Gruaud Larose 1990 (5 plus) till hjortfilén. Om inte Ch Latour (5 plus) hade kommit från Pauillac så hade jag utsett Saint-Julien till den bästa appellationen i hela Medóc.

Sedan blev det efterrätt, och här hade jag kunnat gå igenom hur man gör en Tarte Tatine med Créme Anglaise och Mjölkchokladglass, men hur kul är det att titta på mjölkchokladglass som stelnar i en glassmaskin?

Exakt.

Men vinet vi drack till efterrätten tänker jag lägga upp en massa bilder på, för det är så sjukt gott att det nästan inte går att förstå.

Ch Climens (14 plus) är min absoluta favorit-Sauternes och den här flaskan från 1990 har legat och morrat i min vinkällaren sedan (tror jag) 1995. I nästan 17 år har den alltså legat och gosat till sig i källaren och gått från ljust, ljust gul när jag köpte den till alldeles mörkorange, och jag tror att det är det godaste jag haft i min mun någonsin. Och då har jag ändå druckit Ch d'Yquem.

Så see and behold min nya tatuering. Synd att etiketten är så ful, men vad ska man göra?

Här är förresten hela laguppställningen!

Nästa helg blir aningens annorlunda. Då ska jag stå i depån under Enduro-tävlingen Gotland Grand National. De som känner mig upplever detta som oerhört komiskt.

Lev väl.

Fuorigioco!

2011-10-26T23:45:00.000+02:00

Minns ni den där Mustaschkampen som jag vann? Så bra, för här kommer lite bilder från Italien-resan som blev resultatet av ert engagemang de där dagarna i maj!

Resan var naturligtvis alldeles fantastisk, trots min mansförkylning, och gänget som åkte ner till Bologna i lördags var bästa tänkbara. Vi var totalt 14 pers, inklusive Kennet (Andersson liksom! VM-hjälten!!) som gjorde Bologna under två hektiska dagar, och här kommer en kort beskrivning av hur man bäst spenderar två dagar i Bologna.

Börja med att äta en gris. Bologna på fastande mage går ju inte alls, det begriper de allra flesta.

När det där är klart (och det tar ett tag) så bör man ordna med idolfoton direkt, så man inte glömmer bort det och sen står därhemma som ett fån när ingen jävel tror en.

"Se hård ut nu Kennet" sa jag. Gick väl sådär.

Kennet berättade också vad hans målgest egentligen betyder. Någon som vet? Jag hade ingen aning, först att svara rätt i kommentarsfältet vinner en dosa snus.

Sedan börjar man gå. Man går och går och går och går. Gata upp och gata ned går man, för stan tar aldrig slut och sevärdheterna är många. Till sevärdheter räknas i mitt fall delikatessbutiker, enotek, barer, restauranger och caféer, och det vimlar av dom. Mat, den bästa i Europa, finns överallt och man funderar både en och två gånger på varför man i hela friden inte bosätter sig härnere.

En smörgås.

Italienskt smågodis.

Konungen av mejeriprodukter, den mäktiga Burratan.

Medicin mot mansförkylning.

Apotek.

Fotboll var vi på också, det var ju liksom själva syftet med resan. Nu blev Bologna-Lazio inte någon nagelbitare direkt, Lazio avgjorde tidigt i andra halvlek, men upplevelsen blev ju inte mindre häftig för det. Roligast var att se hur enormt stor Kennet fortfarande är därnere. Det uppstod rena tumultet när han visade sig på stadion. Och det var inte för att han kom gående med en svensk mästare i mustasch direkt.

Ja, det där är i och för sig vi som fotar, men ni fattar.

Och det här fick jag med mig hem! En lokal ost av Parmesantyp, "El Nero", en burk tryffel, en burk tryffel och parmesankompott, en flaska tryffelolja, en burk tryffel till, samt en burk kronärtkockscreme smaksatt med vit tryffel.

Merparten av det där tar jag med mig till mina polare i Helsingborg i helgen, där SM i njutning ska avgöras. Tyvärr är menyn hemlig till på lördag, annars hade jag publicerat den också. Ni får helt enkelt tro mig när jag påstår att den är sagolik.

Stort tack till Alex, Björn och Kennet som planerade och höll ihop alltsammans, och ett lika stort tack till resten av gänget för två helt suveräna dagar i Bologna.

Och slutligen ett om möjligt ännu större tack till alla bidragsgivare som gjorde det här möjligt! Jag hade precis exakt hur kul som helst.

Ha en riktigt trevlig helg nu, och ät tryffel om ni får chansen.

I dödens väntrum

2011-10-20T11:47:00.004+02:00

Jag är sjuk.

Istället för alternativen Hälsa, Vuxet och Mest Troligt blev det alternativ 4, en svår mansförkylning. Ont i halsen OCH huvudet samtidigt. Gubbhosta och feber har jag också, trots att två av varandra oberoende termometrar visar på 36,9 så har jag feber. Undrar vad oddsen är för att två termometrar är trasiga samtidigt? För jag vet när jag har feber och jag har det precis nu.

Så jag har ägnat veckan åt att försöka få min omgivning att förstå allvaret i den här situationen för att på så sätt skaffa mig fördelar som kanske lite lagad mat eller en vänlig blick, dock utan något som helst resultat. Jag fick till och med GÅ hem från doktorn idag eftersom min fru prioriterade sitt jobb framför min överlevnad. Det kan hon tänka på när hon hittar mig imorgon bitti, stendöd och med lungorna upphostade. Då kommer den där prioriteringen kanske inte att kännas lika självklar längre. Men då är det ju så dags.

Men doktorn förstod i alla fall. Virus, sa han. Och så fick jag två olika hostmediciner. Två! Då är man bra jävla sjuk ändå.

Nu orkar jag inte skriva mer. Jag är för svag.

En oplanerad kväll

2011-10-14T17:31:00.000+02:00

För en gång skull har jag absolut ingenting inplanerat. Frugan är borta och ungarna är myndiga så nu sitter jag här alldeles själv en fredag. Nästan lite läskigt, vad ska jag göra nu?

Jag har kommit fram till ett antal olika alternativ, uppdelade i tre kategorier: Hälsa, Vuxet, och Mest Troligt:

Hälsa

Tränat efter jobbet har jag ju redan gjort, men en lång kvällspromenad i skogen skadar ju inte. Frisk luft och förbättrad cirkulation är nyttiga grejer det. Kokt torsk, råris och en sås baserad på filmjölk är ännu nyttigare, och som en liten fredagsbonus blandar jag nog i lite honung i Kesellan när det blir dags för kvällsvickningen. I säng kl 22.00, kroppen behöver sömn, det glömmer man ofta.

Vuxet

Först säkerställa var ungarna tänkte hålla hus i kväll och vad de har för avsikt att ställa till med. Ringa till kompisarnas föräldrar och dubbelchecka att det verkligen stämmer. Lägga in journummer till Närpolisen, Farsor på stan och Maria Pol i mobilen. Klippa gräset och dricka ett glas starköl, det är ju trots allt fredag men jag måste ju kunna köra bil om det behövs. Enklare middag, Rapport, Aktuellt, TV4 Nyheterna, Text TV, och ett avsnitt av Dexter. Byta batterier i brandvarnaren innan jag går och lägger mig.

Mest Troligt

Ett glas av den dyraste whiskyn i skåpet eftersom jag är själv och slipper bjuda. En matsked snus till middag och en Nils Oscar eller två till det, fantastisk öl det där. Sen måste jag börja ringa runt och bjuda in mig någonstans för jag tänker fan inte sitta själv en fredagkväll. Lelle brukar vara hemma, eller Calle. Och Lola har ju fyllt år, de har säkert fest. Lulla hem klockan tre, tömma pokerkontot, peka fuck you åt röran i köket och sedan somna i soffan.

Knepigt läge. Får ta mig ett glas dyr whisky och fundera på saken.

Bolognaresan

2011-10-11T07:55:00.000+02:00

Idag kom programmet för Bolognaresan, och nu är jag om möjligt ännu mer sugen på att åka. Så här ser det ut:

Man kan bergis klicka på bilden så att den blir större.

Jag kan inte bestämma mig för vad som låter bäst i det där programmet. Middagen på Brasseria Trattoria? Bologna-Lazio tillsammans med Kennet Andersson? Lunchen på Papa Re?

Fastnar till slut för "DAG 2. Frukost kl 10.00". Sovmorgnar är viktiga saker före match ska ni veta, fråga Kennet så får ni se. Kl 10.00 är dessutom en perfekt avvägd tid för frukost i Italien, grappan börjar så smått lämna kroppen och Burratan har precis jäst färdigt i magen.

Den här resan är helt enkelt perfekt. Tack alla ni som såg till att jag fick vara med.

Mot Norrland

2011-10-05T13:03:00.002+02:00

Ok, ni kan komma upp ur den där frysen nu, jag skojade bara lite. Fast det där med att jag skulle ligga lika dåligt till som ni, för att jag inte kommenterar på era bloggar, köper jag inte det är en helt annan sak. Exakt hur det är en annan sak ska jag fundera på i Norrland, för dit ska jag åka ikväll.

På normala arbetsplatser har man ofta kick-offer i städer, på någon trevlig konferensanläggning med Ramlösa på bordet och bulle till kaffet, och inte sällan avslutas spektaklet med middag på en respekterad restaurang följt av grogg och styrdans på det lokala stadshotellet.

Så gör inte vi. För vi ska åka till en stuga i Lomträsk. Lomträsk ligger åt helvete långt norrut, man flyger till Luleå och sen åker man 14 mil rakt ut i ingenting för att slutligen svänga höger och sedan är man framme. "Ta med stövlar, varma kläder och sovsäck" stod det i inbjudan, vilket ju inte lät som någon stadshotell-outfit direkt (förutom i Sundsvall då) så nu har jag rotat fram en sovsäck, köpt mig ett par nya fina gummistövlar för 299 kr och rotat fram en fräck WESC-jacka som jag har ärvt och som har den där rätta looken av "Jägarna goes skateboarding" som jag är ute efter.

Men kul ska det bli, vi ska bada bastu nere vid en sjö, jobba, dricka öl, och åka till någon slags källa som är lite berömd men som jag naturligtvis har glömt namnet på. Jag fotar den så får vi se om ni känner igen den. Internet och Telenor-telefoni kan man antagligen glömma, så här blir det tyst i några dagar. Som om det vore något ovanligt.

Och medan jag gör allt detta så kan ju ni lyssna på den här favoriten i repris. Vilket sväng!

Bara så ni vet

2011-09-29T19:12:00.001+02:00

De enda av er som ligger bra till just nu är generationX och Red Scream.

Skälet till det är att dessa båda hade vett nog att kommentera mitt förra inlägg där jag, efter veckor av hårt researcharbete, så osjälviskt delade med mig av grejer som var bra. Till exempel ölen Hello Ingrid, TV-serien Vita Huset, samt var Cheetos-gömman fanns (den är numera flyttad).

Övriga läsare rafsade girigt åt sig av denna värdefulla information utan att lämna minsta spår efter sig och befinner sig nu i frysboxen. Utom möjligen Wayne Nilsson som gett mig receptet på en ny hamburgerdressing som han uppfunnit. Och Cramp-Jocke som presenterat mig för världens gulligaste hund.

Det kan säkert finnas andra läsare som gjort sig förtjänta av att slippa frysen, men eftersom jag är trött och inte orkar tänka så långt så får det vara som det är. Visst skulle man kunna argumentera för att samtliga läsare såg till att jag vann Mustaschkampen och därmed aldrig kan hamna ens i närheten av en frysbox men som sagt, jag är trött och har inte kommit på det än. Livet är bra jävla orättvist, eller hur?

Jo! SJ slipper frysen också, efter det här mailet som jag fick i förrgår:

Tack för att du har kontaktat oss.

Vi har fått din ansökan om ersättning enligt vår restidsgaranti. Vi är ledsna för att du har råkat ut för en försening 2009-05-10 och uppskattar att du har tagit dig tid att mejla/skriva till oss.

Eftersom biljetten med bokningsnummer HKS2346O0003 har köpts med priopoäng kommer vi att göra en återinsättning av 8000 poäng till ditt Prio-konto.

Vi önskar dig varmt välkommen ombord som resenär hos oss på SJ i framtiden.

Med vänlig hälsning

SJ AB

Två och ett halvt års handläggningstid kanske inte är sådär jättesnabbt, men jag gillar hedern i att göra rätt för sig oavsett tidsutdräkt.

Och jag är inte den som är den. Jag delar friskt med mig av nya tips. Halftone till exempel, en kul IPhone-app där man gör seriebilder av foton. Man kan till exempel ta ett foto på den där urgulliga hunden som Jocke hade med sig och göra den ännu gulligare, kolla:

Eller så kan man skicka fräsiga kort till sin fru:

Nå.

Mitt liv, som ni så uppenbart skiter rätt hårt i, har trots allt sin gilla gång. Jakten på roliga saker att göra på min, förhoppningsvis långa, resa mot döden har varit lyckad och de kommande helgerna är proppfulla med njutningar som whiskymässor, födelsedagskalas, Solvallabesök, Gotland Grand National, fotboll med Kenta, restaurang Esperanto, och en resa till Helsingborg som jag plötsligt hade tillräckligt med SJ-poäng för att genomföra.

Men helgen 18-20 november är fortfarande tom, så här får ni gärna komma med lite förslag. Nåt billigt helst.

Tränat har jag gjort också, och kan nu därför med gott samvete smälla igen datorn, sätta mig i soffan och äta lite för mycket ost.

Bra grejer

2011-09-16T18:29:00.000+02:00

Inte nog med att det är fredag kväll, det finns en massa andra bra grejer i mitt liv just nu. Här är hela listan:

Minnena från Festen

Det kommer nog att vara det bästa varenda dag i flera år framåt.

Att jag hittat frugans Cheetos-gömma.

Var gömmer man en kubikmeter Cheetos-påsar man fått speciallevererat från USA? Den frågan har troligtvis sysselsatt min fru ända sedan det här paketet damp ned i posten för någon vecka sedan. (Thanks Jimmy!)

Jo, det visade sig att delar av skatten var gömd i den undre kökslådan vilket faktiskt var riktigt fiffigt uttänkt eftersom jag mest håller till i den övre, där risottoriset finns. Den undre innehåller nyttiga saker som bulgur, råris och annat elände som jag sällan eller aldrig behöver när jag lagar mat.

Grejen nu är att hitta resten, men eftersom jag nu lyckats lista ut hur hon har tänkt borde det inte vara något större problem. Städskåpet och utrymmen runt tvättmaskinen står därför högt upp på listan över misstänkta Cheetos-gömmor.

Hello my name is Ingrid

" A sophisticated Bergmanesque beer" från Brewdog i Skottland. En alldeles förträfflig dubbel-IPA som ni definitivt borde ha köpt innan det såldes slut för någon månad sedan. Som tur är finns det en massa andra sorter från Brewdog att njuta av och det finns således ingen anledning att hänga läpp. Och glöm för allt i världen inte att läsa produktbeskrivningen på baksidan av flaskorna, så här beskrivs tex deras Hardcore IPA:

This little bottle has a grandiloquent story to tell. 2,204 malted Maris Otter grains gave all they had to offer the world to provide the robustly delicate toffee malt canvas for the ensuing epic. 6 Hop Cones willingly sacrificed themselves in fiery cauldron that is our brew kettle to ensure your mouth is left feeling punished and puckering for more. 9,900,000,000 yeast cells frantically fermented their little hearts out as the sugars were magically turned into alcohol in the dark depths of our fermentation tanks.

Stor underhållning, och min kärlek till detta bryggeri är gränslös.

Chilimasala

Jag tillbringade stora delar av 2009 i Pakistan vilket bland annat gjorde mig beroende av deras mat. Mustiga grytor ganska lik indisk mat men inte lika mesig. Mer ruffigt och oborstat och alldeles fantastiskt bra. Nu slipper jag längta tillbaka alltför mycket eftersom jag har hittat Chilimasala, en Indisk/Pakistansk restaurang i Tensta 10 minuter från mitt kontor. Här serveras bla en Beef Jalfrezi som är mer robust än på vanliga indiska restauranger. Mer skägg på nåt vis. Så åk dit, maten är värd en omväg.

The West Wing

Efter en rejäl portion Beef Jalfrezi och några glas Hello my name is Ingrid blir man lätt sugen på att sjunka ned i soffan och äta några stulna påsar Cheetos. The West Wing är det perfekta tillbehöret till denna verksamhet. För det är faktiskt svårt att inte må bra av såna här dialoger:

Leo McGarry: The Citizen's Stamp Advisory Committee has a...
Josh Lyman: There's a Citizen's Stamp Advisory Committee?
Leo McGarry: Yes.
Josh Lyman: Made up of members of the "There But For the Grace of God Go I" club.
Leo McGarry: You wanna mock people or you wanna let me talk to Toby?
Josh Lyman: I wanna mock people.

Och sist men inte minst,

Podcasten "How Stuff Works"

Chuck Bryant and Josh Clark diskuterar viktiga ämnen som "Can you Sweat Colors?", "How Cheese Works", och "How to Land on the Government Watch List". De avhandlar ett ämne per podcast, och det finns hundratals avsnitt att ladda ned från Itunes. Väldigt roligt, väldigt allmänbildande och väldigt gratis.

Nu ska ni ha er en trevlig helg.

Längden är lika med roten ur BMI delat med promillehalten i kvadrat

2011-09-14T19:02:00.003+02:00

Det var inte bara världens bästa fest som gick av stapeln i helgen, whiskyklubben Paddy hade ju möte också. Tanken att sätta sig ned och prova whisky dagen efter sjöslaget på Kastellholmen kändes bättre dagen innan än den gjorde när man vaknade dagen efter. Om man säger så. Men vad gör man inte för kulturen.

Baksmällan vek undan redan några minuter in i provningen och även lördagskvällen blev mycket trevlig. Nu visade det sig att baksmällan inte alls vek undan bara sådär, den sköts liksom på framtiden, så söndagen tänker jag inte blogga om så mycket.

Resultatmässigt var whiskyprovningen en formidabel katastrof och jag försökte så gott jag kunde att skylla mina noll rätt på festen dagen innan. Vilket församlingen inte helt överraskande vägrade godta som acceptabel förklaring och jag tappade således all pondus, respekt, och den aura av oövervinnerlighet som jag byggt upp under hela året.

Men som sagt, det var det värt.

Vi ägnade också delar av whiskyprovningen åt att en gång för alla gå till botten med livsgåtan "hur kroppshyddan påverkar förmågan att tåla alkohol". Undersökningen var ytterst seriös och med promillemätare, miniräknare, våg och en i hast framtagen formel för hur promillehalten skulle kunna förhålla sig till en persons BMI skred vi till verket.

Efter att vi samlat in nödvändiga data, hånat de som hade lägst BMI, samt dragit rötter ur diverse kvoter så kom vi fram till att stora människor tål alkohol bättre. Till och med vi själva insåg väl att vi knappast hade gjort någon banbrytande upptäckt här, men vi var ändå rätt nöjda med att tesen numera även bevisats av Whiskeyklubben Paddy.

Resten av kvällen ägnades åt att ifågasätta gränserna i BMI-skalan eftersom resultatet antydde att 80% av deltagarna skulle vara överviktiga. Så vi räknade ut hur långa vi behövde vara för att hamna på gränsen mellan ok och underviktiga och noterade glatt att en av oss kunde vara 2.44 lång och ändå klassas som normal. Och eftersom 2.44 inte är normalt så kunde vi lägga det där BMI-indexet bakom oss och fortsätta med våra liv.

Sedan har jag för mig att vi gick hem.

Satan i Gatan

2011-09-12T18:53:00.001+02:00

Kan inte tänka, jag står bara här och ler.

Och för er som inte är lika insatta i dagens populärmusik som jag är, så citerade jag just Veronica Maggio. Två gånger dessutom.

Satan i Gatan är en hänvisning till det personliga rekord i baksmälla jag hade förmånen att få uppleva under större delen av lördagen, och det andra citatet ska tolkas som att det för en endaste gångs skull faktiskt var värt det. För festen jag var på i fredags var den bästa och roligaste jag har varit på i hela mitt liv.

Foto: Andreas Alfredsson

Av hänsyn till festdeltagarna, föreningen Bevara Kungliga Skridskopaviljongen, samt god smak i största allmänhet, kan jag inte publicera så många bilder som jag skulle vilja, utan får nöja mig med att lägga upp ett par stycken från den lite mer städade delen av kvällen:

Edit: Jag fick bassning för att ha brutit mot löftet att inte publicera några egentagna actionbilder från festen, så de har jag tagit bort. Sett till själva fotokvaliteten så missade ni inget direkt.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om den här festen, men avstår. Jag tar istället alla minnen från den där fredagskvällen och placerar dom på ett säkert ställe näst längst in i mitt hjärta, där dom kommer att ligga och lysa och värma under resten av mitt liv.

Tack alla ni som kom, för oss fyra var det här en rakt igenom magisk afton.

Foto: Andreas Alfredsson

2011-09-05T18:46:00.000+02:00

Jag åkte motorcykel i helgen! Eller fel, jag körde motorcykel till och med. Och säger man Enduro så blir man ännu lite ballare. Säger man däremot motocross då blir det jättefel och så tappar man omedelbart alla coolpoäng och måste börja om från början igen. Viktigt det där.

Det är också viktigt att ha snygga skydd. Kolla:

Enda felet med den där bilden är möjligen att jag ler lite för mycket, för det ska man inte göra när man kör Enduro. Bister min passar mycket bättre till de där axelskydden, det borde jag ha tänkt på. Samtidigt var det svårt att inte le, för det var alldeles vansinnigt roligt.

Nu var nog inte leendet det enda nybörjarfelet jag gjorde, för när jag var i moppeåldern satt jag mest som ett tänt ljus hemma och gjorde mina läxor istället för att lära mig att släppa upp en koppling långsamt. Så det var inte helt trivialt att ge sig iväg på en motorcykel bara sådär, mitt inne i en skog dessutom. Men jag överlevde, och nästa gång ska jag försöka växla också.

Bedömd hastighet: c:a 22 km/h

Andra halvan av helgen ägnade jag mig mest åt att återhämta mig från lördagens kräftskiva, ni vet det där med att ligga i soffan och upprepa mantrat "Det är inte värt det, det är inte värt det" en hel dag.

Och sen blev det måndag. Och snart är det fredag. Och då är det så där värt det igen.

Post Hoc, Ergo Propter Hoc

2011-09-01T18:25:00.001+02:00

Jaha, men hitta på en bättre rubrik själva då, så får ni se hur lätt det är.

Jag trodde man skulle bli smart av att titta på The West Wing, men överkonsumtion har nu lett till att mitt annars så blixtrande intellekt slipats ned så kraftigt att mitt huvud numera är helt platt. Vilket definitivt haft en menlig inverkan på mitt bloggande. Och förmågan att bära upp en keps på ett vettigt sätt.

Och inte har det hänt speciellt mycket den senaste tiden heller. Det mest noterbara är väl att jag betalade momsen för någon vecka sedan, hade två tomtar från internet på middag samt att augusti tog slut. Så spännande har jag haft det.

Men i september händer det grejer! Kräftskiva på lördag och ett sjuhelvetes party nästa fredag! Som dessutom följs upp med det fjärde sammanträdet i whiskyklubben dagen efter. Hårda papper, men det är bara att bita ihop tänderna i byxfickan och i lätt framåtlutad stil springa rakt in i kaklet med plattskallen före.

Sedan är det oktober och då fyller jag år! 67 år blir jag, om man tar i beaktande hur pigg jag känt mig den senaste tiden, 77 om man även räknar in prestationerna på gymmet. Betydligt yngre kommer jag däremot att vara under perioden 22-24 oktober då jag i celebert sällskap befinner mig i Bologna för att äta riktig mat och se Bologna-Lazio på Stadio Renato Dall'Ara. Ja, och sen är det väl höst antar jag, det brukar det ju vara vid den tiden på året.

Vintern rasar sedan under några jobbiga månader, men förhoppningsvis kan vi tillbringa åtminstone två veckor av den tiden på något varmare ställe. Typ Florida. Hur vi nu ska ha råd med det, för 2012 tänkte vi gifta om oss i Las Vegas igen och det är minsann lika jobbigt för ekonomin som det är ansträngande för psyket när man ska säga "I do" och ändå låta trovärdig.

2015 lämnar vi Täby och flyttar in till stan, 2028 går jag i pension, åtta år senare flyttar vi ned till Toscana, och någonstans kring år 2048 tänker jag, iförd röd näsa och klädsam övervikt, lägga av för gott för någon måtta får det ju faktiskt vara.

Sounds like a plan.

Och på väg dit tänker jag tillbringa så mycket tid jag någonsin kan med min familj och mina vänner, som alla är synnerligen älskvärda personer. För jag har bestämt att det är det som livet går ut på, och inget annat.

The West Wing

2011-08-18T18:35:00.000+02:00

Efter ett alldeles för långt uppehåll i plöjningen av alla säsonger av Vita Huset har jag nu tvingats att se om allting från början. Därav den något sporadiska uppdateringen av denna blogg. Jag närmar mig nu slutet av säsong 2 och ska kasta mig över tredje säsongen så fort lyxsvägerskan erkänner att det är hon som lånat den, vilket hon hittills vägrat att göra.

Säsong 3 innebär också att jag kan flytta upp rumpan från soffan och tjock-tv:n i källaren till den betydligt bättre soffan och platt-tv:n i vardagsrummet eftersom de två första säsongerna införskaffades i USA och den enda regionsfria DVD:n i huset är den gasol-DVD jag ärvt av just lyxsvägerskan och som av estetiska skäl placerats längst ned i huset.

Någonstans mitt i säsong 4 slutade jag av någon anledning att titta för några år sedan, så snart börjar alltså allvaret. Tre och en halv säsong av otittade West Wing avsnitt ligger framför mig, vilket får mig att tro att hösten kan bli rätt bra trots allt.

Viktminskningen har pga detta avstannat en aning, för att inte säga reverserats, men det är det värt. Gå ned i vikt kan man ju göra någon annan gång, när omständigheterna tillåter.

(Varför jag tror att all den här informationen ovan ens skulle vara remotely intressant för er vet jag faktiskt inte. Så sluta.)

Laga mat hinner jag däremot fortfarande med. Jag har övat mig på tryffel inför Waynes och Cramps statsbesök den 27:e och det gick alldeles förträffligt. Så här såg tryffelcarbonaran ut:

Åhh!

Och tryffelrisotton:

Ahh!

Och tryffelrisotton tillsammans med en kalventrecote och bearnaisekryddsmör:

Herrejävlar!

Spelat Wordfeud har jag gjort också, och var jättestolt för att jag la ett 94 poängsord i söndags ända tills mina jobbiga Twitterkompisar upplyste mig om att 94 poäng var en jävla skitpoäng och att jag skulle återkomma när jag passerade 300 poäng per ord. Ett skitspel är vad det är. Vill man ändå slå mig i Wordfeud, vilket ärligt talat inte är den största av utmaningar, så letar man reda på "RealFasching".

Jag avslutar detta infernaliskt ointressanta inlägg med en bild på hur min kaffekopp på jobbet såg ut efter semestern.

En sipp av det där och du behöver aldrig mer äta pencillin i hela ditt liv.

Alla eländes Moder

2011-08-12T19:44:00.002+02:00

Semestern är slut, mörkret faller och kvällskylan är tillbaka.

Bilköerna är tillbaka, sovmorgnarna är slut och löven faller.

Börsen faller, min PT är tillbaka och snuset är slut.

Hur jag än vrider och vänder på det här så ser det jävligt dystert ut.
Dessutom har frugan fyllt 40 så nu kan jag inte ens gå runt och skryta med att jag har en ung fru. Det är mycket nu.

Den grå vardagen är här, allt blir precis som vanligt igen, och sen är det jul. Gå upp, gå till jobbet, jobba jobba, äta Burrata.

Eller tryffelcarbonara, för ikväll är lyxsvägerskan här och då ska jag försöka mig på att kopiera den godaste pastarätt jag någonsin stoppat in i munnen. La Giostras Carbonara di tartufi bianchi sulla chitarra. Det kommer naturligtvis resultera i rena lustmordet på den skapelsen, så jag vill redan nu be Prince Dimitri Kunz d'Asburgo Lorena om ursäkt för att jag ens försöker.

Vill väldigt mycket tillbaka till Toscana. Jag borde inte åkt dit, jag visste att jag skulle bli dödligt förälskad i den där provinsen. Jag kanske ska passa på att hoppa av när jag åker på den där Bolognaresan ni fixade till mig? Söka asyl i Florens och ange miserabelt klimat, dålig mat och gammal fru som skäl? Får fundera på det i helgen.

För jag orkar bara inte ha tråkigt. Det är direkt förödande för mig att ha tråkigt numera. Efter att i mer än ett och ett halvt år dagligen ha funderat på vad allt det här går ut på, och inte kommit fram till ett endaste litet dugg, så får jag helt enkelt se till att ha roligt istället för tråkigt under tiden eländet pågår. Tills den där märkliga dagen kommer då man tar sitt sista andetag och reduceras till ett minne, några fotografier och de där fina vinerna man borde ha korkat upp medan tid fanns. En dag jag i mina allra mörkaste stunder faktiskt kan längta väldigt intensivt till.

Så kan man tänka. Om man vill må ännu sämre. Men det ville vi ju inte, så då tänker vi på något roligt istället.

Till exempel att Cramp magazine och Wayne Nilsson ska komma hem till mig i augusti. Det ska bli väldigt roligt. Vi ska äta gåslever, tryffelrisotto och hängmörade kossor och till det ska vi dricka goda öl och goda viner. Och så ska Wayne försöka lära sig att dricka whisky igen, det ska också bli skoj. För då kommer Wayne att bli full och kräkas lite på Roslagsbanan på väg hem, kan jag tro.

Och så Bolognaresan som sagt. Det ska bli alldeles fantastiskt roligt. Datum är inte bestämt ännu, men jag hoppas på Bologna-Inter den 25 september. Och att Kenneth Anderssons favoritkrog serverar Burrata, och Carbonara med tryffel i.

Byta jobb har jag också funderat på! Uppdraget jag har tar ju slut en vacker dag och då kan det ju vara bra att hitta ett nytt. Eller skaffa sig en anställning. Om man nu inte vill hamna på dekis förstås, men det vill man väl ändå inte. Så nu tycker jag att ni tänker till lite och meddelar mig vilket företag en av Sveriges bästa projektledare borde jobba på. Så funderar jag vidare på mitt håll.

Ja men då så. Då säger vi så. Skönt att se er igen förresten.

New York City according to Emfilus och AK. The sequel.

2011-07-22T20:15:00.000+02:00

Som ni har väntat.

Eftersom jag alltid står vid mitt ord, går att lita på, och håller vad jag lovar så kommer här del två av den magnifika Guiden till New York, signerad Emfilus och AK.

MAT:

La Esquina

NYC har det blivit vanligare och vanligare med lite hemliga och svåråtkomliga barer och restauranger som exempelvis La Esquina. Bord kan bokas tidigast tre månader innan, vilket vi också gjorde och trots det fick vi middagsbokning kl 18.00 då den senare sittningen redan var fullbokad. Utifrån ser detta ställe ut som en diner, vilket det också är, men bakom en dörr där det står ”Staff” och förbi en hovmästare släpps vi ner för trappan och ner i källaren, genom köket där vi hälsar på kockarna och sen öppnar det upp sig en mexikansk restaurang nere i källarvalven. Riktigt bra mexikansk mat och missa inte heller att beställa deras Frozen Margaritas.

Balthazar

När man kommer in på Balthazar så kan man tro att man förflyttats till en bistro i Paris. Det är stort och slamrigt med servitörer som springer mellan borden och gapar på varandra. Fläktarna snurrar i taket och stora, runda bröd skärs upp av en liten tant. Man sitter trångt och ibland är ljudnivån i högsta laget, men det är ändå en trevlig upplevelse och maten är riktigt bra. Både Moules Frites och Steak Frites har avnjutits och uppskattats här. Hoppa dock över deras brunch, den är inte riktigt prisvärd.

Eataly

När vi letade efter en nyöppnad roof top bar så hamnade vi av en slump i denna stora italienska saluhall som ligger ett stenkast från Flatiron Building, på 200 5th Avenue. Från gatan ser det ut som ett litet Gelato-ställe, men om man letar sig in så visade det sig vara en enormt stor saluhall med ost, antipasti, bröd, frukt, grönsaker, kött, fisk, skaldjur, oljor, vin mm mm. Antingen köper man med sig italienska delikatesser hem eller så slår man sig ner mitt i saluhallen vid ståbord eller runt bardiskar och njuter av gott vin och stora cheese- and meat platters eller ostron som äts precis vid kanten av en enorm fisk- och skaldjursdisk. Roof Top baren högst upp i huset, Bierreria kan man hoppa över, ingen utsikt att prata om och väldigt lite plats för barhäng och långa köer för att komma upp.

Mitt i Madison Square Park vid Flatiron Building ska förövrigt NYC bästa hamburgerhak, Shake Schack, ligga. Stället har alltid långa köer som ringlar sig genom hela parken, så långa så restraurangen t.o.m. har satt upp en webcam så man kan hålla koll innan man beger sig dit.

Buddakan

Stor, otroligt snygg restaurang med asiatisk, modern mat. När man är sex personer eller fler så kan man beställa en avsmakningsmeny bestående av fem förrätter, fem varmrätter och fem desserter. Är ni färre än sex personer i ert sällskap så råder jag er att ragga upp lite folk i baren för den där menyn är det godaste jag någonsin har ätit! Man ville inte att någon endaste rätt skulle ta slut och hade jag inte varit så mätt så hade jag börjat om från början igen. Missa för allt i världen inte vårrullarna, varma kycklingdumplings samt en himmelsk peanut butter bar till dessert! SATC-fans kommer att känna igen det stora rummet i mitten av restaurangen; det var här Carrie och Mr Big hade sin rehearsal dinner i första filmen.

Macelleria

I Meatpackning District ligger en italiensk familjeresturang som serverar vad som kan vara bland det bästa köttet på hela Manhattan. Köttbitarna är gigantiska och så möra att de smälter i munnen! Om du är osäker på vilken typ av kött du vill ha så tar personalen gärna med dig bak i köket och ger dig en ordentlig och pedagogisk genomgång av alla olika köttbitar. Beställ sen bara lite färsk sparris eller rosmarinpotatis till köttbiten och skippa såsen för det här köttet här behöver inte sällskap på tallriken. Gå hit hungrig och ta lång tid på er för ni kommer vilja njuta av varenda tugga.

Bistro Moderne

Modern fransk restaurang i midtown. Vi åt trerätters och alla sex i sällskapet fick riktigt bra mat. Rena, fina smaker och fint upplagt.

Antique Garage

En liten, jättefin restaurang som huserar i ett gammalt garage. Konst och skulpturer sitter uppspikade på tegelväggarna och hela den yttre väggen är garageporten som rullas upp vid fint väder. Här serveras mycket bra meze och nästan alla dagar spelar en lite jazztrio livemusik medan man äter.

Habana Bar

Pyttelitet ställe som serverar kubansk/ mexikansk mat. Det går inte att boka bord utan är det fullt får man vänta utanför på gatan. De ost- och chiligratinerade majskolvarna är dock väl värda att vänta på, tro mig! Jag åt shrimp tacos till huvudrätt och de var grymt goda. Mitt sällskap beställde pulled pork som var så saftigt att det droppade köttsaft på tallriken!

Pastis

Fransk bistro som är ett säkert kort och som jag gärna återvänder till. Ligger mitt i Meatpacking District och trots att jag läser menyn noggrant slutar det alltid med att jag äter deras Steak Frites. Har också bra brunch och uteservering mot torget.

The Schillers

En systerrestaurang till Pastis, Balthazar mfl som ligger på Rivington Street. Kvarterskrog med amerikansk meny men med europeiska inslag. Kvällen vi var där åt jag en fransk löksoppa med härligt mycket smält ost och en annan vid bordet valde deras Mac&Cheese som var galet krämig. En lustig detalj är deras husviner som finns i tre nivåer Cheap, Decent och Good och som serveras i karaffer med just den texten på.

En favoritkorsning nere i SoHo är annars korsningen West Broadway och Grand Street. Där ligger bland annat restaurangen Felix Restaurant & Bar som trots att fasaden kantas med brasilianska flaggan är en fransk restaurang. Tag plats vid något av borden i fönstren och spana på folk. Mittemot ligger också Sanctuary T som är en restaurang och teahouse i mysig miljö med rustika träbord. I denna korsning ligger också Lucky Strike som är ytterligare en systerkrog till Pastis, Balthazar mfl.

Sunk-diner

Ett måste på varje resa till NYC är att göra ett besök på en riktig American sunkdiner för att äta american pancakes, eggs and bacon, tuna melt och till det lite halvdant amerikansk kaffe serverat i tjocka tunga diner-kaffemuggar. Det finns två riktigt klassiska diners med bås att sitta i och som båda har öppet dygnet runt i korsningen 23rd street och 9th avenue.

The Cupping Room Café

Här finns den bästa frukosten i Soho! Vi var så nöjda att vi åt här nästan varje morgon och vi testade det mesta på menyn. Missa inte yoghurten med granola och bär eller Southern Mix (ägg, pannkakor, bacon etc i valfria variationer). På helgerna är det riktigt skön stämning då många kommer hit och äter brunch. Det här är ett sådant ställe man skulle bli stammis på om det låg hemma i ens egna kvarter.

Le Pain Quotidien

Bagerikedja som innanför försäljningdisken har en restaurangdel där man kan fika. Jag har ätit frukost här ett par gånger när jag har tröttnat på diner-frukostar. ”The Bakers Basket” med olika sorters nybakat bröd samt några pålägg står man sig länge på och allt är otroligt fräscht och gott.

Pizza

Att springa in på ett ”hål i väggen”-ställe och köpa en pizzaslice för 1$ hör verkligen till vid ett besök i New York. Pizzan ligger i kyldiskar och värms på i stenugnen vid beställning. Du hittar pizzahak på nästan varenda gata och speciellt i kvarteren runt Washington Square Park där NYU har nästan alla sina studentbostäder. De stackarna verkar leva på billig (dock god) pizza…

Bär

Det är otroligt billigt att köpa färsk frukt och bär i delis över hela Manhattan, så passa på att köpa med en ask hallon eller blåbär och sätt dig i en park och njut en stund utan att bli ruinerad.

Brooklyn

En eftermiddag tog vi oss över till Brooklyn för att testa bar och restauranglivet, bland annat ligger det en mängd barer och restauranger längs Smith Street, men passa på att gå av tunnelbanan redan vid Carroll Street och gå därifrån, det är där det börjar. Vi hamnade först på Diego (305 Smith St. Brooklyn, NY 11231 ,+1 718-643-3293), en mexikansk restaurang med stor uteservering där vi drack öl och från en av deras trevliga bartenders fick tips om hans favoritställen i Brooklyn där vi kunde fortsätta kvällen. Vi letade oss fram till Prime Meats som visade sig vara en fantastisk restaurang med en 1920-1930tals cocktailbar, rustika träbord och med trevliga och snyggt skäggiga servitörer i jeans, rutig skjorta och hängslen. De beskriver sig själva som en ”farm to table restaurant” och det finns en hel del tyska influenser på menyn. Vi åt först ostron och sen åt jag den absolut bästa hamburgare jag någonsin ätit, gjord av Black Angus kött. Deras Steak tartar kan också rekommenderas.

Ett annat Brooklyntips är Lokal (905 Lorimer St, Brooklyn NY11222 (At Bedford & Nassau Ave) ett ställe som jag besökte när jag var i New York i november för att titta på när en kompis sprang New York Marathon. Lokal låg då perfekt ca 10 meter från marathonbanan med uteservering i solen och med grymt goda Bloody Marys och Eggs Benedict och Eggs Florentine. Vi gick dit över Brooklyn Bridge och promenerade sen längs med hela Bedford Avenue som kantas av restauranger, caféer, barer och små butiker.

Fick även tips om dessa ställen, som samtliga ligger på todo listan för mitt nästa NYC besök:

Grocery
Buttermilk Channel
Chestnut
Frankies Spuntino
Clover Club (Bar)
Brooklyn Social (Bar)

BARER:

Rooftop-barer

Det är faktiskt ett måste att besöka minst en rooftopbar när man är i New York, för det är något speciellt med att sitta och titta ut över alla dessa höga hus medan man sippar på en drink. Här är två av våra favoriter som skiljer sig lite åt:

230 5th

Det här är en av de allra mest kända rooftopbarerna och den ligger mitt på femte avenyn, mitt ibland de högsta skyskraporna och granne med Empire State Building. Här finns en stor bar inomhus och en jätteterrass utomhus med ett par barer, palmer och olika etage med sittyta. Den kan upplevas som i lite i turistigaste laget, men det är faktiskt värt det med tanke på utsikten.

Ink48

I Hells Kitchen ligger detta nyöppnade designhotell med en riktigt häftig bar på taket. Avskalat och designat, väldigt modernt och med en makalös utsikt! Eftersom hotellet ligger på västra sidan, nästan vid stranden, så ser man hela skylinen lite från sidan vilket ger ett lite annorlunda perspektiv. Går du runt huset ser du ut över Hudson-floden och New Jersey.

The Boathouse

Inne i Central Park ligger denna snart klassiska restaurang som är lite av ett måste om man är i parken. Den ligger vid en av de små sjöarna mitt bland all grönska och här stannar man och dricker ett glas vin medan man vilar fötterna.

...

Komplett, eller hur? Om någon har andra tips om bra ställen i den här stan går det naturligtvis alldeles utmärkt att skriva en kommentar!

Stort tack till Emfilus och AK !!

New York City according to Emfilus och AK

2011-07-21T21:11:00.001+02:00

Klipp ut och spar!

För här kommer äntligen Emfilus och AK's Guide till New York! Dessa damer lovade i ett svagt ögonblick (med munnen full av Venieros cheesecake) att försöka bräcka min Ultimata Guide till New York, och jag måste nog erkänna att de lyckats. Främst av skälet att de till skillnad från mig faktiskt tipsar om en massa grejor. Guiden är jättelång så jag har delat upp den i två delar och först ut är Boende, Shopping, och Göra. Mitt huvudintresse, Restauranger och Barer, kommer imorgon kväll.

Emfilus och AK ser ut ungefär så här, och enligt dessa två bör man alltså uppleva New York enligt följande:

Under de senaste åren har vi båda varit en hel del i New York och efter ett tag så har vi börjat samla på oss rätt mycket tips på saker att göra och ställen att gå till. Eftersom Fasching så envist och övertygande sålt in cheesecaken på Venieros som Världens Bästa Cheesecake var vi ju tvungna att vid senaste besöket åka dit och testa själva. Den visade sig vara precis så fantastisk som han utlovat och som tack för denna smakupplevelse lovade vi att skriva ner alla våra egna tips och sammanställa dessa i en New York-guide. Här är den!

Geografiskt sett rör vi oss här över nästan hela Manhattan och vi har blandat högt med lågt, billigt med dyrt, trendigt med traditionellt. Vi har delat upp det hela i kategorierna Boende, Mat, Barer, Shopping och Göra.

Vi hoppas att den här guiden kanske kan hjälpa någon som är i New York för första gången eller ge lite ny inspiration till någon som varit där förut. Man får såklart också gärna ställa frågor om man vill veta mer detaljer om något speciellt ställe.

Trevlig resa!

Anna-Karin och Emilia

BOENDE:

Off Soho Suites

Prisvärt lägenhetshotell på Rivington Street i Lower East Side. Mittemot Off Soho Suites, längst bort i en smal gränd ligger också Freemans Restaurant, en blandning av amerikansk/irländsk mat och det känns som du har förflyttats till en alphydda när man tittar på inredningen med massor av uppstoppade djur på väggarna

Mysuites.net

Hyr ut loft och studios på Manhattan och i Brooklyn månadsvis, men även veckovis och för enstaka nätter. Vi bodde tre personer i ”The Standard Suite” som låg ett kvarter från Meatpacking district. En fräsch och modernt inredd lägenhet med kök, bardisk, köksbord, soffa och ett sovloft och AC. Landlorden Sylvio (som trots det italiensk klingande namnet mer ser ut som en skandinavisk surfkille) tipsar gärna om saker att göra. Gratis wifi, lakan, handdukar och städning ingår.

Courtyard by Marriott Soho

Vill man bo i Soho utan att bo i Soho så är det här hotellet beläget riktigt bra. På tio minuter är du mitt i Soho eller Greenwich och tunnelbanestationen Houston Street är bara ett kvarter bort. Rummen är inte superstora men de är nya och fräscha och personalen är väldigt trevlig. Du har gratis wifi i hela hotellet, även på rummen.

Trump Soho

Det här är ett riktigt läckert hotell precis i utkanten av Soho, nära Spring Street tunnelbanestation. Vi bodde på 29e våningen (av 46) med helt grym utsikt över hela Soho från sovrummet samt över midtown och Empire State från panoramafönstret vid badkaret (!). Rummen var stora och modernt inredda och badrummen bestod av i princip bara marmor och glas. Designat men ändå väldigt hemtrevligt. Fantastiska sängar!

St Giles Court

Snyggt hotell med boutique-känsla i Murray Hill/ Midtown. Stora rum med fräsch inredning och fina badrum. Skippa frukosten på systerhotellet, det finns en diner och en deli precis runt hörnet. Från hotellet går man lätt fram till 5e avenyn och alla butiker.

SHOPPING:

Soho

Här ligger en myriad av butiker kors och tvärs och det är helt enkelt bara att vandra gata upp och gata ner. På Broadway ligger alla vanliga märkesbutiker och på smågatorna runt omkring hittar du märkesbutiker och mindre hål-i-väggen-affärer. Det finns en shoppingkarta över Soho och det kan vara idé att leta rätt på en sådan för att inte riskera att missa något.

Century 21

En designer outlet mitt emot Ground Zero. Tipset är att vara där när de öppnar så att man kan gå därifrån när resten av New York har vaknat och hittat dit. Krävs en del shopping skills för att hitta fynden då mycket hänger lite huller om buller. Det går dock att göra en hel del fynd bland välkända modedesigners och även designerskor, krämer och parfymer går att fynda.

Moma

Museum of Modern Art ligger uppe i midtown och är i sig väl värt ett besök, men bäst är nästan deras designbutik. Tänk dig ett Designtorget fast gånger hundra med fina böcker och snygga prylar. Vill du inte ta dig hela vägen till till midtown så finns en Moma Design Store i Soho och den är faktiskt nästan bättre än den i anslutning till museet.

Dylans Candy Bar

Helt galen godisbutik i tre plan med allt godis du någonsin kan tänka dig, plus lite till. Här kan du bland annat köpa M&M´s och jellybeans sorterat på färg och den modige banar sig fram till hyllan med bacongodis…

Sephora

Sminkmeckat som man bara inte får missa. Här hittar du i princip alla märken som finns plus några till och nästan allt är märkbart billigare än i Sverige. Det som sticker ut som nästan osannolikt billigt är produkter från Clinique och nagellack från Opi. Missa inte hyllorna vid kassan där de samlar product samples och små tuber och burkar med allt möjligt spännande.

Apotek

Se till att ta lite tid för att botanisera på något av de gigantiska apotek som finns lite överallt. Det finns mycket knasiga produkter att kika på, men också väldigt mycket bra. Speciellt hyllan för förkylningsbotemedel är värd att ta en extra titt på. De två största kedjorna heter Duane Reede och Wahlgreen’s.

Union Square

På Union Square anordnas det varje lördag en farmers market där man kan handla frukt och grönsaker och provsmaka honung, ost, cider, bröd etc. Jättemysigt! Här finns också massor med gatukonstnärer av olika kvalitet samt skateboardåkare. Det är ett väldigt levande torg som det är roligt att gå runt och kika på. Runt torget ligger en hel del butiker och framförallt då skobutiker av mer outletmodell.

GÖRA:

The High Line

Längs med den västra kanten av Meatpacking District löper en gammal godstågbana ca 10 meter upp i luften. Efter att tågen slutat gå räddades banan från att bli jämnad med marken och är idag omgjord till en över 2 km lång park som sträcker sig från 12th Street ända upp till 30th Street. Här uppe har man anlagt rabatter, gräsmattor och sittplatser och man går ovanför livliga gator och mellan befintlig bebyggelse som i en liten stadsoas. Allt är byggt i sten och trä, och bänkar och liggstolar följer formen av den räls som på sina platser fortfarande ligger kvar. Det är både snyggt och riktigt mysigt! Köp med en kaffe, sätt dig med en bok eller promenera bara långsamt genom denna ovanliga miljö. Ett besök här är ett måste!

Staten Island Ferry

Ett oväntat roligt sätt att se Manhattans Skyline är att åka ner till Battery Park och ta färjan till Staten Island Ferry och tillbaks. Den är gratis och passerar precis förbi Frihetsgudinnan och genom en del av hamninloppet. Resan tar en halvtimme enkel väg och när man kommer fram till Staten Island så går man bara på nästa färja och åker tillbaks. Alla städer som ligger vid vatten bör upplevas från båt på ett eller annat sätt och New York är inget undantag.

Top of the Rock

Om du ska ge dig upp någonstans för att titta på utsikten över Manhattan så rekommenderar vi att du går till Rockefeller Center och åker upp till Top of the Rocks, deras utkiksdäck. Här får man nämligen både utsikten över Central Park och utsikten ner mot Lower Manhattan samt Empire State Building. Det är också rätt sällan köer vilket det ofta är i både Empire State och Frihetsgudinnan.

Manikyr och Pedikyr

Passa på att unna er lite vardagslyx genom slinka in på en av alla tusentals nagelsalonger som finns och få en manikyr eller pedikyr eller både och. En manikyr kostar ca 18$ med dricksen inkluderad och det kan det vara värt för att få sitta ner en stund, vila fötterna och sen komma ut med snygga naglar.

Tunnelbanekort

Det är verkligen värt att investera några få dollar i ett tunnelbanekort när du ska utforska Manhattan. Tro oss, går gör du nog ändå och man kan inte åka taxi hela tiden. Det är enkelt och snabbt, det finns AC i vagnarna och det är rent och snyggt.

Wifi

Något amerikanerna är bra på är gratis wifi och när roamingavgifterna är så höga som de är så är wifi i princip nödvändigt om man vill kunna kommunicera med omvärlden. Alla Starbucks har gratis wifi och på de flesta ställena behöver du inte ens gå in för att använda det. Det räcker med att stå utanför. Apple Store på 5e avenyn har ett närverk som fungerar även på torget utanför kuben och Sephora har också ett eget nätverk. Väldigt många restauranger har också egna nätverk som dock är låsta. Fråga en servitör om lösenordet, ofta är det restaurangens telefonnummer.

...

Så. Nu vet ni var ni ska bo, vad ni ska göra, och var ni ska shoppa. Imorgon kommer alltså den viktiga biten, den om restauranger och sprit. Håll ut.

Home Sweet Hell

2011-07-20T19:17:00.003+02:00

När jag blir stor ska jag köpa ett hus i Toscana. Sen ska jag starta en restaurang, köpa en vingård, öppna ett hotell och äga en vinbar. Och på fritiden ska jag äta Burrata och ingenting annat.

Jag ska i alla fall inte bo i Sverige, jobba som konsult och äta Kesella med frusna bär resten av livet. För man måste ha lite mål här i livet, det måste man fan ha.

Italien var naturligtvis fantastiskt. Toscana är så vackert att man nästan tappar andan. Små bergsbyar med gamla tanter och farbröder på parkbänkar, caféer och små restauranger. Kulle efter kulle med vinrankor, solrosor och väderbitna bönder. Det är svårt att inte bli vansinnigt förälskad i Toscana.

San Giorgio, Santa Luce

Giovanni Chiappini, Bolgheri

Rosignano Marittima

Och Florens! Vilken stad. Jag kan inte vänta tills jag får åka hit igen. Fast kanske inte mitt i sommaren, för det var galet varmt. Men i oktober, då är det sensommarklimat och så har alla japaner åkt hem. Då ska man vara i Florens och ingen annanstans. Och äta på La Giostra, det ska man göra. En av de bästa restauranger jag ätit på någonsin. För 400 spänn per skalle åt vi en osannolikt bra middag som bland annat innehöll det här:

Carpaccio. Köttet hittar man under de där lakanen av parmesan.

Carbonara med vit tryffel. "Carbonara di tartufi bianchi sulla chitarra." Den godaste pasta jag någonsin ätit. Ingenting kommer ens nära.

Burrata. Guds gåva till åtminstone mig. Hade jag inte redan varit gift så hade jag gjort den här osten till min äkta maka, och älskat henne i nöd och lust tills döden skiljde mig från detta underverk till mozzarella.

Så här känns det i munnen när man äter Burrata:

Andra bra ställen vi var på var Zio Gigi, Mama Gina, och Il Teatro

Jag skulle kunna hålla på så här hur länge som helst.

Åk dit.

Och hälsa Ulrika på B&B Le Seggiolo från mig.

Florens so far

2011-07-12T10:17:00.001+02:00

Det är på tok för varmt för att blogga så jag dumpar några bilder istället.

Det här är inte Florens, utan Pisa. Där fanns det ett torn som lutade.

Det här är Florens däremot, och här är det raka fina torn som gäller. Till exempel vid Cattedrale di Santa Maria del Fiore.

Och det här är Trippa, en slags lasagne fast med komage istället för lasagneplattor. Osten var god i alla fall.

Då var det här betydligt godare. Tagliatino Trufato. Pasta med sommartryffel.

Och till efterrätt skorpor och sött vitt vin igen. Very Tuscany som kyparen sa.

Vill man bo billigt och bra så gör man det på den här gatan. Bed&Breakfast Le Seggiole, hos Fabio och Ulrika. Ulrika är svenska och kan hela stan utantill, vilket naturligtvis är en fördel om man vill undvika turistfällor.

Nu ska jag gå på fotografiska muséet för det var stängt i söndags. Sedan en femtimmars siesta och efter det en utforskning av Oltrano på andra sidan av Ponte Vecchio.

Ciao.

Rättelse

2011-07-10T10:03:00.001+02:00

Enligt min dotter heter det MOLTO bene, inte MULTO bene. Och rätt ska ju vara rätt om man ska envisas med att prata italienska, vilket jag till mina döttrars fasa fortsätter att göra trots att jag inte kan ett endaste ord. Jag kör på en blandning av spanska och svengelska fast med en italiensk språkmelodi liksom. Inte en enda Florentinare förstår vad jag säger men det LÅTER åtminstone som italienska, och med det är åtminstone jag nöjd.

Idag bär det av till en utomhuspool vid Parca della Cascina, mest av överlevnadsskäl för det är ohyggligt varmt här. Vi ska också försöka hinna med katedralen vid Piazza del Duomo, fotografiska muséet och Farmacia di Santa Maria Novella.

Och så laddar jag för att äta "Trippa", komage. Återkommer med bilder på denna toskanska specialitet.

Toscana

2011-07-09T18:53:00.001+02:00

Multo bene.

Forza Fasching

2011-06-30T18:17:00.000+02:00

Nu drar jag till Italien där det finns mat, vin, och ljuvliga böljande kvinnor. Landskap menar jag. Däremot saknas internet så här blir det tomt fram till augusti, då jag bland annat hoppas kunna publicera emfilus och AK's rykande färska New York City Guide. Samt en komplett beskrivning av hela Toscana.

Under tiden får ni gärna kolla upp var man får tag på en flaska Lagunitas Hop Stoopid Ale åt mig. Enligt den här bloggen ska den vara beskare än besk vilket är det nya svarta i ölbranschen, åtminstone hoppas jag det.
"Enligt marknadsföringen landar den på 102 IBU" står det i bloggen och jag antar därför:

1) att beska mäts i enheten IBU
2) att 102 IBU är riktigt jävla beskt

Den finns inte i beställningssortimentet så det kommer att krävas lite detektivarbete. Tack på förhand.

Och apropå ingenting alls, kolla vad jag raggade upp på Söder i tisdags!

En hemsk tvilling

Ok, ha det bra nu. Vill ni mig någonting så sitter jag på Restaurang Tripperia på Piazza della Passera och äter komage och dricker Chianti.

Semester

2011-06-28T23:04:00.000+02:00

Om man inte läser hela det här inlägget går man miste om följande:

Var jag kommer att semestra någonstans, historien om när jag åt lunch med Borgmästaren i Spoleto, en förvirrad monolog om städer som bytt namn, att jag har en bloggkompis som heter Kicki och bor i Florens, en väldigt rolig rescension av en restaurang, en dryg avslutning samt en fin bild på Toscana.

...

Jag har varit i semestermod i flera veckor nu men det är först på fredag som den formellt börjar. Tre långa veckor som jag till största delen tänker tillbringa i Santa Luce och Florens, båda placerade i Toscana. Som ligger i Italien.

Efter den här resan kommer jag inte att semestra någon annanstans än i Italien, det är lika bra att konstatera det redan nu och ta ut den här fantastiska resan i förskott. Jag har varit i Italien en gång förut och då i en liten stad som hette Spoleto. Det heter den nog fortfarande förresten, för hur vanligt är det att städer byter namn? Italienska städer speciellt, som är så gamla och anrika.

De enda städer jag kan komma på så här på rak arm är St Petersburg. Och Oslo som hette Christiania. Eller om det var Köpenhamn. Kristianopel, det var Aten va? Eller Akropolis? Aten hette nog Akropolis förut.

Undrar vad Kristianopel är för nåt.

Ok, Spoleto.

Det låg en bit utanför Rom vad jag minns, och jag hoppas verkligen att det var en klassisk italiensk liten stad, för den var alldeles fantastisk och jag kommer att bli besviken om inte alla italienska städer ser ut som Spoleto. Höjdpunkten på resan var en maratonlunch på 17 rätter med stadens potentater; Borgmästaren, Polismästaren, Postmästaren, Brandmästaren och antagligen Vaktmästaren också, alla var där. Vi åt lunch från 12.00 till 17.30 och trots att det måste vara 20 år sedan kan jag fortfarande komma ihåg hur god den där tryffelrisotton var.

Så den här resan kan inte gå fel. Världens i särklass bästa kök, ett av de bästa vinområdena på jorden, de mysigaste av vänner och ett landskap som ser ut så här:

De sista fyra dagarna på resan är vi i Florens, och där ska vi beta av en lååång lista på restauranger, fik, enotek och glasserior som jag fått av bloggläsaren och världens bästa Kicki, som bor där. Och att Kickis tips är bättre än de på Tripadvisor insåg jag när jag läste den här automatöversatta beskrivningen av restaurang Zeb i Florens:

Om man tittar i fönstret, eleganta, moderna, länge centrala ön lockas oss med det 's bar avföring sittplatser från där du kan blicka ut vid nyberedd maten på bildskärm och titta på mor och son gruppmedlemmarna Giuseppina och Alberto interagerar.

Jag tycker att man bör undvika ordet "avföring" i en i övrigt positiv text om en restaurang, det har en så negativ klang på något vis.

Ok, ha nu en bra semester och kör försiktigt. Vi ses i slutet av juli när jag kommer tillbaka från IRL, brunbränd och läcker som aldrig förr.

Nu så

2011-06-24T13:25:00.001+02:00

Sveriges Mustaschmästare, och alla hans kompisar, önskar er en riktigt härlig midsommar!

Midsommar

2011-06-24T11:58:00.004+02:00

Vi har inte riktigt kommit igång än men eftersom det är samma upplägg som förra året så jag kan ju lika gärna recycla den här bilden igen.

Glad Midsommar!

Kort information om mitt liv

2011-06-20T19:44:00.000+02:00

I lördags gick Paddy Whiskey Clubs tredje sammanträde av den så kallade stapeln vilket resulterade i att jag:

1. Fick upp ögonen för god amerikansk whiskey.
2. Ånyo gjorde succé och hade alla rätt.
3. Vaknade svårt förgiftad på söndagen eftersom värden tyckte det var en bra idé att även gå igenom hans rom- och tequilasamlingar.

Just då lät det faktiskt som en bra idé, men det var det inte. Igår var därför en mycket dålig dag, som dessutom följdes upp av en måndag. Träningsvärk har jag också, efter att jag tränade i fredags, vilket säger en del om i vilken slags shape jag är. Men det går faktiskt framåt, och jag har gått ner 5 kilo sedan kostrådgivaren gick in och stängde varenda liten njutningsdörr.

Mycket av framgången beror på Kesella. För om man blandar Kesella med bär blir det något alldeles ohyggligt gott och jag äter numera hellre Kesella än godis. Vilket också säger en del om den misär jag lever i.

I övrigt hänger jag upp livet på det faktum att det snart är midsommar och därefter semester. På midsommar ska jag äta sill och dricka Bäska Droppar. Sedan ska jag nog dansa en stund om träningsvärken släppt.

På semestern ska jag åka till Italien, stänga av internet, och äta svampravioli med tryffel på och till det ska jag dricka mig ett glas Rosso di Montalcino. Och kaffe och grappa.

Sen vete fan.

God Amerikansk whiskey

Kvarg. Godare än det stavas.

Sveriges bästa Ale

2011-06-13T19:19:00.000+02:00

Som utlovat kommer här resultatet av ölprovningen där Sveriges bästa Ale utsågs av en oenig men full och glad jury bestående av gräddan av Norrorts ölprovare.

Normalt går den här typen av viktiga provningar lugnt och systematiskt tillväga, med anteckningar, spottkoppar, humhum och bistra miner. Vi hade dock valt en helt annan approach som gick ut på att dricka en öl i taget och sedan placera den tomma flaskan på bordet enligt någon slags kvalitetslinje, där höger betydde bra och vänster mindre bra. Fast tvärtom för de på andra sidan.

Efter ett tag såg det ut så här:

Här ser man tydligt att Maredsous just nu leder, med inte mindre än sex ale på någon form av delad andra plats och med ett tiotal öl på plats tre, däribland två öl från mitt (tidigare) favoritbryggeri Brooklyn Breweries. Man kan också notera att Nils Oscars Hop Yard är oöppnad och alltså står i tur att provas.

När alla öl till slut hade provats, inklusive värden Jonas hela sortiment av ölen han hade köpt till midsommar, så stod slutsegern mellan ett tiotal olika sorter och så långt var de flesta överens. Hur själva slutställningen sedan spikades är det ingen som minns men den såg ut så här:

På en delad förstaplats kom Nils Oscars Hop Yard och Black Isle Yellow Hammer. Detta var helt klart en kompromiss eftersom hälften av gänget, de lite mjukare männen, röstade på Black Isle medan vi hårdare killar hade Nils Oscar som klar vinnare.

Brother Thelonious kom på en hedrande tredjeplats, Maredsous och Bocken i Paradiset från Gotlands bryggeri delade fjärdeplatsen och med på topplistan ser man också Liberty Ale från Anchor Brewery och St Eriks Summer Ale.

Min personliga favorit orkade tyvärr inte hela vägen fram men bör ändå rekommenderas, speciellt om man gillar öl som är så besk att man riskerar att hamna i en depression om man dricker fler än två. Anders Dubbel IPA heter den och kommer från Eskilstuna Ölkultur AB. Tyvärr säljs den bara på Systembolaget i just Eskilstuna men den är faktiskt värd en liten utflykt.

Så nu vet ni det. Det är alltså en back Nils Oscars Hop Yard ni ska köpa till midsommar, och en påse Black Isle Yellow Hammer till kvinnor och barn.

Ölgruppens beslut är om inte enhälligt så åtminstone slutgiltigt och går naturligtvis inte att överklaga.

Tack till Jonas för en utmärkt trevlig kväll!

Mikor fiatal voltam, olyan gyors voltam mint egy ló

2011-06-08T19:16:00.000+02:00

Min far och jag tog oss en välbehövlig paus från livet, och dieter, och åkte till Budapest i fyra dagar för ett par veckor sedan, mitt under brinnande mustaschkrig. Här kommer en kort sammanfattning:

Åk dit!

Budapest ligger två timmar från Stockholm och har det mesta. Kultur, historia, badhus, öl, vin, Pálinka och skinkschnitzlar stora som familjepizzor. Billigt är det också, ölen kostar 10 spänn och en lunch landar på 35.

Och så gåslever då. I drivor. Varenda restaurang serverar gåslever på ett eller annat sätt och tillsammans med ett glas Tokaji Aszú är gåslever det bästa man kan stoppa i munnen om man inte förfogar över en cheesecake från Venieros, vilket man tyvärr sällan gör.

Så här ser gåslever ut om man beställer det på restaurang Alabárdos som ligger vid Mattheuskyrkan på Buda-sidan av stan.

Den restaurangen ska man äta på när man är i Budapest, annars är man nog lite dum i huvudet faktiskt.

Och så här ser gåslever ut om man köper den i saluhallen i Pest som ligger på andra sidan Donau.

Inte lika gott som på restaurang, men tillräckligt bra för att köpa med sig några burkar. Och glöm nu inte att köpa med dig Tokajiviner hem också, för gåslever utan en söt Tokaji är som en kopp kaffe utan snus, lite menlös och svår att förstå sig på liksom.

Men det finns mycket annat att shoppa i saluhallen också! Kycklingfötter och kycklinghuvuden till exempel.

Trots detta utbud fortsätter jag nog att äta allt däremellan, dessutom blåste jag hela reskassan på gåslever och Tokaji Aszú.

Maten är rustik med fokus på fläsk och anka vilket är tillräckligt många trevliga alternativ för att jag ska få beslutsångest. En av kvällarna valde jag schnitzel och den såg ut så här, åtminstone i mörker.

Hade jag beställt anka där hade jag antagligen fått in en struts, men jag var ändå rätt nöjd med detta panerade monster. Restaurangen heter Fatál och ligger på en tvärgata till tursiststråket Váci utca och rekommenderas även den, om man är ute efter ett enkelt men gigantiskt skrovmål.

Och så vinet då. Vi hann med tre seriösa vinprovningar varav den sista uteslutande handlade om Tokaji Aszú. 9 viner totalt, från söt Szamorodni till ännu sötare 3, 4, 5 och 6 puttonyos Aszú, för att avsluta med det heligaste av allt, Aszú Eszencia. Så koncentrerad, så söt, och så god att den får salivkörtlarna att eruptera i spontana fontänorgasmer.

Så vill man prova bra ungerska viner så rekommenderar jag stället vi var på, vars namn min far snart kommer att skriva i en kommentar till det här inlägget eftersom jag har glömt bort det. Men det är inte Faust Wine Cellar inne på Hilton. Det var faktiskt rätt dåligt, så gå hit istället.

Pliktskyldigast genomförde vi en begränsad sightseeing också och åkte bland annat till Hjältanas torg.

Ett tips är att åka dit med den gamla antika tunnelbanan, för då passerar man den här stationen och det kan ju vara kul, lite beroende på hur mogen man är.

Hahaha!

Ok, detta om Ungern. Åk dit som sagt.

Nästa inlägg kommer att handla om öl eftersom jag tillsammans med Täby/Vallentunas vassaste ölexperter i helgen utsåg Systembolagets sju absolut bästa Ale. Missa inte det.

Gästbloggare

2011-06-07T19:17:00.000+02:00

Så här ligger det till.

Två twitterkompisar, emfilus och ak_andersson, har nyligen besökt New York City. Med sig på resan hade de givetvis min ultimata guide till denna metropol, vilket tyder på gott omdöme, ett spänstigt intellekt, och en evig längtan efter att få uppleva den perfekta cheesecaken.

Så cheesecake har alltså ätits på Venieros, och till skillnad från Kapten Haddock och hennes hopplösa karl till Sjökapten så insåg dessa damer naturligtvis exakt hur perfekt denna bakelse var och vi är nu tre svenskar som skådat ljuset.

Där hade det gärna fått sluta, men inte. Emfilus och AK blev nämligen så styva i korken att de besökte MYCKET bättre restauranger, gick på MYCKET coolare barer, och bodde på ÄNNU högre hotell än vad jag gjorde när jag var där. Minst en av dom åt till och med lunch på Pastis, där jag inte ens kom in.

Efter att ha följt deras framfart via Twitter insåg jag snabbt att när de här stekarna kommer hem och börjar skryta så kommer min ultimata guide till NYC inte att vara speciellt ultimat längre, och goda råd var nu dyra.

Efter en kortare period av panik kom jag (dom) dock på den briljanta idén att låta dessa två vara gästbloggare på min blogg med uppdraget att ingående redovisa det senaste från NYC. Vilken mat som ska ätas och var, vilka drinkar som ska drickas och när, samt vilka hotell man ska sova på och hur.

Så snart jetlagen har lagt sig har de lovat att inkomma med snärtig text och vassa bilder. På detta sätt har jag alltså säkerställt att de bästa NYC-tipsen fortfarande kommer att finnas exklusivt på Faschings Eskapader.

Jag är så smart.

Kom just på en grej

2011-06-05T16:11:00.004+02:00

Förra årets mustaschvinnare (nej, jag har inte släppt det där än) var ju Kennet Andersson. I år tar han som avgående mustaschmästare med sig elva pers till Bologna där vi ska följa i hans fotspår. Kolla på hans gamla fotbollslag, äta på hans favoritkrog osv.

Det jag har kommit på är att jag ju redan nu måste planera för nästa års resa, som jag ju förväntas hålla i. Cancerfonden glömde nog bara att nämna det när jag var där senast.

Jag kan redan nu avslöja att resan kommer att gå till Sundsvall. Fredag kväll spenderar vi dock i Östervåla där jag och min startelva badar badkar med Maria. På lördag tar vi tåget till Sundsvall och väl där går vi i MINA fotspår.

Öl och Minttu med Gremlan på Daltons, whisky på Bishop, och fika med Mymlan och Den Hemska Tvillingen på det där fiket jag glömt vad det heter. Middag på 7 kryddor och sedan en fetingdrink på Knaust innan vi intar casinot och spelar bort allt vi äger och har på poker.

Frivillig frukost på söndag innan vi åker tillbaka till Stockholm under bakfull tystnad.

Vilken grej! Med ett sånt här pris kommer nästa års Mustaschkamp att slå alla tidigare rekord i insamlade medel till cancerforskningen. Ser mycket fram mot detta.

We have a winner!

2011-06-01T17:05:00.006+02:00

Utlottningen av den andra platsen till Bologna genomfördes idag under pompa och ståt på Cancerfondens huvudkontor i Stockholm. Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro att fota tilldragelsen, men det gjorde Marita på Cancerfonden istället och bilder från själva dragningen publiceras nog på deras hemsida vad det lider.

Och vinnaren av denna unika resa är: Familjen Bryhnja!

Jag känner alla tre i familjen och det ska bli högintressant att följa den livliga diskussion som nu kommer att följa vid Familjen Bryhnjas köksbord. Med stor sannolikhet kommer känslomässig utpressning, totalt irrelevanta argument, samt knytnävar att användas när dessa två ska utse vilken delegat som ska skickas till detta fantastiska evenemang.

Grattis till Familjen Bryhnja! Och tack igen alla ni som varit med på resan, ni har varit fantastiska och jag har haft otroligt roligt den här månaden!

Ha en riktigt bra långhelg!

Spänningen stiger

2011-06-01T14:04:00.001+02:00

Utlottningen av resan till Bologna

2011-05-30T14:54:00.009+02:00

Som utlovat tänker jag lotta ut den andra platsen till Bologna. Utlottningen är planerad till 1/6, alltså nu på onsdag, och själva dragningen sker på Cancerfondens huvudkontor i Stockholm under överinseende av en hel skrälldus medarbetare på Cancerfonden, allt för att min fru inte ska skylla på mig när hennes namn inte blir draget.

Lotteriet har naturligtvis en massa förutsättningar och regler:

Resan har ett beräknat värde av c:a 10.000 kr per person (det är inte helt klart än), men vinstskatten är inte betald utan skall betalas av vinnaren. Vinstvärdet läggs på vinnarens inkomst vilket innebär en skatt på mellan 30% till 53% beroende på vilken inkomst man har. Vinnaren ansvarar själv för att redovisa vinsten till skatteverket. Varför gåvor till (eller vinster från) välgörenhetsorganisationer inte är undantagna från skatt får ni ta med Anders Borg.

Varje person som bidragit till insamlingen har en lott. Detta oavsett vilken summa man bidragit med, eller hur många bidrag man skickat in, vilket innebär att 177 personer har chansen att vinna. Anonyma bidragsgivare deltar inte i lotteriet.

Namnen är hämtade från insamlingens hemsida och inte från min blogg eftersom jag till min fasa upptäckte att jag faktiskt glömt att nämna några bidragsgivare i bloggen. Men även ni som inte hade nöjet att bli omnämnda i bloggen deltar alltså i lotteriet.

Vinnaren publiceras här på bloggen på onsdag kväll, och måste senast den 7/6 höra av sig till mig med namn, telefonnummer och adress. Om inte vinnaren hör av sig går vinsten till första reserv, vars namn vi så förutseende också drar vid onsdagens lotteri.

Mailadressen till mig hittar ni om ni klickar på den där knubbiga killen i lådan under "Om mig".

Kan eller vill man av någon anledning inte åka går det bra att skänka vinsten till någon annan som bidragit till insamlingen.

Resultatet av lotteriet kan inte överklagas och vinsten kan inte lösas in i pengar, gentjänster eller diverse hållhakar på mig.

Det var nog allt! Jag återkommer alltså på onsdag kväll med vem som vunnit!

Hoppas det blir Agneta Sjödin.

Mustaschkampen. The Aftermath.

2011-05-28T09:28:00.017+02:00

Jaha ja, här loggar Sveriges Mustaschmästare in på bloggen som en helt vanlig man.

Efter att ha sovit ut efter en lång festkväll har jag nu bestämt mig för att ta den här vinsten som en riktig man. Och således vara totalt odräglig i alla sammanhang under resten av året. På bloggen, i hemmet, på arbetsplatsen. Jag ser mycket fram mot detta.

Återigen vill jag tacka alla er som bidragit till denna skräll. En skräll av samma dignitet som när Sverige slog Kina i pingis med 5-0 på bortaplan, eller när jag förlorade femkampen på midsommarafton 1999. Jag har ägnat kvällen åt att försöka begripa hur allt det här gick till, men det lyckades jag väl bara sådär med. Och man måste ju inte begripa allt här i världen, Cancerfonden har i maj fått in flera miljoner till forskningen kring prostatacancer varav drygt 72.000 kr kom från oss. Det räcker långt, och är ju naturligtvis det viktiga. Att vi sedan kan vara hopplöst malliga, överdrivet dryga, och allmänt jobbiga ända till maj nästa år är ju bara en bonus.

Jag är oerhört tacksam för att ni tog er tid och pengar för allt detta, och jag ska bära denna titel värdigt och åt oss alla!

Jag vill också tacka min fru lite extra för att hon stått ut med att jag sett ut som en idiot i tre veckor och dessutom haft näsan i datorn varje kväll och natt under större delen av maj. Hon har också varit storsint nog att mycket aktivt ordna bidrag till denna insamling trots den ångest min mustasch alstrat hos henne.

Tack också till mina barn. Ni kan komma hem nu, jag har rakat mig.

Här är de sista bidragen till vår insamling. Många bidrag kommer från människor jag inte känner, tror jag, och ni får gärna förtydliga er i kommentarsfältet om jag har fel:

Marcus W. Marcus Wallenberg är mindre troligt, så jag tror att det här bidraget kommer från någon med en lite mindre omfångsrik ekonomi än vad han har. Vilket avgränsar urvalet till resten av Sveriges befolkning, vilket i sin tur gör det lite svårt för mig att komma vidare med undersökningen. Men min fru har bättre koll och meddelar att detta är hennes kollega Åsa-Nisses sambo. Måste vara jobbigt att ha en flickvän som heter Åsa-Nisse. Nästan värre än att ha en man med en ful mustasch.

Ingela Näslund. Ännu ett bidrag från en i min favorit-Ingela-trio. Tack Ingela, we did it!

Fredrik Hallgren. Skådespelare och bloggläsare sedan lång tid tillbaka. Starring i bland annat Oskyldigt dömd och Höök. Tack för att du var med i den här såpan också!

Farfar. Den här är kul! Min svårt blödige far tyckte det var så himla fint när Persson-barnen inkl deras kusiner gav bort hälften av sina månadspengar till insamlingen, totalt 1130 kronor, så han gjorde som Pappa Tobias och matchade hela rasket. Kort därefter dök det även upp en anonym gåva på exakt samma belopp så det verkar som att någon annan tänkt precis likadant. Detta innebär att Kajsa, Lisa, Niklas, Martin, Simon, Elin och Tilda direkt och indirekt bidragit med 3.390 kr till vår insamling! Häftigt!

Dubbelörnen. Även detta en gammal bloggbekant. Bor på gård i Sörmland när hon inte är i Frankrike och dricker vin. Planerar ni en Frankrikesemester är det här expertbloggen ni letat efter. Tack snälla Dubbelörn.

Anders och Albin W. Sara W, hon med pokerfacet ni vet, aktiverade även man och barn! Bra jobbat Sara och tack Anders och Albin!

Lena Adomat. Detta är med stor sannolikhet insamlingens första kändis! Jag har svårt att tro att det finns fler än en Lena Adomat vilket innebär att vi har OS-deltagare i insamlingsgänget. Kolla in filmen nedan, imponerande! Sådär kan tex inte jag göra. Gillar framförallt det omvända brysselsteget på slutet. Tusen tack Lena!

Maria Persson. Maria tror jag inte att jag känner, men hon har antagligen varit med i OS hon också. Tack Maria!

Karin K. Ännu en OS-deltagare. Tyvärr hittar jag ingen film på henne så jag kan inte bevisa den tesen, men ni kan å andra sidan inte bevisa motsatsen, så låt mig vara. Karin lade en hel bombmatta av 50 kronorsbidrag och täckte en hel sida på insamlingen! Coolt! Tack!

Familjen Bryhnja. Var börjar man? Berit, Ove, och Bobben Bryhnja lade också en bombmatta och mest troligt var det Ove som sms:ade in bidragen från en sunkig pub på Mariatorget. Han brukar göra så nämligen. Berit har en blogg, som jag vägrar att länka till av såväl etiska som estetiska skäl, googla på egen risk. Bobben är den mest normala i familjen och står redan vid tre års ålder för mer än hälften av familjens samlade intelligens. Men det kan ju inte dom rå för. Tusen tack kompisar!

Sanna Popovski. Jag har för mig att jag hört "Popovski" förut i något sammanhang, men det kan ju vara ett vanligt namn också. Sanna är antagligen ytterligare en i raden av alla OS-deltagare som läser den här bloggen. Tack Sanna!

Frederik Von Sterneck. Sorry, jag hittar ingen koppling till Frederik. Men jag deppar inte över det eftersom han bidrog starkt till insamlingen och till att jag nu kan gå runt och kalla mig svensk mästare i mustasch. Tack för det Frederik!

Malin Back. Ännu ett bidrag från en av de arbetsplatser som på allvar utmanat Friskis & Svettis i Halmstad i grenen "mest aktivitet under en prostatainsamling". Arbetsplatsen är givetvis min frus. Intressant är också att Malin är gift med min personliga tränares chef, vilket öppnar för oanade möjligheter i min paradgren "hämnd". Tack Malin!

Ninnibeth. Ännu ett bidrag från en av de mest engagerade i denna insamling. Hon och jag twittrade under de sista minuterna av insamlingen, samtidigt som vi uppdaterade Cancerfondens hemsida med ungefär 20 Hertz. Det var skönt att hålla någon i handen när vi närmade oss Vacchi med stormsteg på slutet! Tack Ninnibeth!

Tjoet in Heaven, Bless be. En gåva som faktiskt fick mig att stanna upp lite i kaoset, och minnas mitt förra liv. Gåvan kommer från "Gammeltjoet" i himlen, vidarebefordrat av deras två barn här nere, Rain och Renja. En av dom är min svärmor. Tusen tack ska ni ha alla fyra!

Jonas Petersson. Hockey-Jonas! Jag fick ett mail av honom med en timme kvar av insamlingen: "Tjena, fick en länk av Patrik om någon slags mustaschtävling, vad ska jag göra?" Så jag berättade vad han skulle göra och så gjorde han det. Svårare än så är det inte att bli Mustaschernas Konung. Jonas bygger lite på sitt hus som beräknas bli klart inom kort, under förutsättning att 15 år ryms inom definitionen kort. Stolt medlem i Whiskyklubben Paddy är han också! Tack Jonas!

Ingela Näslund. Igen! Det verkar som att hon följde utvecklingen med samma intresse som jag. Tack igen Ingela.

Emfilus. Det var faktiskt hon som startade hela lavinen med ett bidrag på 50 kr när insamlingen var alldeles nyöppnad och min mustasch fjunig som en liten fågelunge. Åker idag till NYC för att föra budskapet vidare om vem som vann Mustaschkampen i Sverige i år. Tack, och trevlig resa!

DHT S. Det står för DHT's Närbo fast uttryckt på Sundsvallsmål. Tack snälla Närbo, påminn mig om att bjuda dig och en hemsk tvilling på öl och Minttu på Daltons när någonting går av stapeln någon gång!

Elenor Svensson. Känner både min fru och jag igen, men kommer inte på så mycket mer. Det kan bero på att både hon och jag firade segern med Pálinka igår vilket utöver röda ögon och sträv tunga också har biverkningen att hjärnan typ försvinner. Men tack Elenor!

Fredrika Trollby. Ingen aning om vem detta är tyvärr. Min fru framförde en osammanhängande teori om Västerås, men sedan somnade hon i soffan så detta förblir ett mysterium. Tack Fredrika!

Jennie och Henrik Jonsson. Okända även dom, men lika delaktiga i den här osannolika triumfen som alla andra såklart. Tack ska ni ha!!

Lotta M. Min tredje svägerska i den här insamlingen. Jobbar med något IT hokus pokus när hon inte sjunger gospel i kör. Och i badrum, i kök, i bil och i sömnen. Lagar en magisk Spaghetti Carbonara som hon gärna hade fått bjuda mig på om jag inte hamnat i klorna på den där kostrådgivaren. Tack Lotta!

Rain Richardsson. Min svärmors bror och hela släktens elektriker. Det vore kul att räkna ihop hur mycket min frus släktingar bidragit med till den här insamlingen, men då blir dom antagligen så malliga att min egen mallighet riskerar att hamna i skuggan, och hur skulle det se ut? Så det lilla projektet lägger vi ned. Tack Rain med familj!

Efvas Mamma och Pappa. Berit Bryhnjas föräldrar, och två oerhört luttrade föräldrar kan jag tänka mig. Och när Berit flyttade hemifrån och lugnet äntligen skulle infinna sig så dök Ove, Berits sambo, upp som otippad svärson. Shit happens liksom. Tack för bidraget!

Hannah. Vill fortfarande gärna tro att detta är Hannah i Sundsvall. Jag tänker lite på henne ibland, och undrar då främst om hon återhämtat sig från den där lilla brännskadan hon åsamkade sig. Av pannkakssmet. På näsan. Snacka om att vara intensiv när man lagar mat. Tack Hannah!

Robert Parker. Han har jag faktiskt träffat! På riktigt! Nu är det här givetvis inte den riktiga Robert M. Parker Jr, Bordeaux-gurun som uppfann 100 poängsskalan där man av någon anledning aldrig sätter betyg understigande 50 poäng om det så är vinäger man dricker, utan antagligen någon annan som flörtar med mitt vinintresse. Men för 5.000 kr går det bra att flörta hur mycket som helst! Det här bidraget fick mig att sätta mig käpprak upp i stolen och börja tro att vi faktiskt kunde ta hem hela rasket. Jag ska nu tillsätta en utredning om vem denna person är.

Ove Från. Mariatorget? Sista viktiga pusselbiten saknas tyvärr så jag kommer inte längre än så här. Men tusen tack Ove!

Anonym. Det är sekunder kvar av insamlingen och vi ligger 6.000 kr efter Vacchi när det här bidraget kommer in. Här blir det ju plötsligt ohyggligt spännande och trots att placeringen i Mustaschkampen aldrig varit viktig tidigare så är den det nu! Just där och då finns det inget jag hellre vill än att vinna! Vi går upp i ledning kl 11:59 och min telefon får tuppjuck av alla tweets från Twitter. Kanonkul! Tack! Och även du ingår i den där Robert Parker-utredningen, bara så du vet.

Hanna. Okänd bidragsgivare, som lämnat bidrag tidigare under samma namn. Tack snälla Hanna!

Wayne Nilsson. Bloggikon och redaktör för "Veckans Djur". Wayne lämnade tidigt ett bidrag och kom nu tillbaka för att sluta cirkeln, knyta ihop säcken och saka biffen. Vilket han gjorde med bravur, i vanlig ordning. Tack Wayne!

Sicily M Sambo. Thailands-Sicily med sambo kastar in ett bidrag med sekunder kvar av tävlingen och ytterligare 275 kr landar i insamlingen. Ohyggligt spännande nu! Tack snälla!

Mr Elway. Springsteenalbum-killen hinner också med ett nytt bidrag! Tack så himla mycket!!

Perssons Pack. Enligt igår onyktra källor är detta pack från Täby Kyrkby och var åtminstone tidigare synnerligen aktiva i IK Frej, denna utmärkta idrottsförening. Tack för bidraget, ni hann precis!

Mattias Öhman. Okänd åtminstone för mig, men hann också med ett bidrag innan tävlingen avslutades. Bra precision där! Tack!

Joakim R. Sista registrerade bidraget till insamlingen, och saken är klar! Tack Joakim, du och alla andra har nu chansen att vinna en Bologna-resa!

Phew!!

Så där gick det alltså till när vi vann hela Mustasckampen 2011. En fullständigt obegriplig prestation, och jag har inte tillräckligt med superlativer i mitt ordförråd för att beskriva den tacksamhet jag känner. TACK!

I veckan återkommer jag med information om hur lotteriet av den andra biljetten till Bologna går till. Detta dock under förutsättning att jag överlever grillkvällen hos Kungen av Småland ikväll.

Nu ska jag till Farfar och fira hans födelsedag! Ha en fantastisk helg, så hörs vi morgon!

När jag ändå har er på tråden

2011-05-27T17:59:00.005+02:00

Om ni tänkte kolla på Talang på Fyran ikväll så tycker jag att ni ska spana in Just Ahead lite extra mycket. Gitarristen i bandet är son till Axel, han på Direct Försäkringar i Helsingborg ni vet, och den enda utöver jag själv som köpte ett företagspaket till insamlingen. En hedersknyffel med andra ord.

Så har ni några pengar kvar, vilket jag faktiskt tvivlar på efter urladdningen i förmiddags, så får ni ju mer än gärna rösta på Just Ahead. Ni kan tjuvlyssna på dem på Spotify innan ni bestämmer er.

Med detta avslutar jag nu på heder och samvete alla former av tiggeri på denna blogg.

Det känns onekligen som ni redan gjort ert, om jag säger så.

Trevlig fredag!

Segerintervju

2011-05-27T17:37:00.002+02:00

Det har varit en minst sagt hektisk eftermiddag! Massor med gratualtioner på Twitter, och bloggen har gått bananas.

Den första segerintervju jag någonsin gjort kan ni läsa här.

Tack igen, och jag återkommer med en lång sammanfattning imorgon!

Herregud!

2011-05-27T13:33:00.002+02:00

Vi vann hela Mustaschkampen! Efter en rysare som jag ännu inte hämtat mig från. I eftermiddag ska jag träna, och sedan ska jag festa hela natten, så inlägget om de sista bidragen i tävlingen kommer inte förrän på lördag, hoppas ni kan vänta.

Vi gick förbi Vacchi när det bara var sekunder kvar, och vann med bara några kronor vilket innebär att ALLA som bidragit till insamlingen var med och avgjorde det här. Ni bör vara vidrigt stolta över detta. Det är ju hur stort som helst!

Nästa rysare blir som sagt utlottningen av resan till Bologna, jag återkommer om den lite senare.

Ett oändligt stort tack till er alla för ert engagemang och er givmildhet som gjort den här resan till något av det roligaste jag varit med om på väldigt, väldigt länge!

VI VANN !!

2011-05-27T13:11:00.001+02:00

Nu är det nära

2011-05-27T10:37:00.002+02:00

En timme kvar och bara 3.000 kr efter Vacchi!

Galet spännande, och en grym aktivitet just nu, både på bloggen och på insamlingen.

Webbredaktören på Cancerfonden ringde mig igår och berättade bla att Faschings Eskapader är på topp tio listan över de som dragit mest trafik till Cancerfonden den här månaden, tillsammans med några av landets största tidningar och Facebook. Hyfsat.

Fullt jävla ös sista timmen nu!!

Mindre än fyra timmar kvar

2011-05-27T08:19:00.004+02:00

Har jag nämnt att jag deltar i Mustaschkampen, en insamling till Cancerfonden? Och att det går riktigt bra, har jag sagt det?

Om inte, vill jag bara säga att så är det. Och att vi nu bara har drygt tre timmar på oss att kapa åt oss förstaplatsen och bli historiska genom att som första blogg någonsin vinna en mustaschtävling.

Möjligen kan jag ha också ha glömt att informera om att företag gärna får köpa ett företagspaket, så jag tar det säkra före det osäkra och nämner även det. Köp ett företagspaket. För bövelen.

Jag tror att jag också nämnt att en av alla som bidragit får åka med mig till Bologna om det är så att vi kommer bland de fem främsta. Gör vi inte det får en av er åka själv om vi har tur och vinner utlottningen bland de insamlingar som har skrapat ihop minst 10.000 kr. Utlottning av eventuella Bolognabiljetter sker här på bloggen under överinseende av personal från Cancerfonden (på riktigt).

Så fokus nu kära läsare, och håll tummarna!

Sympatimustaschen

2011-05-26T22:13:00.004+02:00

Glömde ju publicera bilden på min granne som tog över mustaschstafettpinnen när jag rakade mig igår. Inte lika mustig som min, men så är han ju inte så gammal pojken.

Han ville att jag skulle framföra att han var både välhängd och tillgänglig, men tyvärr måste jag dementera båda dessa påståenden.

Näst sista "Dagens bidrag"

2011-05-26T16:18:00.005+02:00

Om 19 timmar avslutas Mustaschkampen 2011 och i skrivande stund ligger vi på en klar andraplats, med bara Roberto Vacchi före oss.

Det främsta skälet till att jag anmälde mig till tävlingen var faktiskt att jag ville reta gallfeber på min fru genom att bära mustasch i en månad. Just då visste jag inte ens att man kunde starta en insamling och delta i en tävling samtidigt som man bidrog till att samla in pengar till Cancerfonden. Det fick jag reda på via Twitter några dagar senare och startade då pliktskyldigast en insamling med målet att samla in 100 kr, ett väl avvägt mål då jag själv skulle ha råd att se till att målet nåddes.

Jag skrev om insamlingen på bloggen och sedan spårade allting ur. Idag är insamlingen uppe i 49.000 kr och är den insamling som samlat in näst mest pengar i hela Sverige, borträknat företagsinsamlingar som inte deltar i tävlingen. Räknar man in dom ligger vi femma. Det är inte klokt någonstans, och resan hit har varit precis hur rolig som helst.

Att vinna något pris har definitivt inte varit någon drivkraft under den här tiden, men nu när det är så nära så måste jag ju ärligt erkänna att jag väldigt, väldigt gärna skulle vilja vinna hela spektaklet! Hur häftigt vore det inte att se den här sammanställningen av de senaste årens vinnare?

2007: Stefano Catenacci, Stjärnkrögare
2008: Oscar Sundh, Hockeyproffs
2009: Peter Sandholt, Radioröst på Bandit
2010: Kennet Andersson, Fotbollsproffs
2011: Fasching, Bloggtomte

Så tack alla läsare som gjort det möjligt att jag faktiskt har en reell chans till detta!

De senaste bidragen:

PG Persson. Jag har aldrig träffat PG men vet att det är en fd arbetskamrat till en av mina grannar. Minns jag inte fel har grannen berättat väldigt roliga historier om denne man, men tyvärr är det i så fall det enda jag minns. Så PG kan slappna av. Tills jag träffar min granne nästa gång. Tack PG!

Sedan följer en lång rad för mig okända bidragsgivare, med den sedvanliga brasklappen "namndyslexi" som gör att jag bara kan memorera namnen på medlemmarna i min familj, i bästa fall.

Elin Säfdal

Sofia Arnoldsdotter

Sofiee Ing

Tomas L

Stefan H

Micke J

Jörgen B

Sara

Om jag trots allt känner någon av er så får ni gärna höra av er så jag kan skriva något kul, trevligt, eller väldigt pinsamt om er, lite beroende på humör.

Direct Försäkringar i Helsingborg. Aha! Försäkringsmäklarfirman jag anlitar, och det första företagspaketet till insamlingen. Delägare är en kompis till mig som, för att vara lite allvarlig för en gångs skull, med sin försäkringslösning för mitt företag räddade mig och min familj från ekonomisk ruin förra året när katastrofen inträffade den där dagen i januari. Axel med fru har också varit ett enormt stöd på det personliga planet under den jobbiga tid som följde, och som fortfarande pågår. Tack för att ni finns. På sin fritid äter Axel skinka och försöker lära sig att dricka vin ur en Porró, med minst sagt blandat resultat.

Sedan följer i rask takt sex bidrag från Vibeke. Och hela dagen har jag funderat på vem detta är, för jag har fått för mig att jag sett det namnet i något sammanhang. Kanske som kommentator i bloggen, men hur jag än letar så hittar jag inget. Tack Vibeke!!

Sicily. Jag tror det här är Sicilys tredje bidrag, och nu är även Sicilys Sambo med på tåget. Jag har inte träffat någon av dem, däremot har jag sett Sicilys Sambo på film! Stilig karl såklart. Tack ska ni ha båda två!

Sara W. Me know! Arbetskamrat till min fru. Sara har ett grymt pokerface, vilket jag upptäckte när jag träffade henne på ICA för någon vecka sedan. Inte med en min visade hon hur otroligt komisk hon tyckte min mustasch var, utan pratade på precis som vanligt och undvek skickligt orden "tysk" och "porrskådis" vilket är mer än jag kan säga om de flesta andra jag träffar. Bra Sara! Tack!

Liselotte Sjödin. Nej, känner jag inte. Och hittar därför i vanlig ordning på något, i detta fall den ganska uppenbara kopplingen att Liselotte är syster till förra veckans bidragsgivare Agneta. Tack Liselotte, hälsa syrran från mig!

MW Projektkonsult. En av de mest framgångsrika konsultfirmorna i landet och företagspaket nummer två!

"MW Projektkonsult är ledande inom projektledning och riskhantering, har en stabil plattform på marknaden och är känd i stora delar av Järfälla för sin prisvärdhet, unika leveransprecision och inte minst för den värdeadderande spetskompetens som personalen besitter" säger bolagets enda anställda och grundare, jag själv. Stort tack till MW Projektkonsult, det där var flådigt gjort!

Samuel Bross. En av många favoritgrannar! Flyttade in 1978 när området var nytt och jag var en liten spoling. Samuel gjorde omedelbart en snabb karriär i samfällighetsföreningen och avancerade mycket tidigt till en av få toppositioner föreningen har att erbjuda, den som "lampbytare för föreningens gemensamma lokaler, tex garagen", en position som han innehaft allt sedan dess och skött med en nästan övermänsklig precision. Denne fd(?) journalist är tack vare sin visade lojalitet, och i övrigt mycket trevliga attityd, att anse som närmast en legend här i området Aprikosen. Med 500 kr i bidrag till insamlingen cementerar han nu dessutom denna uppfattning även på internet. Tack Smulan!

Anna KW. Mjaha. Nej, kommer inte på vem det här skulle kunna vara. Ett stort tack för bidraget Anna!

Sisters in high heels. Täby Kyrkbys vassaste modeföretag. Det är inte ovanligt att jag tar en liten omväg på mina motionspromenader och "råkar" titta in här, eftersom dessa två läckra damer har den trevliga vanan att bjuda alla sina kunder på kaffe, hur svettiga de än är. Tack snälla för bidraget!

Så!

Nu ska jag sitta resten av kvällen och fantisera om en vinst i denna mustaschtävling som dominerat mitt liv den senaste månaden. Ha det bra ni också!

Betalning av Företagspaketet

2011-05-26T15:18:00.002+02:00

Observera att företagspaketet måste betalas direkt via internetbank eller kreditkort om man vill att bidraget ska räknas in i tävlingen. Betalning mot faktura innebär att Cancerfonden inte hinner få in pengarna innan tävlingen är slut.

Två företag har redan köpt var sitt paket, så nu får vi hoppas att fler hakar på!

Jag återkommer med ett långt inlägg ikväll om alla bidrag som kommit in sedan sist!

Slutspurten!

2011-05-26T12:56:00.003+02:00

Nu är det bara 23 timmar kvar av Mustaschkampen, tävlingen avslutas imorgon kl 12.00, mitt på dagen alltså.

Så det här blir min sista vädjan om ett bidrag! Och en sista påminnelse om att ett antal Företagspaket kan ta oss hela vägen till toppen!

Före och efter

2011-05-26T10:17:00.005+02:00

Bara ett kort meddelande till Den Okände Välgöraren, som irriterande nog fortfarande är okänd för mig:

Mustaschen är borta.

Foto: Malin

Nu är jag så där grymt snygg igen.

Viktig info om Företagspaketet

2011-05-25T18:44:00.001+02:00

Det här har jag ju missat att informera om!

Har man ett företag som ligger och skramlar någonstans så kan man köpa ett företagspaket i mustaschkampen! Paketet kostar 5.000 kr och för det får man en massa grejer, bland annat exponering av företaget på Cancerfondens hemsida (för att inte tala om den massiva hyllningen på min blogg som blir följden av varje köpt företagspaket). Kostnaden är enligt uppgift dessutom avdragsgill.

Företagspaketet köper man här och var nu noga med att ange att det är vår insamling som ska få tillgodoräkna sig gåvan, för med några företagspaket under bältet så kan vi på allvar sikta på förstaplatsen! För att koppla företagspaketet till en specifik insamling så måste man i samband med att man beställer paketet kontakta Susann Henriksson på Cancerfonden, antingen på mail (susann.henriksson@cancerfonden.se Obs stavning!) eller på telefon 08-677 1077 och tala om att gåvan/paketet avser Faschings insamling. Det vore kanonkul att få in några företag på listan över bidragsgivare också!

OBS! Betalning mot faktura fungerar inte om ni vill att gåvan ska kopplas till min insamling! Internetbank eller kreditkort fungerar dock utmärkt.

Och måste ni ta er förbi någon nitisk ekonomichef på vägen mot ett företagspaket är det läge att smajla upp sig redan nu, för tävlingen avslutas den 27/5!

Bidragen fortsätter att välla in med oförminskad styrka och det här ser ut att kunna bli en riktig rysare!

Dagens bidragsskörd så här långt, och jag börjar med några rättelser.

Anonym som skänkte 1.000 kr var naturligtvis min svärmor. Det hävdar hon dessutom att jag borde förstått direkt, och har nu ytterligare devalverat sin uppfattning om min eventuella intelligens. Min svärmor har hittat på så många konstigheter att det är oerhört svårt att välja ut en enda, men rondellkörningar i Arninge i protest mot Vägverkets inkompetens hör nog till de mest udda påhitten och om det har jag skrivit ett helt separat inlägg här, med bilder och allt.

Britta Skagerfält vet jag ju visst vem det är, jag visste bara inte att hon hette just Britta Skagerfält. Britta bor med man och barn bara ett stenkast från mig och henne har jag bland annat träffat hemma hos Stielli. Jag tror Britta berättade vad hon jobbade med men det var så märkligt att jag inte förstod det då, ej heller nu när Stielli ringde och försökte förklara det för mig. Hennes man jobbar med välgörenhet, och det förstår jag ju eftersom jag själv snart är expert i ämnet. Och Britta, om du ser en högröd flåsande gubbe med hörlurar gå förbi huset behöver du inte låsa in ungarna, det är bara jag som är på väg till IP för att försöka gå ned i vikt.

Gerrard. Känner jag inte till, men min fru tror sig kanske veta, men mer än så berättar hon inte. Ska bli skönt att raka av sig den här mustaschen så att min fru och jag kan återuppta en vettig dialog. Och att svärmors hund börjar leka med mig igen. Tusen tack för gåvan Gerrard!

Emmy Jakobsson. Och nu är det barnen i Persson-släkten som slagit till igen. Emmy är syster till Tobias vars barn skänkte halva sin månadspeng till insamlingen för att tag sedan och smälte många hjärtan här på bloggen. Emmys barn Kajsa, Lisa, Niklas och Martin ville inte vara sämre och gjorde idag samma sak! Hjärtgripande är vad det är, tack snälla!

Sedan blir det knepigt, för nästa bidragsgivare kallar sig Och Henry. Mest troligt är det den saknade personen från "Herman Och". I så fall, varmt tack till Herman OCH Henry! Men det skulle också kunna vara så att Henry istället är i maskopi med de som bidragit precis innan honom, tex Frasse så det ska utläsas Frasse och Henry. Men precis före Frasse har även Tage, Elvis, Jonny, Moppa Ingemar och Agnes lämnat bidrag och med den logiken skulle ju alla sju höra ihop vilket verkar lite orimligt.

Detta redde min fru till slut ut när hon kände igen ett antal namn och meddelade att det var den tidigare bidragsgivaren Teresa som engagerat hela sin familj. Hennes man Jonny, deras barn Elvis, Tage och Frasse, samt barnens Morfar (Moppa) Ingemar. Suveränt! Tack!

Agnes. Jag är inte helt hundra på vem det här kan vara. Idol-Agnes kanske, det hade varit coolt. Fast jag har ju fått ge upp hoppet om att snygga kvinnliga kändisar bidrar till insamlingen så det här är sannolikt någon mindre känd Agnes. Å andra sidan är ju den här Agnes känd från och med nu, för det blir ju liksom resultatet av ett bidrag till vår insamling, och med det resonemanget kommer ju alla bidrag från kändisar. Och snygga var ni ju redan innan. Tack Agnes!

Fam Rempling. Det är den där kvinnan som bor i Bryssel och som jag har skrivit om förut, och nu har hon fått med sig gubben också. Som också jobbar i Bryssel, och som avundsjukt får mig att betrakta min egen karriär som gått baklänges ända sedan jag började jobba. Det finns många stories om Fru Rempling och för 1.500 kr måste jag ju välja en rejäl en. Som när hon somnade på golvet på en handikapptoalett med huvudet mot larmknappen så att hela vaktstyrkan fick rycka ut. Tyvärr finns inga bevis för den här storyn och den kan mycket väl vara uppdiktad av illvilliga kollegor, men jag har bestämt mig för att den är sann. Dementi kommer med största sannolikhet i kommentarsfältet redan ikväll.

Stefan Paulin. Svärfar! Som kaxigt nog dubblade svärmors insättning. Annars brukar han ligga lite lågt och är normalt den sansade hälften av mina svärföräldrar. Utom när det är tävling, som nu, för då jävlar. En av få som kan kräva mätning med skjutmåttt för att avgöra vilket bouleklot som ligger närmast lillen, och Stefan innehar dessutom poängrekord i "100 gångers-Yatzy", främst beroende på att han är den enda i släkten som ens är i närheten av den envishet som krävs för att köra 100 Yatzyomgångar på raken. Passionerad fågelskådare och föreståndare för Poolbaren där jag avser fira en eventuell vinst i Mustaschkampen. Tack Stefan!

Anonym. Om det här nu inte också är svärmor så har denna person alltså valt att vara anonym. Tack för bidraget!

Slut för idag! Och kom igen nu sista dagarna! Jaga allt och alla, speciellt de med företag...

Hemma som tvåa

2011-05-24T20:59:00.006+02:00

Nu är det slut på friden! Nu ska jag fortsätta att tjata hål i huvudet på er om den här insamlingen ända till den 27/5 när tävlingen är slut och den här bloggen återgår till det lite mer normala. Om man med normalt menar att driva sina läsare till vansinne med inlägg efter inlägg om hur förträfflig en Ungernresa kan vara, för det är juni månads tema.

Men det är då och nu är nu, och som jag misstänkte tog vi över andraplatsen redan ikväll. Ni är helt och fullt fantastiska! Tack!

Här kommer en presentation av de senaste dagarnas generösa, godhjärtade, och i det stora hela alldeles utomordentliga medborgare:

Anonym. 70 kr, tack snälla anonym.

Carin Olsson. Vilket betyder att förra veckans anonym verkligen var anonym och inte Stiellis andra dotter som jag trodde. Henne har jag redan skrivit om, och med detta bidrag är det alltså ok att du läser det inlägget nu Carin. Tack!

Lena PH och Ebba Blitz. Ha. Ha. Ha. Jättekul. Chansen att det verkligen var Agneta Sjödin som bidrog för några dagar sedan minskade nog ganska rejält efter de här två bidragen får jag lov att säga. Någon har alltså balls att göra narr av mig för att jag, för femton år sedan råkat nämna att jag nog tycker att Agneta och Ebba är stiliga fruntimmer. Jaha ja, där ser man. Att Lena PH är med på listan har dock inte med hennes utseende att göra, för henne är jag släkt med förstår ni. Jag har nämligen räknat ut att Johnny, min systers mans systers man har en mamma som är kusin med Lena PH, och så var det med det.

Andra tjejer som jag tycker är snygga är:

Pink
Katarina Sandström
Isabella Scorupco
Den blonda i "My name is Earl"
Brunetten i "My name is Earl"
Wayne Nilsson
Vanessa Rousso
Evelyn Ng
Kayo, och hon som är gift med prinsen av Danmark

Så varsågod herr/fru Lustigkurre och sätt in 50 spänn för var och en av dessa skönheter också.

Maldes Make. Bra jobbat Malde, och tack Maldes Make. Ett föredöme för alla kvinnliga bidragsgivares partners som omgående uppmanas att följa detta utmärkta exempel. Hoppas allt är bra med er båda!

Susanne PP. PP liksom. Någon som vill vara lite hemlig men som ändå vill hinta om vem hon är? Så att bara jag ska haja liksom. Men det gör jag såklart inte eftersom jag är helt sjukt usel på att komma ihåg namn (och uppfatta hintar). Men tack Susanne PP, och förr eller senare kanske jag begriper vem du är.

Markus D. Vet jag faktiskt efternamnet på men har ändå aldrig träffat karln. Så mer än så finns det inte att berätta tyvärr. Men stort tack Markus!

FD Grannen. Det här skulle ju kunna vara en av rätt många. För eftersom jag sköter min trädgård som jag gör har det varit rätt stor omsättning på mina grannar de senaste åren. En intelligent gissning är dock att det här är en kvinna med ett förnamn som börjar på A. Eller flygvärdinnan vägg i vägg. Rätta mig gärna om jag har fel kära FD Granne, och tack för hjälpen med insamlingen!

Anonym. Tack!

Herman Och. Antingen har del två i denna duo fallit bort eller så heter Herman Och i efternamn, så kan det ju faktiskt också vara. Oavsett vilket kan jag inte minnas att jag har någon Herman i min bekantskapskrets. Förrän nu då. Alla bidragsgivare blir mina vänner vare sig de vill eller inte. Tack Herman! Hälsa den andre!

Anonym. 1.000 kr! Skulle jag ge en gåva på 1.000 kr till någonting så skulle jag vara allt annat än anonym, det kan jag säga. Men det är jag det, och det är min och möjligtvis min terapeuts uppgift att hantera den lilla problematiken. Tack snälla anonym som tillsammans med övriga bidragsgivare håller oss kvar i matchen!!

Finnpajsaren. Äger melodikrysset varje vecka, publicerar nakna bilder på sin man på bloggen, och om jag förstår hennes Twitter rätt så bakar hon också bröd med sin Iphone. Fast det där sista är jag faktiskt lite osäker på. Och att slå Tre Kronor med 6-1 tycker jag faktiskt var lite onödigt överdrivet men efter ditt bidrag känns det lättare att överse med det. Tack!

Raggoparden. Hyfsat nick. Håller just nu på att flytta från en lägenhet till ett hus, precis det motsatta till vad jag funderar på. Lycka till med maskrosor, gräsklippning, häckklippning, lökplantering, oljning av altan, rabattrensning, staketmålning, taktätning och den där jobbiga grannen som alltid gör allt det där mycket bättre, snabbare och snyggare. Tack för bidraget!

Philippa. Igen! Tack! Snart hemma i Sverige, brunbränd och med klädsam brytning på franska. Välkommen till slask och hagel. Och till Lets Dance, Försäkringskassan och ugnsgratinerad falukorv i personalmatsalen. Allt är kvar som du lämnade det!

Britta Skagerfält. Inga klockor ringer här inte. Skagerfält. Nej, tror inte jag känner henne. Men det struntade hon i och satte in 250 riksdaler, och det var ett mycket bra beslut det! Tack så hemskt mycket!!

Maria Wåhlstedt. Åhh Maria!! Light of my life! Det är henne jag gosar med när jag åker till Östervåla och badar badkar. Karln hennes är min lumparpolare, 651 Wåhlstedt tror jag han hette på den tiden, nu kallar han sig mest Lars. Jag har dock en gås oplockad med hennes son Simon som överraskningsgifte sig när han skulle döpa sonen i söndags och jag var i Budapest. Vilket inte är ok. Och eftersom Maria har en sonson så har ni räknat ut att hon är farmor. Vilket känns mycket märkligt eftersom hon är betydligt yngre än vad jag är. Men farmor eller inte, Maria är och har alltid varit min hemliga drömkvinna.

Lyxsvägerskan. En av mina fyra (4) svägerskor. Jag hade nästan gett upp hoppet om bidrag från övriga svägerskor efter att jag rostat den första svägerskan rätt hårt när hon satte in sin gåva. Men Lyxsvägerskan har alltid rent mjöl i påsen, inte en endaste skandal kan jag komma på, så det här är ofarligt. Ägnar sin tid åt jobb, film, whisky och att spara pengar så hon kan gå på lyxrestauranger, hence the name. Har som vana att bjuda sina närmaste, inkl mig, på dessa etablissemang när hon fyller år, även om jag nog tycker att hon bjudit de andra lite fler gånger än nödvändigt. Nu är det min tur och jag vill gå på Mathias Dahlgren. Tack på förhand.

Tack för idag kära vänner, vi hörs imorgon.

Snabbis från Budapest

2011-05-24T15:28:00.003+02:00

Hej på er!

Jag kör nu ett spännande race mot askmolnet och hoppas kunna landa vid åttarycket ikväll. Är just nu på flygplatsen och har placerat mig mycket strategiskt vid ett eluttag tillräckligt nära Kentucky Fried Chicken så jag kan smygsurfa på deras wifi utan att behöva köpa en hink av deras vidriga små kycklingvingar. Mycket fiffigt av mig.

Insamlingen flyter på fantastiskt bra, jag visste väl att jag kunde lita på er! Vi är i skrivande stund bara 750 kr från Oscar Sundh och andraplatsen, och jag utgår från att han ligger trea ungefär samtidigt som jag passerar tullen i Sverige med väskan full av gåslever, Tokayviner och ett 60 procentigt destillat gjort på aprikos, sk Palinka. Urgott, men man får hålla i hatten ordentligt när man sväljer för Palinka kan man flyga raketer med.

Imorgon är det stora rakardagen, då ska mustaschen väck! Bra timing, eftersom jag måste maila min vikt till kostrådgivaren på fredagar. Och med tanke på min diet de senaste dagarna kan det vara bra att bli av med muschen då den och min viktuppgång tar ut varandra och det ser ut som om jag skött mig.

Min granne Patrik har också mycket lojalt påbörjat en sympatimustasch så han kan ta över stafettpinnen imorgon kväll och ta oss in i kaklet med hedern i behåll. Bra och kreativt initiativ. Nu ska jag äta lite korv och sedan flyga hem, vi hörs. Jag återkommer med hedersbetygelser, myrra och rökelser till våra bidragsgivare ikväll eller imorgon.

Palinka på er

2011-05-22T19:03:00.002+02:00

Jag har köpt mig en 30 minuters internetsession eftersom jag inte står ut med okunskapen om hur min insamling går. Vilket är lite för nördigt för att jag ska vara helt bekväm med mig själv. Det ska bli rätt skönt när det här är över så jag kan återgå till mitt stilla liv i soffan framför Cops. Och dessutom slippa denna galet fula mustasch jag förnärvarande är utrustad med.

Jag noterar att vi samlat in 420 kr sedan jag åkte vilket ger er klart godkänt.

Jag noterar också att vi utöver Agneta Sjödins femtilapp erhållit bidrag från både Lena Ph och Ebba Blitz. Hyfsat umgänge han har den där Fasching tänker ni. Det är någon jävel som driver med mig på min egen insamling tänker jag.

Detta, och hedersomnämnanden av nya bidragsgivare ska jag ta tag i när jag kommer hem på tisdag, bakfull och med gåslever i mustaschen. Tills dess tycker jag att ni ska ha en trevlig söndagskväll och jobba gärna lite extra hårt på måndag och tisdag eftersom jag inte gör det.

Nu ska jag gå ut och äta en anka och dricka rött vin gjort på Kékfrankos.

Just ja, en sak till

2011-05-21T07:23:00.002+02:00

Idag åker jag till Budapest med Farfar och kommer hem på tisdag kväll. Nästa inlägg kommer alltså först på onsdag om det nu inte finns wifi på hotellet. Vilket det antagligen inte gör eftersom det är Farfar som har bokat. Känner jag honom rätt har han säkert inte ens ställt frågan. Han vet nog förresten inte ens vad wifi är för något, vilket antagligen gör honom till den enda professorn i Sverige som aldrig har hört talas om trådlöst bredband.

Och vad gör vi nu åt vår insamling medan jag är borta undrar ni. Jo, först hade jag tänkt att utse Wayne Nilsson och Linda som ansvariga för insamlingen de kommande fyra dagarna, men då hade det naturligtvis blivit ett jävla hallå och bråk och tjafs dem emellan med risk för menlig inverkan på verksamheten så det där fick jag lägga ned.

Istället utser jag var och en av er som bidragit att ansvara för att vi bibehåller såväl placering som vår höga svansföring i denna tävling tills jag är tillbaka. Vad bra, då säger vi så. Och ni ska veta att jag inte är det minsta orolig. Inte nog med att ni kan hänvisa till min pampiga mustasch, vi har ju halva internet på vår sida också.

Jag önskar er lycka till, och på återseende.

Bästa bidraget hittills

2011-05-21T02:56:00.003+02:00

Den okände välgöraren får ursäkta, men det finaste bidraget hittills kom igår när Simon, Elin och Tilda Persson, barn som jag inte har en aning om vilka dom är, bestämde sig för att skänka hälften av sin månadspeng till vår insamling. Pappa Tobias, något rörd kan jag tro, matchade sedan deras gåva och insättningen från Familjen Persson landade på 980 kr. Hela jag blev fylld av den renaste kärlek. Så fint, så fint. Tack så hemskt mycket och ha nu den bästa av helger allihopa! Planera också redan nu för var ni ska ställa alla julklappar som kommer att dråsa in om ett halvår, för tomten (alternativt karma, vad man nu väljer att tro på) har järnkoll på sånt här.

Insamlingen rusar nu fram, och vi lämnade tredjeplatsen en bra bit efter oss ända tills Roberto flexade sina muskler och med en 10.000 kronors gåva tog hand om förstaplatsen. För tillfället. Vi ligger nu trea, men har samlat in nästan 30.000 kronor så här långt vilket naturligtvis är fullständigt galet. Sedan mitt förra inlägg igår kväll har insamlingen tagit emot nästan 5.000 kr och dagens lista är därför längre och mer läsvärd än någonsin.

Jag har suttit uppe halva natten för att skriva om alla som bidragit, så nu jävlar är det ni som läser hela inlägget!

Utöver de eviga hjältarna ovan har följande ikoner lämnat bidrag sedan sist vi sågs:

Christina Stielli. Bidrag nummer två från denna inom kort storsäljande författare. Och det här såg jag som ett ypperligt tillfälle att sätta lite press på hennes väninna och megabloggerska Mona, vars bidrag jag förgäves väntat på i veckor. Hånfulla meddelanden på Twitter med adress Mona hann därför skickas innan jag fick klart för mig att hälften av tusenlappen från Stielli var från just Mona. Efter ett flertal ytterst förnedrande pudlar samt massiv damage control på Twitter hoppas jag att jag är förlåten.

Mona. Tack Mona! Jag visste naturligtvis hela tiden att du skulle bidra. Jodå. Inte för en sekund har jag tvivlat på det. Nejdå. Aldrig. Att tipsa om Monas blogg "Monas Universum" känns lite som att tipsa om den där spännande trilogin som Stieg Larsson har skrivit, för alla har ju redan läst den. Men har ni trots allt missat Mona så klickar ni här, och läser om katten bland alla finhoodens hermeliner som minst en gång per dag gör bort sig på antingen det ena eller det andra sättet. Manliga läsare sänder också en tanke till hennes man. Antingen har han ett tålamod värd Nobelpriset eller så går han på riktigt tunga grejor. Och får man ändå inte nog av Mona finns hon här också.

Sara Olsson. Stiellis dotter som växt upp med mina barn Malin, Linda och Linus. Sara är född några månader efter Linda (tror jag) och var så irriterad på att alltid vara tvåa i att börja krypa, gå och säga roliga ord att hon till slut gick ut i strejk och vägrade sova på nätterna i ett par år. Nu har hon taggat ned lite och gör blixtsnabb karriär i branschen jag skulle valt när jag var ung, matbranschen. Bra Sara! Och tack.

Anonym. Det här skulle mycket väl kunna vara hennes syster eftersom bidraget kom mitt emellan Christinas och Saras. Och är det inte det så måste hon ju betala 50 kr nu, eftersom det är taxan för att bli omnämnd på min blogg. Här ligger fokuset mer på media och PR, matintresset är förlagt till fritiden då hon och hennes pojkvän gör precis allting rätt när de sparar pengar för att gå på Stockholms bästa restauranger. Så unga och ändå så intelligenta, vilket ger mig hopp om framtiden. Tack! Om det nu var du.

Sicily. Min reseledare från Thailand som jag skrivit om förut. Och ett par dagar efter det fick jag ett mail från the Food & Beverage Manager på The Passage där han meddelar att han numera jobbar på The Coconut Palm Beach Resort och tycker att vi ska åka dit istället nästa gång. Men jag avvaktar nog tills Sicily varit där och filmat. Man vill ju inte köpa grisen i säcken. Tack Sicily.

Anonym. Tack för dina 150 kronor. Må glöden på din grill bli sådär perfekt som den ska vara innan man lägger på köttet.

Karin Schlyter. Tror jag inte heller att jag vet vem det är, även om Schlyter känns bekant. Men den flyktiga tanken försvann samtidigt med fredagswhiskyn är jag rädd. Men du ska ha ett stort tack för din gåva!

Sofia och Anders Heidenberg. Föräldrar till en av Linus bästa kompisar när det begav sig, Johanna. Det finns många roliga historier om dessa två (Johanna och Linus alltså) men det blir för tungt att skriva om det nu tyvärr. Men minnena finns kvar, och de är fina, fina. Tack Sofia och Anders, krama Johanna från mig.

Malde. Ännu ett bidrag från Malde, tack. Drabbas ni någon gång av "ingen aning om vad vi ska käka till middag"-syndromet så kan jag rekommendera hennes blogg. Snyggt och prydligt publiceras varje vecka "Veckans meny" som jag använt mig av vid ett flertal tillfällen när hjärnan inte riktigt velat samarbeta. Bra skit är det också! Ha det gott i helgen Malde.

Kristina Burestad. Byleskolan? Föräldraföreningen mot mobbning, Mombus? Jag tror i alla fall att jag är på rätt spår här. Vi var i så fall med om att organisera ett jippo där några från Gladiatorerna kom på besök till skolan och pratade om hur man är en bra kompis. Jag minns framförallt när de pratade om saknaden av sina två Gladiatorkompisar som nyligen hade omkommit i en bilolycka, och en liten flicka i publiken räckte upp handen och mycket sorgset berättade att hon hade haft en hamster som dött. Så himla gulligt. Dessutom blev jag dödligt kär i "Amber", eller Elin som hon heter när hon inte har Gladiatoruniformen på sig. Roliga minnen det också, tack Kristina!

Inger. Det kan vara min moster. Det kan också vara någon med kopplingar till den där Calmén-klanen som fullständigt ägde den här insamlingen för ett tag sedan. Det kan också vara Inger "Pippi" Nilsson, men tänker jag riktigt hårt så tror jag nog inte på det. Det kan naturligtvis också vara vem som helst som heter Inger i förnamn, och med den insikten känns det rätt meningslöst att fortsätta forska i detta. Tack Inger!

Anna Hagander. Och nu är vi i Halmstad igen, denna givmilda stad! Eller det är vi inte alls egentligen, eftersom hon numera bor i Stockholm och jobbar på en advokatfirma. Lite taskigt att flytta från Halmstad till Stockholm när bästa kompisen, svägerskan med håret, till slut beslutat sig för att göra precis tvärtom. Men ger man ett bidrag till denna insamling så blir man förlåten alla sina synder och mer därtill, så nu är det lugnt Anna. Tack för bidraget!

Teresa. Väninna till frugan, och väldigt omtänksam och omtyckt fika- och samtalspartner. Där någonstans tar min kunskap slut om Teresa men bidraget, och det faktum att min fru alltid har ett leende på läpparna när de träffats, visar på att detta är en mycket god människa. Tack Teresa!

Michael Kågström. Kågis! Det där var rätt modigt faktiskt, för här finns det en hel del smaskigt att berätta om, och lika många foton att publicera här på blogggen från alla dessa firmafester som jag aldrig blir medbjuden på. Men eftersom Kågis jobbar som PT på en arbetsplats där diskretion är en hederssak så kan jag varken göra det ena eller det andra. Vilket Kågis ska vara jävligt glad för kan jag säga. Tack Micke!

Åsa Nisse. Det tror jag vad jag vill om, för Åsa-Nisse finns inte på riktigt och gör han ändå det så finns det inte en chans att han skulle klarat av att sätta in några pengar via mobil eller internet. Det här är högst troligt istället ytterligare en av Frugans arbetskamrater, vilket får mig att tänka på min kostrådgivare från samma ställe, och att hon borde sätta in en femtilapp för att jag har gått ned ytterligare ett kilo. Eller det kanske det är jag som ska göra förresten, i hennes namn som tack för hjälpen? Så får det bli. Tack för bidraget Åsa!

Adam och Calle Lorentzon. Två killar som gör en "Familjen Persson" och pantar tomflaskor för att ha råd att bidra till insamlingen. Söner till en av mina tre favorit-Ingelor, hon Linköping ni vet. Fotot av ett enormt berg av träningskläder och fotbollsdojor taget i hallen och publicerat på Facebook av en trött mamma skvallrar om att dessa två herrar möjligen sysslar med idrott i någon form. Vi träffas på tok för sällan för att jag ska veta mer än så, men att de är hedersknyfflar råder det ju inget tvivel om. Snyggt! Tack! Go United!

Patrik V. Ännu en lirare från Frugans arbetsplats, men uppenbarligen vill han vara lite semi-anonym. Vilket var tur eftersom jag inte hade kunnat stava till hans efternamn om jag så hade det skrivet på en lapp framför mig. På arbetsplatsen råder det fortfarande delade meningar om vad som är roligast med Patrik, hans dialekt eller hans musiksmak. Tack Patrik! Och tack för intressant sms.

Agneta Sjödin. Om ni VISSTE hur gärna jag skulle vilja tro att det här var den riktiga Agenta Sjödin som hade lämnat bidraget! Då hade ni minsann inte skojat på det där viset. Ååååh Agneta! Hon är den enda personen som skulle kunna få mig att rigga utlottningen, och så skulle vi åka till Bologna bara hon och jag, äta spaghetti, mata varandra med oliver, och så skulle jag killa henne i nacken med mustaschen så där gulligt. Och aldrig skulle vi komma tillbaka. Men ok, tack.

Lotta Rolfson. Vet jag nog inte vem det är. Men 500 kr bidrog hon med! Lotta, jag hoppas sommaren går din väg och att det alltid finns mogna smultron precis där du letar. Tusen tack, du snälla människa.

Sanna Windh. Spelar inte alls piano längre som jag påstod förra gången Sanna bidrog till insamlingen. Men det där med Oskarshamn och Bajen var rätt, och två av tre är alltid godkänt i min bok. Tack Sanna, och kör hårt!

Markattan. Bor i Västergötland och är fasligt lik Den Hemska Tvillingen, så lik att man faktiskt skulle kunna ta dem för tvillingar. Hade ett utedass som hette Rydal och är nu insyltad i någon slags ostverksamhet som jag gärna hade länkat till om jag bara hade hittat den där hemsidan som jag med säkerhet vet att jag besökte för inte så länge sedan. Nå, det får bli vid ett annat tillfälle och tills dess skickar jag en stor tackkram söderut.

Hoppas nu för allt i världen att jag inte glömt någon, säg till i så fall!

Slutligen vill jag meddela att skälet till att min svärmor ännu inte fått in något bidrag är att hon försökt att göra det via sms. Från hemtelefonen. True story.

Sov gott nu hörrni, det ska jag göra.

Mustaschrysaren

2011-05-19T18:37:00.000+02:00

Och då är det insamlingen jag pratar om, själva mustaschen var en rysare redan efter tre dagar. Det är just nu stenhårt i toppen av Mustaschkampen och vi är givetvis en av aktörerna som är med och slåss om slutsegern. Roberto Vacchi och vi på Faschinginsamlingen turas om att ligga på andra plats och inte ens ledaren Oscar Sundh kan känna sig speciellt säker längre. Det är härligt att se att ni fortsätter att bidra!

Det här projektet (som hade som målsättning att samla in 100 kr till Cancerfonden) har ju som ni ser gått fullständigt överstyr och vi har redan nu överträffat den ursprungliga målsättningen med c:a 24000% vilket är en väldig massa procent om ni frågar mig.

Cancerfonden har också uppmärksammat vår framfart och hörde idag av sig och frågade om det är ok att lämna ut mitt telefonnummer till media. På den nivån är det alltså. Kanonkul, och ett litet bevis för vad man kan ställa till med med hjälp av lite sociala medier och bloggläsare som jag redan visste hade hjärtat på rätt ställe.

Dagens bidragsskörd:

Malin Koch. Ännu en Malin som jag inte vet vem det är, men som antagligen bevisar att ert nätverkande har fått maximal effekt på den här insamlingen. (Jag vågar inte kalla det horeri längre eftersom jag inte kan utesluta att CNN, Riksdagens Talman och Påven är inne och läser på bloggen nu också.) Tack för ditt bidrag Malin, må solen lysa starkt och värmande över dig och ditt samhälle.

Katarina Gillberg. Igen! Och nu vet jag vem det är! Man vet att ryktet om insamlingen spridit sig ordentligt när kunder från min frus GAMLA arbetsplats hör av sig och bidrar! Med tusen kronor den här gången dessutom! (Säger man förresten kunder eller patienter om de som får massage på ett gym? Jag har ingen aning eftersom jag är gift med en massageterapeut och följdaktligen aldrig fått en massage i hela mitt liv.) Nåväl, det kanske är mindre viktigt. Katarina är enligt egen uppgift pratglad och ogillar quorn, och efter att ha googlat lite kan jag konstatera att vi nu är minst två som har problem med den lilla delikatessen, och då har jag inte ens smakat på det. Tusen tack för bidraget! Frugan hälsar så gott till "Medlem Katarina", vad nu det betyder.

Linköpings-Ingela: Det tog ett tag, men till slut blev längtan att åter få ingå i min Favorit-Ingela klubb för stor! Att hon försöker snacka bort det i kommentarsfältet med nån krystad förklaring om födelsedagar och att hennes man minsann är utrustad med en prostata tycker jag vi kan överse med, alla vet redan att det var den där sista brandmansbilden som till slut gjorde att hon helt enkelt inte stod ut längre. Ingela, du är väldigt välkommen in i min varma och relativt muskulösa famn igen. Tack och puss!

Ingela Näslund. Efter detta andra bidrag på 650 kr passerade vi inte bara Vacchi med en hundring, Ingela blev också medlem i den där klubben på livstid vilket man automatiskt blir om man bidragit med mer än tusen kronor och heter Ingela. Jättetack igen!!

Det var fyra bidrag det! Noterbart är att alla är från kvinnor, som mig veterligt inte ens har en prostata. Totalt sett är det faktiskt fyra gånger fler kvinnor än män som bidragit till den här insamlingen vilket ju faktiskt är lite anmärkningsvärt. Så jag tycker att det kan vara på sin plats att ni påpekar för männen i er närhet vad det här egentligen går ut på, och att ni inte släpper den där stränga och iskalla blicken förrän de begripit vad det är de ska göra.

Tack för idag, lev väl, och ät inte quorn.

Dagens mustaschuppdatering

2011-05-18T18:41:00.000+02:00

Saldot på insamlingskontot växer med oförminskad hastighet, och så gör även min mustasch som vid det här laget är i full blom. I veckan var jag tvungen att klippa både håret och ögonbrynen för att huvudet inte skulle växa igen helt.

Robert Vacchi har återtagit andraplatsen, något måste gått fel i elektroniken på Cancerfonden och han har nu fått tillbaka de pengar som plötsligt försvann från hans konto.

Men vi hänger ju inte läpp för det utan kämpar oförtrutet vidare med att klämma folk på pengar. Själv har jag föregått med gott exempel genom att pytsa in 200 nya riksdaler.

Och här är senaste dygnets hedersknyfflar:

Familjen Haddock. Tusen spänn! Det var som fan. Jag visste inte ens att Familjen Haddock hanterade sådana summor pengar eftersom det mesta av hushållskassan går direkt till kattmat och mopeder som man kör i skogen med, sk Offroad.

Det finns precis hur mycket som helst att berätta om detta märkliga par och min hjärna drabbas av "too many jokes-syndrome" när jag nu ska författa några rader om dessa dårar. Men väldigt kort: Mannen kallar sig ibland Sjökaptenen på internet, vilket är logiskt eftersom han är just sjökapten. Varför kvinnan kallar sig Kapten Haddock är det däremot ingen som vet. Kanske är det pga att hon klassats som "örlogsmässig" av sin make när han efter en blöt tillställning upptäckte att hon kunde gå och kräkas samtidigt.

Som sagt, jag skulle kunna driva en separat blogg som bara handlade om de här två, men just nu har jag en insamling att sköta. Väldigt stort tack för bidraget, hoppas den där inbjudan till köttorgien fortfarande gäller.

Ulla Andersson. Ingen jag känner till, men ett stort tack för bidraget. Förbered dig nu på att alla dina drömmar i livet kommer att bli verklighet, för så står det skrivet och det gäller alla som bidrar till min insamling. Kram!

Olle Forsavall. Vet jag tyvärr inte heller vem det är, men eftersom Olle bidragit till just min insamling är det uppenbart att han är en vaken kille, som med sitt bidrag per automatik tillhör topp 5% av befolkningen avseende intelligens, generositet, utseende och annan valfri egenskap.

Malin A. A? Jag kanske förväntas veta vem det här är, eller så vill hon vara lite semi-anonym sådär, vilket naturligtvis går alldeles utmärkt det också. Jag ber att få återkomma om det plötsligt går upp ett ljus. Tack för bidraget Malin och ha det så bra så länge!

Gunilla Stomberg. En alldeles fantastisk kvinna! Supertrevlig, omtänksam och alldeles särdeles kompetent. Det finns alltid ett leende på hennes läppar och hon har ett skratt som lyser upp vardagen för alla människor hon kommer i kontakt med. Vacker är hon också, som en gudinna. Gunilla är chef och ansvarig för alla konsultupphandlingar på den enhet jag just nu har ett uppdrag hos.

Anmaja. Antingen så har ni aktiverat era nätverk på ett alldeles fantastiskt sätt, eller så är jag inte så bra på att komma ihåg namn. För Anmaja har jag inget minne av att ha träffat. Men jag kan ha fel. Igen. Oavsett vilket så sällar sig nu även Anmaja till detta enastående sällskap. Vi tackar och hälsar Anmaja välkommen med tre starka hej: Hej, Hej, Hej!!

Elisabeth Malmberg. Ännu ett resultat av Halmstad-Svägerskans outtröttliga kamp för denna insamling. Elisabeth är precis som Leif arbetskamrat till Sofia på Friskis, och i det här fallet var det brandmanskalendern som fällde avgörandet, vilket påminner mig om att jag ju utlovat ännu en bild från denna exklusiva trycksak. Så den här är till Elisabeth och Fighter, och ni som ännu inte bidragit ombedes att blunda. För att hedra hela Friskis&Svettis i Halmstad tänker jag gå lite extra fort på min traditionella kvällspromenad som den där kostrådgivaren tvingat på mig. Tack Elisabeth!

Dagens bidrag

2011-05-17T18:06:00.000+02:00

Jag är fortfarande lite småchockad av den där 10 kilosinsättningen igår, det var riktigt häftigt! Teorierna om vem denne person kan tänkas vara är många, inte minst i mitt eget huvud för jag har inte en susning om vem han eller hon är. Själva utformningen av erbjudandet är ju också jävligt mysko, varför den 25:e liksom?

Men nu har jag bestämt mig för att tro att det är Kennet Andersson. Som väldigt gärna vill att just jag kommer till Bologna. Jag håller mig till den teorin tillsvidare, den känns helt ok.

Det fortsätter att trilla in bidrag till insamlingen och senast jag kollade låg vi tvåa! Det tror jag däremot är fel, jag har för mig att den där Vacchi hade en bra bit över 20.000 tidigare och nu ligger han på 19. Och man kan väl inte bli av med pengar? Hursomhelst, det är ju hur kul som helst. Jag är grymt stolt!

De senaste bidragen:

Hans Rosengren. Följande dialog utspann sig mellan mig och min fru när jag fick syn på det här bidraget igår kväll:

Jag: Va fan, kolla! Han från Parlamentet har satt in pengar!
Frugan: Va? Hans Rosenfeldt??
Jag: Jaha. Nä, det var inget.

Rosengren/Rosenfeldt, spela roll, det är bidragen som räknas. Och efter visst funderande kom jag på vem det var (svägerskans sms där hon skrev vem det var hjälpte också lite). Hans Rosengren är pappa till Freddelito, min svägerskas sambo. Hans ser precis ut som sin son, fast något yngre. Att vara sambo med min svägerska sätter tveklöst sina spår. Tack för bidraget Hans!

Gunilla Rosengren. Japp, ni gissar rätt. Gunilla är Freddelitos mamma, Hans fru, och min svägerskas svärmor. Mycket logiskt allting. Såväl Hans som Gunilla är oerhört trevliga och sympatiska och jag vet inte vem jag helst skulle vilja åka till Italien med. Det blir dött lopp, och Freddelito kommer inte långt efter.

Anonym (Kennet Andersson). 10.000 kr. Tack igen!

Philippa. Ännu en arbetskamrat från det roliga projektet, och jag uppmanar samtliga fd projektkollegor att också skicka in ett bidrag, annars ser ni ju onekligen rätt löjliga ut. När projektet tog slut packade Philippa väskan och drog till Aix-en-Provence för att jobba. Själv valde jag Järfälla. Philippa är smartare än vad jag är, men det visste hon redan. Tack Philippa, vi ses!

Anna Andersson. Jag försökte googla reda på vem det här kunde vara men det gick inget vidare. Jösses vad många Anna Andersson det finns! Men än så länge är du den enda Anna Andersson som bidragit till min insamling vilket gör dig helt unik. Tusen tack!

Leif Green. Hurtbullen från Halland! Friskis-kollega till svägerskan, och så mycket mer än så vet jag inte. Mer än att Leifs bidrag är det femte bidraget från Halmstad vilket måste innebära att Sofia har gnidit på bra där nere. Snart har vi Fredrik Ljungberg och hela Gyllene Tider med på listan också.

Lelle. Sådärja! Granne, bästis, och medlem i Täby/Vallentunas mest exklusiva herrklubb, Whiskyföreningen Paddy. Bortsett från min temporära mustasch är vi väldigt lika Lelle och jag eftersom vi har samma frisör, hans fru, som inte laborerar med en massa olika frisyrer utan drar alla över en kam så att säga. Jag är väldigt lik deras fyra barn också nu när jag tänker efter. Tack Lelle!!

Tack för idag, slut för idag. Nu är det 10 dagar kvar att sätta hockeyproffset Oscar Sundh på plats och en gång för alla lägga oss överst på den där listan!

Breaking News!

2011-05-16T23:24:00.005+02:00

Den okände välgöraren slog till redan idag och skänkte anonymt 10.000 kr till min insamling! Tio tusen kronor. På ett bräde. Det är så häftigt att jag för en gångs skull saknar ord.

Jag håller givetvis mina löften och rakar av mig muschen den 25/5 samt utser härmed den okände välgöraren till Faschings Eskapaders största hjälte genom alla tider.

TACK.

Utöver den makalösa gåvan har vi även fått andra generösa bidrag under dagen, jag återkommer om dessa imorgon när jag lugnat ned mig lite.

Nu jävlar ligger vi trea hörrni! Och tvåan borde känna flåset i nacken!

Deal!

2011-05-16T18:44:00.002+02:00

Bäste Okände Välgörare. You got yourself a deal. Jag förbinder mig härmed att noggrannt och omsorgsfullt raka bort detta monster till mustasch någon gång på kvällen den 25:e maj detta år. Bildbevis kommer att publiceras på denna blogg.

Detta dock under förutsättning att min mustaschinsamling hos Cancerfonden erhåller en enskild gåva på minst 10.000 kr senast den 25/5 kl 12.00. Om detta sker kommer inte bara min mustasch att försvinna, du kommer också att bli utsedd till denna bloggs största hjälte någonsin. Tack på förhand.

Annars då? Jorå, så här ser min mustasch ut nu:

(Klicka inte på bilderna, för då blir de större.)

Jag tycker man ska notera hur väl mustaschen matchar ögonbrynen, både i utseende och omfång. Det ser nästan ut som om jag har ett tredje ögonbryn fast på överläppen, vilket säkert kan vara praktiskt på något sätt.

Insamlingen har saktat ned något, vilket torde innebära att ni har fokuserat på något annat än min mustasch under helgen som gått, vilket onekligen talar till er fördel. Det har heller inte dykt upp speciellt många fylle-sms till 72988 som jag hoppades på i mitt förra inlägg och skälen till det är två:

1. Ni har skött er i helgen.
2. Wayne Nilsson har legat nedbäddad i svåra förkylningsplågor oförmögen att gå loss på spånken, vilket resulterat i att även han har skött sig.

Men ett fylle-sms rasslade åtminstone in under helgen och det kom något oväntat från Pillargontanten. Förklaringen upptäckte jag på hennes blogg, där det framgår att hon i helgen besökt Kiel och inhandlat så mycket alkohol att det räcker hela sommaren. Till hela Värmlands befolkning. Gå gärna in på hennes blogg och kolla själv, men kom ihåg att kontinuerligt uppdatera sidan för Pillargontanten bloggar ett inlägg ungefär varannan minut. Kram och tack Lotta!

Katinka Bille Lindahl: Farmor! Ja inte min, utan allas farmor! Katinka driver Farmorsbloggen som nyligen utsågs till Sveriges bästa 55+ blogg, en titel jag för övrigt har för avsikt att knipa om några år. Men hon är inte bara farmor, hon är grundare av Lifestone också, ett framgångsrikt företag i den ganska smala barnhandavtrycksbranschen. Som naturligtvis blivit utsedd till Årets Företag. Hyfsat framgångsrik farmor det där. Tack Katinka!

Linda: Sveriges yngsta tant, och väldigt, väldigt rolig ska ni veta. Jag har stalkat Linda i flera år, ända sedan jag upptäckte den nu nedlagda men legendariska bloggen "Det var inte jag det var sossarna" (vars namn någon annan snott såg jag nu). Nu heter bloggen Nu när du finns på Upsala Nya Tidning. Där har hon de senaste dagarna bland annat outat sin något begränsade begåvning i ämnet geografi. Fråga tex inte Linda var Kiel ligger. Eller Värmland heller för den delen, men läs bloggen för allt i världen. Twittrar gör hon också, här. Tack för bidraget snälla Linda!

Cina Lantz: Den här gången är jag åtminstone rätt säker på att jag har rätt när jag säger att jag inte vet vem denna person är. Det namnet hade jag kommit ihåg. Hon skulle kunna vara gift med den kände uppfinnaren Håkan Lans, men äkta par brukar stava sitt efternamn ganska lika vilket gör att sannolikheten för att jag är något på spåret minskar en del. Tack Cina för att du tog oss till den jämna och fina summan 11.000 kronor.

Det var nog allt för den här gången. Nu väntar jag med spänning på ett livstecken från vår välgörare. Under tiden tycker jag att ni kan gå på era nära och kära (män framförallt, som är sorgligt underrepresenterade bland bidragsgivarna) och fråga hur de resonerat när de kommit fram till att just dom inte tänkte bidra till den coolaste insamlingen på Cancerfonden.

Ciao.

Long time no see

2011-05-13T22:50:00.003+02:00

Blogger har legat nere senaste dygnet, därav avsaknaden av fräscha fiffiga inlägg från min sida den senaste tiden. Effektiv som jag är fortsatte jag ändå att blogga i det inte alltför utmärkta bloggverktyget Word, för att nu när Blogger är tillbaka lätt som en plätt kunna kopiera in alla finurliga texter i bloggen, klia mig i mustaschen, och sedan lika lätt som samma plätt trycka på knappen "publicera". Detta är resultatet.

Eftersom Word inte är det mest inspirerande bloggverktyget här i världen så kan det vara så att ni just den här gången slipper de sedvanliga evighetsharangerna, som dessutom med få undantag (och då oftast oavsiktligt) innehållit någon sorts poäng eller knorr i övrigt. Word har den effekten på min kreativitet nämligen.

Men!

Vi håller de där brandmännen stången! (Stången! Haha, knorr!!) Detta tack vare en till synes oböjlig vilja att släppa ifrån oss fjärdeplatsen. Vilket är mer än man kan säga om Tjeckien, som vek ner sig ganska enkelt ikväll tycker jag. Så heder åt er, igen.

Vad jag däremot har noterat är att en viss Herr Ambassadör Salvatore Grimaldi är på gång, och det rejält. Den snubben blir ju onekligen en svår nöt att knäcka om jag läser min taxeringskalender rätt. Men än är han inte förbi!

Vi har dessutom under detta ofrivilliga uppehåll passerat 10.000 kronorsvallen, och det är ju rätt kaxigt faktiskt. Från 0 till 10.000 kr på någon vecka är ju alldeles galet bra. Som en liten bonus har Cancerfonden lovat att lotta ut den sista Bologna-platsen bland dem som lyckats med denna bedrift men ändå hamnat utanför topp fem. Just den eventuella vinsten gäller bara för en person och inte två, och blir det nu på det viset kommer jag att lotta ut den platsen bland alla er som bidragit till insamlingen. Så se nu för fan till att vi hamnar bland de första fem så jag får följa med också!

Nu har vi ju också vår mystiska välgörare som ett ess i rockärmen, och om jag dealar med honom senast på måndag så lämnar vi ju nedflyttningsstrecket en bra bit under oss, så jag tycker att vi fortsätter att sikta högt ända in i mål.

Dygnens senaste bidragsgivare:

Anonym: Det sista jag såg innan jag gick och lade mig onsdags var en anonym insättning på 500 kr, och det första jag såg när jag vaknade på torsdagen var ännu en. Bra start. Tack snälla anonyma givare!

Lina Student: Vet jag inte vem det är, men jag gissar på att hon pluggar. Tack för bidraget, lycka till, och ta det lilla lugna på mösspåtagningen nu hörru.

Ulf Stocke: Har jag aldrig träffat, men kan ändå berätta en hel del om denne man. Han går under nicket Huvudsta-Uffe vilket är lite märkligt eftersom han reser jämt och nästan aldrig är där. Uffe är en social snubbe som gärna åker till Köpenhamn för att umgås, och vem gör inte det?

Mathias Pusa Persson: Samma här, aldrig träffat. Ändå kan jag avslöja att denne man är en fd landslagsspelare i den något udda sporten Racketlon (bordtennis, squash, badminton och tennis), som på Pusas tid hade c:a fyra aktiva utövare. Den tredje och sista landslagsplatsen lyckades han enligt uppgift knipa när en av de tre redan uttagna spelarna i Sverige skadade knäet när han skulle gå på nät men missat att det var pingis han spelade för tillfället.

- "Både Ulf och Mathias har av någon anledning valt att arbeta med den minst sagt tveksamma transaktionshanteraren IMS istället för den erkänt överlägsna CICS Transaction Server", säger en taleskvinna på kontoret i Sumpan där de båda arbetar. Hur som helst, tack för bidragen!!

Hans Edh: Vet jag inte heller vem det är. Men av hans avatar att döma är denne man högst troligt intresserad av tåg. Som alla kan se är det där ju en bild av framsidan på en Märklin katalog från 1959, och det skulle inte förvåna mig om han varit lokförare och är stolt innehavare av en modelljärnväg stor som hela Krylbo. Tack Hans!

Ulrik Svensson: Ulriks andra insättning! När han hörde att problem med prostatan kunde leda till erektionsproblem satte han omedelbart in en extra hundring. Det är att vara extra mån om sin potens det! Vad han nu ska med en sån till, Ulrik är nämligen nybliven småbarnsförälder så den lilla dörren till njutning lär ju numera vara stängd.

Fighter: En extra femtilapp från Fighter och det var naturligtvis bilderna från brandmannakalendern som avgjorde saken, precis som planerat. Som bonus kommer jag att lägga ut ytterligare en bild, för varken jag eller Fighter kan ju få nog av de där läckerheterna.

Jessica Palmqvist: Gift med en snubbe som jag jobbade ihop med i det där projektet som var så kul. Jag har noterat på Jessicas FB att hon nyligen gått i samma NYC-spår som jag, vilket således innebär att hon har ett utomordentlig omdöme. The Standard FTW, som jag skulle sagt om jag varit lite yngre. Tack för femhundringen! Håll lite koll på henne på Twitter här.

Malde: Nyfunnen bloggvän, och tyvärr är det väl så att vi båda två hade önskat att vi inte skulle behövt ”träffas”. Men nu är det som det är, vi har båda samma hemska erfarenhet av att förlora ett barn och vi kämpar tappert mot mörkret på var sitt håll. Tack Malde, hoppas verkligen att du har det bra.

Håkan Andersson: Sitter antagligen i detta nu, med vild professorsfrisyr, och blandar diverse farliga vätskor. Och då är det inte drinkar jag syftar på utan betydligt kraftfullare saker. Håkan går under alias Kemimannen och jobbar med just kemi på en skola som när som helst alltså riskerar att flyga i luften. Nyligen utsedd av en enig ortsbefolkning till "Årets Lindsdalare" genom att, enligt egen uppgift, "bo i Lindsdal". Håkans blogg rekommenderas varmt, och lightversionen av Kemimannen hittar ni här. Tack för bidraget Håkan!

Marie Seger: Kvinnan som med en noga avvägd summa tog oss förbi 10.000 kronorsvallen och såg till att hon själv eller någon annan bidragsgivare med lite flyt faktiskt har chansen att hångla med Kennet Andersson i Bologna i höst. Och med en Seger i laget har jag ju väldigt svårt att se hur vi nu plötsligt ska börja gå baklänges i resultatlistan och hamna på en nervös utlottningsplats, så saken är i stort sett klar. Vi hör hemma bland de främsta fem. Tack Marie!

Marianne Dahlin: Tack du för mig okände Marianne! Hoppas din helg blir den bästa tänkbara och må dina kameler sällan sakna vatten. (De där superlativen börjar ta slut snart som ni märker).

Mia Möllerberg: Jag tror du är från Skåne. Jag har ingen aning om varför jag tror det bara sådär, men nu är klockan mycket och då får man dra till med en gissning helt enkelt. Tack ska du ha för ditt generösa bidrag!

Nu är det helg hörrni! Vilket kan innebära ett visst alkoholintag på sina håll. Vilket i sin tur, om man inte är välartad som jag, kan innebära risk för överkonsumtion med s.k. fylle-sms som följd. Ett tips är då att skriva

BESEGRA 5192 Ditt Namn

i dessa sms och skicka dom till 72988 istället för till något gammalt ex. Fördelarna med det är flera; Du väcker inte någon, du bidrar till insamlingen, och du slipper svordomar i svaret du får.

Trevlig helg!

P.S.

Tack också till Stielli och deeped för erbjudandet att få använda deras bloggar under tiden Blogger låg nere, men det löste sig ändå till slut!

D.S.

Calmén-klanen, mystiska välgörare och lite naket

2011-05-11T20:49:00.013+02:00

Nu har jag äntligen momsat klart med min revisor. Det går till så att jag tar med mig alla papper och kvitton jag samlat på mig under det senaste kvartalet och så ger jag dom till honom. Sedan knapprar han på sin dator en timme eller två och ut kommer diverse blanketter som jag skriver på. Sedan är det klart. Undrar ibland vad allt det där går ut på, men han ser så bister ut när han arbetar så jag vågar inte fråga.

Nå.

Minns ni Pelle Calmén? Han med alla barn? Kort efter hans insättning på 350 kronor så dök det upp 50 kronor från i tur och ordning Ida Calmén, Lucas Calmén, Marcus Calmén, Viktoria Calmén och Nova Olsson (Calmén). Häftigt, tack ungar!! Nu väntar vi bara på att de resterande 23 syskonen sätter in sin veckopeng också.

Sedan har vi det där med den Den okända välgöraren. Det är om jag förstår allting rätt, vilket är nästan jämt det, på det viset att någon på fullt allvar är beredd att betala 10.000 kr om jag rakar av mig mustaschen. Dealen går ut på att han eller hon sätter in pengarna på insamlingskontot mot löftet att jag stolt bär min mustasch fram till den 25/5 då den ovillkorligen ska rakas bort.

Och jag kan inte riktigt hitta något negativt med den här dealen. Cancerfonden blir glada för pengarna, jag blir av med min mustasch tidigare än beräknat, och chansen till en Bologna-resa för mig och en överlycklig bidragsgivare minskar ju inte direkt. Ni verkar resonera på samma sätt enligt kommentarerna, utom några få som tycker att jag ska klämma ur mer pengar. Jag ska fundera över helgen, beslut kommer på måndag, men det lutar åt att slå till, innan den okända välgöraren återfår sitt förstånd.

Ett nytt hot har däremot seglat upp på den där topplistan. Angereds Brandmän har tydligen bestämt sig för att ge sig in i leken. Brandmän liksom! This got bad news written all over it. Här riskerar vi att förlora framtida bidrag från i stort sett varenda kvinna på hela internet. Jag misstänker till exempel att Monas utlovade bidrag i ren upphetsning hamnade i Angered istället för hos oss när hon fick syn på de där lirarna.

Men det här förutsåg jag så tidigt som 2001 eftersom jag redan då tillverkade en egen brandmannakalender just för situationer som denna. Kalendern finns bara i fyra ex. Kapten Haddock, Brysselhonan, och Svärmor har var sin. Vart den fjärde tog vägen är oklart men betingar antagligen en halv förmögenhet på efterhandsmarknaden. Spana in det här unika materialet!

Ja, det är jag. Och med de läckra bilderna utgår jag nu från att jag har samtliga kvinnors uppmärksamhet under resten av den här tävlingen.

Här är de senaste bidragsgivarna:

Petra Nöjd: Tack Petra! Jag vet inte vem du är, men det känns skönt att du prioriterat mig istället för de där brandmännen, det hedrar dig.

Nina Burke: Kiropraktor, akupunktör och fd allsvensk mittfältare. Jag använder mig mest av de två förstnämnda kompetenserna, Nina har nämligen sedan början av 90-talet varit ensam ansvarig för att min rygg är i användbart skick. Det fungerade bra ända tills hon flyttade till Tyskland, och jag fick diskbråck direkt. Nu är hon tillbaka i Sverige och jag kan äntligen gå rak igen. Ses på fredag?

Katarina Gillberg: 500 spänn! Hade jag vetat mer om dig än bara ditt namn så hade jag skrivit en poetisk kärleksförklaring på rim, men nu kan jag ju inte det. Men en stor och varm internetkram får du i alla fall. Tack!

Johan Hilmersson: Eller Audi-Johan som han kallas i vissa kretsar, bland annat i min. Jobbar på Audi (nähe?) och är naturligtvis anledningen till att jag kör den bil jag kör. Johan har givmilt skänkt bort alla pengar han vunnit på poker under hela sin livstid, 200 kronor. Tack, en riktigt fet whisky ska du få när du kommer förbi!

Fighterfighter: Fighter håller enligt uppgift på med en egen insamling, men kunde inte motstå att sätta in en femtilappp på vår! Snyggt!! Jag kontrar naturligtvis enligt Riksdagens kvittningsprincip så snart jag listat ut var hennes insamling finns! Tack Fighter!

Melker: Tjorvens pappa!! Eller morfar kanske det var? Vet faktiskt inte, och det spelar ingen som helst roll eftersom det här rör sig om en kvinna. Veteran i IK Frejs damlag (Zacke: Jag vet att du läser det här. När fan ska herrlaget vakna? Jag pröjsar inträde till deras matcher och dom stödjer mig, ok?). Melker åkte till Thailand för ett halvår sedan och ingen har sett henne sen dess. Hon kan ha emigrerat för gott. Tack Melker wherever you are!

Anonym: Tack för hundringen!!

Kim Petsén: En kompis kompis fd flickvän som spelade innebandy med min fru för ett par hundra år sedan. Nu har hon minst ett barn och bor norr om Stockholm, allt enligt Facebook. Mer än så vet jag nog inte, hur mycket jag än tänker efter. Tack för dina 150 pix, och kram Kim!

Anonym: En anonym femhundring kom in på kontot under tiden jag skrev det här. Ni är otroliga allihop! Nu tar vi det här spektaklet ända in i kaklet!

Och håll nu koll på de där jävla brandmännen ok?

Press-Stopp

2011-05-11T17:37:00.004+02:00

Lokaltidningen har sökt mig under dagen för att få mer information angående det fenomen som är vår insamling. Kul! Den första och antagligen enda gången som någon tidning vill ha en intervju med mig så är jag alltså utrustad med en alldeles särskilt förfärlig mustasch. Vet inte riktigt hur jag ska ta upp det här med mina barn. För att inte tala om hur jag ska hantera detta med min fru.

Men som sagt, vad gör man inte för Cancerfonden?

Och en grej till!!

Jag skulle vilja attt ni tar ställning till ett mycket mystiskt erbjudande från "en okänd välgörare", som (på riktigt) är villig att skänka 10.000 kr till vår insamling under förutsättning att jag RAKAR AV mig mustaschen senast den 25/5, dvs två dagar innan tävlingen avslutas. Kolla bland kommentarerna på mitt förra inlägg! Går det där verkligen att tacka nej till? Vill ha era synpunkter!

Fortsatt rusning

2011-05-10T17:30:00.000+02:00

Det är full rulle på den där insamlingen nu, för att uttrycka sig försiktigt. De senaste gåvorna har varit tunga som bly, och vi ligger nu på en stabil, imponerande, och smått chockerande 4:e plats i riket. Jag är mycket stolt, och det tycker jag att ni också ska vara. Tack igen, jag är nog lite rörd till och med.

Full rulle är det även på min mustasch! Till min hustrus stora glädje! Från att i början ha varit lite spretig och vresig (mustaschen alltså) har den nu tätnat och formats till någonting som faktiskt börjar likna något, lite oklart vad. Men en lite sval och sober look kan jag nog tycka att den har. Aningen sned kanske, men det kan också bero på de icke försumbara mängder snus jag stoppar i truten.

Horeriet har fått en bra start på de flesta håll verkar det som, och jag uppmanar er att fortsätta att länka och retweeta, det har grym effekt och kostar ingenting. Utöver några läsare kanske, som ruttnar på allt jävla tjat om prostata, men se då förstår de inte helheten, och helheten måste man förstå, som min arbetsgivare sa innan jag fick sparken senast.

Så länka till min blogg eller till insamlingen så har du något att visa upp om chefen kommer och jiddrar. Jag kan personligen komma och vittna i Arbetsdomstolen om din helhetssyn, initiativkraft och allmänna förträfflighet om det skulle behövas. Tack för hjälpen.

En presentation av det senaste dygnets hjältar, idoler och stjärnor kommer här, och de är många:

Marina Vangstad: Arbetskamrat från förr, när jag jobbade i världens bästa och roligaste projekt. Bra som fan gick det också, innan projektet lades ned. Marina har kommunicerat in en hundring på kontot. Jag skriver kommunicerat för att hon jobbar som kommunikatör. Hahaha. Tack Marina, vi ses nog snart! Jag hörde att Urban och Gunsan filade på en återförening.

Frkfinemangskan: Twittrare och bloggare on a mission in Spain. Har som mål att bli av med en karl, vilket onekligen ska bli spännande att följa! Tack Fröken, ät några solmogna tomater från mig med.

Emmy Jakobsson: Vet inte vem det är, med den sedvanliga brasklappen att jag visst kanske gör det, men att jag går på en sådan tuff diet att minnet har satts ur spel. Förlåt i så fall, och tack!

Dotter No 1: Precis som det låter, min första och därmed äldsta dotter. Jag skickade följande tack-sms till henne igår när jag såg att hon hade satt in en femtilapp: "Puss! Glöm inte att hora nu, mitt barn." Det tyckte jag var oerhört roligt, ända tills hon publicerade sms:et på Facebook. Så nu sitter jag här med fördragna gardiner och väntar på sedlighetspolisen alternativt soc. Tack Malin!

Wayne Nilsson: The Man. Läser man inte Wayne Nilssons blogg "Min tro är klen och klokenskapen ringa" samt följer honom på Twitter så går man miste om lite för mycket för att det ska vara ok. Är en av tre i succétrion #Korvafton2011, och han har nyligen blivit semifarbror. Det går bra för Wayne nu.

Eva Lindhag: Hmm. Heter inte Den Hemska Tvillingen just Eva Lindhag? Om så är fallet, vilket det är, så har hon för andra gången bidragit till insamlingen, rejält dessutom. I en kommentar här på bloggen försöker hon dock leda i bevis att bidrag i två olika namn bör resultera i lika många lotter till Bologna-resan, och det hade kunnat gå om hon inte råkat kalla mig för en idiot på sin egen blogg.

Pelle Calmén: Urgammal kompis som jag brukade spela gurka ihop med när jag var ung. Och redan här vill jag göra klart att gurka är ett kortspel och ingenting annat! Pelle har ägnat större delen av sitt liv åt att skaffa barn och sedan jag träffade honom sist, för 15 år sedan, har han fått ett barn var sjätte månad ungefär. Tack för den rejäla gåvan Pelle! Vi hörs!

Ingela Näslund: Ingelas tävlingsinstinkt vaknade när jag skrev att Ingela Berg-Jonsson numera är min favorit-Ingela, och 500 kronor senare hade jag två! Och den tredje, hon som jag känner på riktigt, sitter nu under en oerhörd press i Linköping och funderar vad priset för min vänskap kan vara. Tack Ingela Näslund, hoppas du mår bra!

Mårten Lundgren: Åhh, Mårten. Tysken från Lund som jag tror att jag älskar lite grann och som jag längtar så efter att få träffa igen. Nu tar vi tag i det här Mårten! Packa ihop frugan och kom hit i sommar! Vin, konjak och kalvfärsfyllda bläckfiskar står och väntar. Tack Mårten och krama frun din från mig och Ia. Följ karln på Twitter här, det är inte så jobbigt. Hittills har han skickat en tweet bestående av fyra bokstäver.

Sicily: Ett av de främsta skälen till att vår Thailandsresa blev så lyckad i vintras. Inte nog med att hon tipsade om The Passage på Koh Samui, hon filmade hela stället och skickade filmen till oss! Dessutom snackade hon in sig hos hotellchefen och såg till att vi hade råd att bo där. Hela familjen får ett leende på läpparna när vi tänker på The Passage, och jag ler med hela mustaschen när jag tänker på Sicily. Tack!

Anette Dock (Kronborg): Vet icke vem detta kan vara, men det spelar ju ingen roll. Alla bidragsgivare, kända som okända, blir odödligförklarade på den här bloggen. Tack Anette, eller Nettan som jag väljer att kalla dig från och med nu.

Ninnibeth: Ninnibeth har till skillnad från mig och min svägerska ingen egen mustasch, åtminstone påstår hon det på sin blogg, där hon för övrigt länkar till min blogg (nämnde jag att ni också bör göra det?) Spansktalande läsare bör dock blunda när de läser bloggen eftersom hon svär redan i titeln. Tack Ninnibeth!

Anonym: Tusen tack, och glöm inte att höra av dig med namn om du vill vara med på en eventuell utlottning i slutet av maj.

Annika Hellberg: Mer känd som 'Boberg', åtminstone där jag bor. Backklippa i IK Frejs bästa damlag ever, som jag var stolt tränare för. Passerar vi tiotusen spänn lägger jag upp en bild på hur jag såg ut då, och tro mig, det kan det mycket väl vara värt. Jag tycker Boberg ska komma över någon kväll så vi kan dricka vin på min uteplats med utsikt över huset hon växte upp i.

Hanna: Jag känner en hel skrälldus Hannor, så det här kan bli knepigt. I smyg fantiserar jag om att det kanske är Darryl Hannah från filmen Splash som upptäckt min blogg, men det är faktiskt inte speciellt realistiskt. En intelligent gissning är att det kan ha med Sundsvall att göra. Tack och kram Hanna, whoever you are!

Herregud vilken lista! Fortsätter det så här får jag ta timeout från jobbet och skriva trudelutter på heltid om alla hedersknyfflar som huserar här på bloggen.

Ha en riktigt bra dag nu hörrni, så hörs vi i övermorgon. Jag ska momsa med min revisor i morgon kväll så det blir knepigt att hinna med ett inlägg då.

2011-05-09T17:44:00.002+02:00

En strid ström är vad det är, bidragen till vår insamling som tickar in på kontot dygnet runt, och vi har nu för första gången hamnat på den där gula härliga sidan av strecket som betyder att vi är bland de fem främsta mustaschgängen i hela Sverige. Det här är ju galet bra gjort!

Grejen nu är att stanna kvar där. Vilket kan vara lättare sagt än gjort mot slutet av tävlingen när olika skumma grupperingar antagligen kommer att försöka köpa in sig på listan i ren panik.

Enda motmedlet är att lägga sig så långt före dom att det inte blir värt det. Och taktiken är klar. Eftersom många av er som läser bloggen redan har blåst hushållskassan på den här insamlingen så föreslår jag att ni gör som jag har gjort från början: Se till att alla andra pröjsar istället! Och hur man lyckas med det har ni ju redan förstått om ni läst min blogg den senaste veckan:

Hora!***

Hora utav bara helvete! Hora på bloggar, twitter och facebook! Glöm eventuell heder och spamma alla dina kontakter och be om bidrag eller länkar som om du aldrig haft en endaste liten skam i kroppen i hela ditt liv! Och lyckas vi med det här listiga pyramidupplägget så kommer ju Cancerfonden att få in så mycket pengar att de inte bara kan hyra in Kennet Andersson i en vecka, de kommer att kunna köpa hela startelvan från VM-94 kontant.

Här kommer det senaste dygnets bidrag:

Elin Eklund: Jag känner flera Elin och flera personer som heter Eklund, men jag kan inte minnas någon som heter både och. Jag kan ha fel, men det tror jag inte. Tack Elin!!

Freddelito känner jag däremot! Han är ihop med min svägerska, den där håriga ni vet. Fredde är hallänning och pratar nästan lika roligt som Stefan Lindström. Fredde gillar att ha det lite svårt här i livet, inte nog med att han gängat sig med Sofia, han håller på Halmstad BK i fotboll också. Tack Fredde!

Gabrielle Stormwall: Administratör här på kontoret och ansvarig för det mesta. Till exempel stämningen i fikarummet, som hon räddade med sin hundralapp i absolut sista sekunden. Tack Gabban! Du kanske kan övertyga den där Ingela i Linköping att sätta in den där femtilappen någon gång?

Ak_andersson: Twittrare. Det är ungefär det jag vet. Så jag gick in på hennes twitterprofil för att bli lite klokare, och den innehöll informationen "Ak_andersson. Stockholm." Inte så jätteklargörande kanske, men nu vet jag åtminstone dubbelt så mycket om henne än vad jag gjorde i morse. Tack för bidraget!

Veronica Sjöberg: Ingen aning. Men jag är mycket tacksam för gåvan ändå! Jag hittar helt enkelt på att Veronica bor på Franska Rivieran, gillar viner gjorda på druvan Grenache och att hon är släkt med Patrik Sjöberg.

Frugan: Frugan! Och nu är det läge att bli extra uppmärksam, för här är det något lurt på gång. Det enda skälet, som jag kan komma på, till att hon skulle sätta in pengar till min mustasch är att hon vill vara med när Bologna-resan lottas ut. Och det skulle ju se ut det, eftersom INGEN kommer att tro att utlottningen gått rätt till om jag drar till Bologna med min egen fru. Så Frugan, du är diskad. Och nej, man kan inte få tillbaka sina pengar.

Jensa På: På vadå? Jensa på Statoil? Jensa på fyllan? Den här Jens känner jag antagligen till, och hade han bara fortsatt meningen så hade jag kunnat berätta vem han är. Men stort tack Jensa!

Ok, då släpper vi handbromsen och kör! No fear! Och glöm inte att ljuga när ni tipsar om insamlingen. Typ "Den som först sätter in en tusing får Faschings prostata levererad till sin hemadress i en färgglad presentkartong med snören på."

*** Hora är ett fult och nedsättande ord som jag verkligen tar avstånd från eftersom jag är väluppfostrad, ansvarstagande förälder, och iförd en i det närmaste adlig mustasch. I just detta sammanhang är det dock ett verb med betydelsen "Skrupelfritt använda sina kontakter på internet i välgörande syfte."

Prostatamania

2011-05-08T13:18:00.004+02:00

Japp, jag kommer fortsätta att älta min prostatainsamling idag igen. Skulden för det ligger helt på er, eftersom ni fortsätter att sätta in pengar. Vilket är bra, för att vara tydlig.

Efter rena tjurrusningen igår ligger vi nu på sjunde plats bland de privata insamlingarna, i hela landet Sverige. Det tycker jag vi ska vara stolta över hela dagen idag. Notera också den gröna pilen! Ingen aning om vad den betyder, men en grön uppåtpil måste vara betydligt bättre än den där deppiga röda pilen som pekar nedåt.

De senaste bidragen från min allt större bekantskapskrets är:

Sanna Windh: En Åva-pingla som jag inte sett på bergis 30 år, men som dök upp igen här på bloggen för något år sedan. Numera sitter Sanna i trakterna av Oskarshamn, spelar piano, och surar för att Bajen inte spelar i allsvenskan längre. Tack Sanna!

Stefan Lindström: Den enda av mina arbetskamrater som bidragit till insamlingen! Och händer det inget under dagen idag så kommer det att vara många skamsna ansikten i fikarummet på måndag morgon när jag och min mustasch marscherar in. Tryckt stämning är vad det kommer att bli. Nåväl, utöver sin givmildhet är Stefans bästa egenskap att han kommer från Norrköping och därför, till allas förtjusning, pratar så där roligt som bara östgötar kan göra.

Niklas Lindström: Pyssling, heter det så om våra mammor är kusiner? Tremänning? Skit samma, vi var oskiljaktliga vartenda sommarlov i säkert 15 år på raken. I Kavelmora mellan Borlänge och Falun. Jag har inte järnkoll, men jag hoppas Niklas bor kvar i Borlänge, för jag har långtgående planer på att utnyttja min stackars pyssling under 2012 när jag kommer att behöva boende under Peace & Love. Du har nu ett år på dig att gå under jorden. Tack för dina 350 spänn, jag ska ägna resten av dagen åt att fundera på hur du kom fram till just den summan.

Anonym: Tack! Vill du vara med i utlottningen av den där Bologna-resan kan du maila mig. Hur jag ska veta att det är just du som mailat har jag inte räknat ut än.

Nog om insamlingen för idag, det ska bli väldigt spännande att se vart det här tar vägen.

Dieten!

Jag har köpt en våg!

Och kan redan efter knappt två veckor konstatera att jag har gått ned ett kilo! Dels på grund av att jag noggrannt följt min kostrådgivares riktlinjer, men den största anledningen är antagligen att det mesta jag försöker stoppa in i munnen fastnar i mustaschen. Lite win-win där.

Ha en bra söndag nu, så hörs vi imorrn.

För pung och fosterland

2011-05-07T15:24:00.004+02:00

Det fortsätter att dråsa in gåvor till min mustaschkampanj på cancerfonden! Så till den milda grad att min insamling låg på topplistan i natt. Detta tack vare Ulrik, som klurigt nog satte in en femhunka mitt i natten när alla sov och fort som fan tryckte på print screen knappen.

Ulrik har precis blivit pappa, så att han är uppe mitt i natten är ju ingen överraskning, utom möjligen för honom själv eftersom det är första barnet. Det kan också ha att göra med att han bor i Singapore, och där nere har de ju vänt på dygnet av någon anledning. Tack Ulrik! Någon form av väldigt gott vin står och väntar i Täby nästa gång du är i fäderneslandet.

Fler hjältar:

Ted R. Han har inget emot att förlänga min frus lidande eftersom de är kusiner. Dessutom har han placerat sig på behörigt avstånd från henne genom att emigrera till Lappland. Bra tänkt Ted, och tack!

Red Scream: Trogen och uppskattad läsare sedan flera år! Tack kompis! Och har man döpt sin blogg efter den ädlaste av druvor så är man ju per definition en förträfflig figur. Han har faktiskt en egen insamling, även om jag tycker att vi prioriterar min ett litet tag till va?

Ingela Berg-Jonsson: Blev mycket glad när jag såg den här gåvan från min masserande väninna i Linköping. Tills jag kom på att hon ju inte alls heter Berg-Jonsson i efternamn och var tvungen att bryskt ta tillbaka mitt tack-sms. Denna Ingela vet jag tyvärr inte vem det är, men just nu är hon den bästa Ingela jag vet. Tack!!

Farfar: Han kunde ju inte heller motstå frestelsen att skänka pengar till sonens mustasch, även om jag tyckte han tittade lite misstänksamt på den sist vi sågs. Tack för gåvan, även om jag fick göra allt jobb själv som vanligt, sms är ju svåra grejer. Dessutom råkade jag sätta in dubbelt så mycket som du bad mig om, så kan det gå om man slarvar med barnens uppfostran.

Mymlan: Hon har inte bidragit ännu, och det behöver hon inte göra heller. Men en länk vore ballt, hennes blogg har riktigt feta muskler och sist hon länkade till min blogg fick min besöksräknare tokspel och har inte hämtat sig än. Schyssta rå? Och när ni ändå är där ska ni läsa inlägget om hennes son.

Det där med att föreslå morötter verkar inte vara er starka sida, inga förslag hittills, så jag fick klura ut en egen. Den insamling som släpar hem mest pengar i mustaschkampen vinner ju en resa för två till Bologna tillsammans med Kennet Andersson. Men! Cancerfonden lottar även ut platser till den resan bland de tio största privata insamlingarna. Just nu ligger vi tolva.

Morot: Får jag åka till Bologna lottar jag ut den andra platsen bland dom som bidragit. Kennet Andersson i all ära, men en resa till Bologna med mig måste vara bland det trevligaste man kan vinna på internet just nu.

Tack på förhand, vi ses i Italien!

Min mustaschkamp har gått apskit!

2011-05-06T18:23:00.002+02:00

Det är inte klokt, det bara strömmar in pengar till min prostata! 1500 kr på bara några dagar, det här är ju kul på riktigt! Faschinginsamlingen närmar sig nu med mycket hög hastighet tio i topp listan för hela landet. Tack alla! Här är de senaste bidragen:

Christina Stielli, min gamla granne! Oändligt många gånger har vi suttit hemma hos henne och druckit vin medan våra då små ungar somnade huller om buller i olika delar av radhuset. Fina minnen. Nu har hon tittat upp från manuset till sin nya bok och trasslat in en hundring på kontot. Tusen tack!

Mr Elway är en trogen bloggläsare som avgudar Herr Springsteen, eller åtminstone hans album. Möjligen kan bloggen behöva en uppdatering, men vad gör det en dag som denna. Thank You Mister!

Vad gäller Tobias Person så ringer det faktiskt en liten klocka någonstans, men inte tillräckligt högt för att jag ska begripa vem det är. Och eftersom Tobias Person inte är världens ovanligaste namn kan jag ju blanda ihop honom med vem som helst. Men stort tack, det ska du ha.

Tommy Lund är nästa okändis. Jag känner ett helt gäng Tommy, men ingen med efternamnet Lund vad jag vet. Men att han är en hedersknyffel råder det ju inga tvivel om. Tack för hundringen!

Sedan smällde det till riktigt jävla ordentligt när Hon i Bryssel, Pernilla, ville vara med. 500 kr är hon tydligen beredd att betala för att jag ska se ut som en idiot hela maj. Det var väldigt givmilt av henne, för att uttrycka sig försiktigt. Nu är det naturligtvis så att Brysselhonan, som inte helt överraskande bor i Bryssel, har blandat ihop det där med Euro och SEK, men det känns ju mer som hennes problem, och inget varken jag eller min mustasch tänker ta någon hänsyn till. Så tack!

Mitt problem är snarare hur jag ska kunna trassla mig ur den där tatueringsbilden vi pratade om att jag skulle publicera när vi passerade en tusenlapp. Det blir ju inte så lätt, mest beroende på att den inte är min. Jag tror jag gör så att jag låter Pernilla, som ju var den som sprängde tusenkronorsvallen, få en privat sneak peak på lilla prostatapåsen med tillbehör nästa gång vi ses på Gondolen. Ok?

Jaha, vad gör vi nu då? Det återstår 24 dagar av insamlingen och jag börjar få slut på morötter. Kom gärna med förslag! Jag ställer upp på mer än ni tror! Dock vägrar jag att raka av mig mustaschen som Ulrik tydligen är beredd att betala svindlande summor för i syfte att rädda min hembygd från skammen det innebär att ha mig synlig i omgivningen. Massor med människor har betalat dyra pengar för att jag ska se ut som jag gör, och de tänker jag naturligtvis inte svika.

Så medan jag äter tonfisk och dricker ett glas vatten, så kan väl ni vara kreativa i mitt kommentarsfält? Bra.

Press Stop

2011-05-06T10:25:00.002+02:00

Magds hann precis smasha (hon spelar volleyboll nämligen, höhö) in en insättning också!! Som pris vinner hon ett eget inlägg. Tack Magdz, du kan njuta av min mustasch lite längre ned på sidan!

Länge leve pungen

2011-05-06T10:21:00.000+02:00

Mitt upprop om bidrag till min mustaschkampanj gav ett rejält klirr i cancerkassan och min prostata rodnar av tacksamhet. Inte mindre än 7 bidrag smattrade in på kontot och vi ligger nu 400% över målsättningen! Det vore ju fan om de inte kunde få bukt på den där sjukdomen nu.

Först ut var Susanne Henriksson som smällde in en femtilapp bara sekunder efter att jag registrerat insamlingen. För det får hon ett stort glas rosé på min uteplats tillsammans med mig och min mustasch.

Först ut bland de som inte jobbar på Cancerfonden var Emilia, eller Emfilus som hon hellre kallar sig, åtminstone på Twitter. (Nämnde jag att ni bör skaffa er Twitter och börja följa mig där?) Passa då på att följa även Emfilus, igår krönt till Twitters drottning. Av mig visserligen, men tänk ändå vad en femtilapp kan göra för karriären.

Lika givmild var Åsa Sundin! Som jag inte har en aning om vem det är! Men det bryr sig inte min prostata ett dugg om, och Åsa tillhör nu och för all framtid Faschings Hall of Fame.

Den Hemska Tvillingen kunde man naturligtvis också lita på, trots att hon bor i Sundsvall. Alltid till hands när det krisar till sig. Jag utser DHT till Hertiginna av Pungcancer, må din tomatodling frodas som aldrig förr.

Gökboet lättade på lädret också, och jag kan ju inte påstå att jag är särskilt förvånad. Dels är hon min moster, dels har hon varit gift med en man som har haft mustasch sedan han var elva år. Rejäl karl, min morbror. Gökboet vinner hederspriset "Ofattbart tålamod med ansiktsbehåring", instiftat av min fru.

Carola "Lola" Nordin, eller "Lollo" som jag brukar kalla henne efter ett par whisky, hade kunnat nå mitt insamlingsmål alldeles själv eftersom hon satte in hela hundringen på en gång! En riktig hårding det där. För det får hon känna på min mustasch hur många gånger som helst, gärna redan i helgen. Tack Lola!

Halmstad-Svägerskan är min hårigaste svägerska och hon har en egen mustasch hon. Trots det belastade hon hushållskassan med en gåva till min insamling. Även hon finns på Twitter och ni kan riskfritt börja följa henne eftersom hon aldrig skriver något. Tack Sofia!

Men ge inte upp nu, jag har många hedersbetygelser kvar att dela ut. Jag har också funderat på fler morötter. Vad sägs om att jag publicerar HELA bilden av min senaste tatuering när vi passerar en tusing? Så här ser delar av den ut:

Och just ja, min mustasch! Här kommer den, formad till den vackraste av pussar till er alla.

Abusive spam, tallkottar och mustascher

2011-05-05T18:03:00.003+02:00

Maj månad brukar normalt vara rätt bra, man kan gå i kortärmat på dagarna och ändå är kvällarna tillräckligt kalla för att ölen inte ska bli ljummen under tiden man iförd lovikavantar står och grillar sin karré. Det är en optimal månad den där maj, komplett på något vis.

Så icke denna maj, eftersom jag redan hunnit vara svag två gånger. Det första svaga ögonblicket var som ni vet när jag gick med på att följa en kostrådgivares råd. Ät tallkottar och försök grilla ett paket quinoa så förstår ni hur kul jag har det.

Det andra svaga ögonblicket var när jag gick med i mustaschkampen. Jag har inget klart minne av hur det gick till, men nu har jag såväl en insamling på Cancerfonden som en mustasch så hiskelig att jag saknar ord. Vilket min fru för övrigt inte gör, eftersom hon i morse mycket tydligt deklarerade att hon från och med nu och under resten av maj vägrar att befinna sig i samma rum som jag.

Men vad gör man inte för sin prostata?

Och vad är inte ni beredda att göra för min prostata? Jo, det kan jag tala om: Ingenting tydligen. För det enda bidraget jag fått hittills var på 50 kr och kom från en granne som dessutom JOBBAR på Cancerfonden. Och så kan vi faktiskt inte ha det.

Så här är det. Min insamling heter Fasching och finns på cancerfonden.se. När man startar en insamling så ska man ange ett målvärde, en summa man tror sig kunna nå upp till under den månad insamlingen pågår. Jag satte målet till 100 riksdaler, och har således kommit halvvägs. Skälet till den något blygsamma målsättningen var att jag misstänkte att mina läsare är gnidna små jävlar och att jag i värsta fall skulle bli tvungen att klara målet genom en egen, anonym, insättning.

För att få fart på insamlingen viftade jag på Twitter (följ mig!) med en liten morot: "När jag når mitt mål tweetar jag en bild på min mustasch."
Resultat: Noll kronor och en pinsam tystnad. Slutsats: Twitter är ett jävla skit.

Jag upprepar därför mitt erbjudande här på bloggen. Bidra med en femtilapp och min mustasch publiceras omgående. Bidragsgivare (som inte vill vara anonyma) kommer dessutom att hyllas å det grövsta på samma blogg. Och skulle vi i vår kamp mot cancern nå målet på hundra kronor så är det inte omöjligt att fler morötter delas ut, för jag har fler kroppsdelar som inte heller tål att publiceras på internet.

Bidrag lämnar ni här. Tack på förhand.

Och ni som läser bloggen via Facebook kanske snart får välja andra vägar, för igår fick jag höra att min blogg blivit klassad som "Abusive Spam" på FB. Och det innan jag publicerat en bild på min mustasch! En prestation jag är löjligt stolt över.

Bromance på Östermalm

2011-05-02T19:41:00.002+02:00

I fredags var jag på Korvafton 2011. Ett väldigt, väldigt efterlängtat spektakel där jag för första gången skulle få träffa mina internethjältar Jocke och Wayne. Korvafton är lite som det låter, man träffas och äter korv och dricker öl. Och eftersom det är första gången man träffas så reder man ut lite vem man är och varför.

Kvällen började på en gräsmatta som heter Gärdet med att herrarna gick igenom upplägget och försökte förklara varför vi drack österrikiskt öl till den ungerska cabanossen när temat för förrätten var just Ungern. Eller om det nu var tvärtom. Jag minns inte hur de räddade situationen men det var något med 1:a världskriget tror jag, men det kändes ändå som en rätt oviktig fråga. De följande timmarna försökte vi bla reda ut vem som kände vem; "Är Linda din mamma?" och "Vem fan är den där Mona?", men vi tröttnade ganska snabbt på tjejer och gick hem till Jocke istället.

Där smorde vi in varandra med brynt vispat smör.

Nej, det gjorde vi naturligtvis inte, vi lagade mat. Och drack lite vin, som förövrigt gav mig tillfället i akt att briljera med mina vinkunskaper genom att spika druvan redan på första sniffen. Jocke och Wayne kontrade omedelbart med att sno ihop den godaste sauerkraut jag någonsin ätit, and I've had a few. Jag lärde mig således att om man fräser grönsakerna lök, bacon, och äpple och sedan kokar det med sauerkraut, buljong och vin så smakar det väldigt mycket bättre än om man låter bli. Vilka mängder man ska ha av vad är hemligt och så kommer det att förbli.

Till detta, för nu var det tyskt tema som ni förstår, åts potatismos och Bratwurst. Och dracks Jäger, tyskt öl och tyskt vin, och en skvätt Rosita till Wayne.

Middagen avslutades med den något udda efterrätten charkuteritallrik, ackompanjerad av en "grappa" från typ Östtyskland. Fantastiskt gott rakt igenom.

Framåt natten gjorde vi också ett besök på den lokala puben för att återvinna en del av den manlighet som gick förlorad när vi städade och diskade efter maten. Detta löstes snabbt genom att dricka stora mängder weisbier. Och ja, sedan åkte vi hem åt var sitt håll. Twittrandes och fnittrandes.

Det var faktiskt länge sedan jag hade så kul.

Nästa jippo kan bli en vinpromenad. Det går till så att man köper två halvflaskor vin var, en till varje ficka, och sedan går man på promenad. Herrarna har redan avverkat Djurgården och Södermalm vid tidigare vinpromenader så nästa tema blir "förort". Högst troligt Stocksund/Djursholm för att titta på hus vi ska köpa när vi blir stora.

Inom kort kommer alltså ett antal inte helt välvårdade karlslokar att gå runt i Djursholm, dricka vin direkt ur flaskan och titta på dyra hus. Bedömd tid innan första polispatrull är på plats: ca 3 minuter.

I can't wait. Tack snälla Jocke och Wayne för en alldeles förträfflig korvafton.

Mail från en kostrådgivare

2011-04-26T18:02:00.002+02:00

Man inser att man blivit till åren när man börjar få mail av en kostrådgivare. Kanske kan man också dra slutsatsen att man möjligtvis börjar bli lite småfet här och där.

Att det definitivt är dags att se över kostintaget vet man däremot helt säkert när mailet från kostrådgivaren börjar med "Jisses!".

Det var nämligen hennes reaktion på min redogörelse av hur en normalvecka ser ut, och nu ligger jag som ni förstår riktigt jävla pyrt till. Här gäller det alltså att rädda vad som räddas kan, och jag ska ägna veckan åt att lägga upp förhandlingstaktiken. Gå med på frukost, om hon lägger ned alla krav på ändrade vinvanor. Vägra alla former av bönor och linser ända tills hon hotar med att dra in snuset, osv.

Med lite tur är "Projekt Fasching" tillräckligt komplicerat för att hon inte ska hinna sätta ihop ett mat och motionsschema före fredag, för då står det nämligen "Korvafton med Jocke och Wayne" i min almanacka, och på korvaftnar håller man minsann inte igen med någonting.

Men efter den balunsen är livet alltså slut.

Frukost, promenader och annat elände

2011-04-20T16:15:00.001+02:00

Så här ligger det till: Väger jag mer än 85 kg så snarkar jag. Enligt vissa alltmer irriterade källor dessutom något alldeles outhärdligt högt och tydligt.

Väger jag 84 kg eller mindre (och har kommit ihåg att spotta ut snuset innan jag går och lägger mig) så kommer inte ett ljud över mina läppar på hela natten.

Eftersom jag är 180 cm lång kan matematiska snillen konstatera att snarkningen är direkt kopplad till när mitt BMI går från "normal" till "smällfet", dvs från 25,9 till 26,2. Jag kan alltså mycket väl vara den enda personen i världen som har någon slags BMI-varnare inbyggd i svalget.

Denna varnare har tydligen ljudit under en lite för lång period nu, och min fru har därför i veckan kopplat in en dietexpert för att helt enkelt kunna sova på nätterna framöver.

Hej då gåslever. Hej såna där fibrer.

Dietisten sitter i detta nu och analyserar mitt kostintag den senaste tiden, något jag under stor vånda varit tvungen att maila till henne. Frugan, som är av den misstänksamma sorten, kontrollerade också att jag fick med de där tårtbitarna jag olyckligtvis åt i veckan, och nu väntar jag bara på domen. Och ett schema med vad jag ska äta, hur mycket, och när. Och att jag antagligen ska motionera all övrig tid.

Vi får se hur det går, jag ska åtminstone göra ett försök, men baserat på tidigare erfarenheter kan jag redan nu lägga ut både före och efterbilder.

Före

Efter

Idag är det Linus födelsedag

2011-04-18T09:20:00.003+02:00

Jag kommer nog aldrig att begripa.

Några ord från soffan

2011-04-17T12:35:00.005+02:00

Glömde ju skryta om ett Priorat-vin jag köpte när vi besökte en vingård i Penedès efter den där lökorgien.

Som ni ser är vinet garanterat rund i smaken. Parés Baltà heter producenten, som även producerar vinet Marta de Baltà som är helt omöjligt att få tag på eftersom försäkringsmäklaren köper upp alla flaskor så fort de kommer till Sverige.

Och jag har mer att skryta om. Resultatet från gårdagens whiskyprovning till exempel. Ensam med alla rätt. Igen. Provningen var lite läskig i och med att vi testade blended vs single malt, och här får man ju inte gå fel om man även i fortsättningen vill kunna bluddra om sin inbillade whiskykompetens. Vilket jag således är den enda i klubben som kan göra ett tag framöver.

Paddy-whiskeyn är vår maskot och var inte med i själva provningen.

I övrigt är det söndag.

Lördag

2011-04-16T13:13:00.004+02:00

Ikväll är det möte i Paddy Whiskeyklubb. Och ja, den heter så, och ja, jag vet (numera) att whiskey stavas whisky i Skottland, men ja, Paddy är en irländsk whiskey, och ja, det är därför vi stavar det så.

Igår laddade jag med rökiga whisky hemma hos Kungen av Småland, som har en försvarlig samling single malt hemma. Vi provade säkert femton olika sorter och avslutade med en rejäl skvätt Octomore, vilket har resulterat i en lätt huvudvärk och att brandvarnaren går igång varje gång jag rapar.

Tränat har jag gjort också, även om det går så där lagom bra efter ryggskottet. S, min tränare, föreslog att vi istället för att lyfta vikter skulle ta en promenad i det fina vädret. Och då känns det ju onekligen som att träningsresultaten inte riktigt gått min väg den senaste tiden. Nästa vecka föreslår han kanske ett par öl och en plankstek på någon uteservering.

Min fru, som för övrigt är borta den här helgen också, har dessutom ordnat en dietist till mig. Det fick mig inte heller att känna mig så ung. Så nu är det väl kruska, grekisk yoghurt och ... kommer inte på något mer nyttigt. Inte min area of interest.

Dyster framtid som ni ser. Men som sagt, hon är inte hemma idag och ikväll kommer grabbarna! Korv! Öl! Whisky! Snus! Jag ska leva den här dagen som om det vore min sista. Och med tanke på det där mörka dietistmolnet så hoppas jag nog det lite också.

Trevlig Helg

2011-04-15T23:32:00.001+02:00

Helg i dagarna två

2011-04-08T16:10:00.000+02:00

Frun ska givetvis ut på baluns både fredag och lördag och själv har jag inga planer alls. Utom ikväll och på lördag. Jag har bestämt mig för att lyda min tränares råd att "börja äta ordentligt nån gång, för helvete". Han sa inte riktigt så, men andemeningen var ändå rätt tydlig. Så ikväll ska jag äta Jamón Iberico, en skiva i taget tills jag somnar i soffan. Man måste unna sig lite ibland också.

Ovanstående verksamhet kommer att genomföras i min nya och moderiktiga "hemma-dress" som jag fått ärva av en kompis som antagligen blivit för tjock. En WESC-Adidas hybrid och coolare än det mesta.

Lördag tillbringas hos grannarna, som fått nys om frugans planer och omgående förbarmat sig över mig och mitt miserabla singelliv. Perfekt, vi behöver dessutom planera vår gemensamma Toscana-resa i juli för 5011 gången.

Planeringen för transportsträckan april-juli börjar nu också ordna upp sig. Påsken går av stapeln i Norrköping, om basketslutspelet går som jag vill. Helgen efter det är det så äntligen dags för Korvafton 2011. Ett efterlängtat jippo som genomförs tillsammans med två obskyra yngre män från internet som jag aldrig träffat, nämligen han och en av de här. Detta kommer med stor sannolikhet att bli oförskämt trevligt.

Och en helg i maj åker Farfar och jag till Budapest och provar vin och äter... vad äter man i Ungern? Gulaschsoppa? Synnerligen trevligt även det.

Jag hoppas också hinna ner till Halmstad en sväng, för att hälsa på Svåger och Svägerska. Det är naturligtvis bara ett svepskäl för att kunna äta middag på Hea Gård, men det säger jag naturligtvis inte till dom.

Ett besök i Helsingborg blir också nödvändigt eftersom våra Barcelona-resenärer inte nöjde sig med att köpa ett par hekto av den där goda Jamón Iberico skinkan med sig hem utan slog till på ett helt grisben, med klövar och allt. 8 kilo vägde den och fick åka resväska hem. Det hade varit roligt att se minen på den där säkerhetsvakten på flygplatsen när en halv gris åkte förbi på röntgenskärmen.

Med tanke på tempot i deras skinkintag är det alltså bråttom att ta sig dit om man ska hinna få sig en bit. För framåt juni kommer det där grisbenet att se ut som om det sänkts ned i ett akvarium med pirajor.

Och ja, sedan är det ju juli och längre än så orkar min mjuka hjärna inte tänka.

Trevlig helg!

Inbrott!

2011-04-06T10:59:00.003+02:00

I fredags vaknade jag på hotellet i Barcelona av att frugan fick ett sms som ingen förälder vill ha när man lämnat ungarna ensamma hemma:

"Mamma!!! Vi har typ haft inbrott under natten, det är skitstökigt i köket all mat är typ på golvet, datorn i källaren är borta och allt!! Har ringt mormor nu så hon kommer och hjälper oss. När kmr ni hem?"

Panik, och hela resan åt helvete. Tills jag fick tag på dottern och blev upplyst om vilket datum det var.

Av detta kan man dra en hel del slutsatser, här är tre.

1. Dottern har den humor jag förtjänar.

2. Dottern behöver antagligen ett par tre kok stryk så hon begriper att man inte skämtar med sina gamla föräldrar på det där viset.

3. Vi börjar nog må lite bättre i familjen, trots allt.